Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 22. 3 Juni 1871 - Ingeniörs-Föreningens sammanträden den 25 och 26 Maj - E. A. Wiman: Belysnings- och luftvexlings-inrättning för rökrum och samlingslokaler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skrotet svårligen kan tillgodogöras utan med tillhjelp af
Siemens-Martins-ugnarne. Vidare har i dessa senare tillverkadt stål eller
jern visat sig bättre för vissa effekter, såsom t. ex. fjädrar,
än bessemer-metallen, hvilken deremot får företräde till en
mängd andra föremål.
Den sedan flera sammanträden på programmet qvarstående
frågan, »hvilka åtgärder böra vidtagas för att höja den svenska
Jernindustrien?», föranledde äfven denna gång ett särdeles
lifligt meningsutbyte, tydligt ådagaläggande, att alla de
uppträdande talarne voro genomträngda af medvetandet om den
ofantliga betydelse, ett tillfredsställande svar å denna vigtiga fråga
egde för hela vårt lands industri. Nu likasom vid föregående
tillfällen var man allmänt öfverens om, att de kraftigaste
häfstängerna för den svenska jernindustriens höjande voro beqväma,
billiga och städse tillgängliga kommunikationer icke blott mellan
landets bergslager och skogstrakter samt hafven, utan äfven med
utlandet. Vidare måste man söka åstadkomma ett antal större,
koncentrerade förädlingsverk i stället för de inånga små
nuvarande jernbrukeri, på det att den efterfrågan, som otvifvelaktigt
kommer att med förbättrade kommunikationer i väsentlig mån
stegras, måtte kunna tillfredsställas genom en motsvarande
tillverkning. I dessa åsigter styrktes. Föreningens ledamöter genom
några intressanta meddelanden, rörande denna industri i
Ryssland och utsigterna för Sverige, att der kunna skapa åt sig en god
marknad. Särskildt framhölls åvägabringandet af en, så vidt
möjligt är, hela året tillgänglig kommunikationsled med Ryssland
såsom en lifsfråga för åstadkommandet och uppehållandet af
någon betydligare export på nämnde land med svenska jern- och
stål-effekter. Beträffande denna sak voro också alla de talare, som
yttrade sig, ense om, att man ej borde låta härutinnan afskräcka
sig på grund af de med ångbåten Sofia vunna mindre
gynsamma resultat under förliden vinter. Orsakerna härtill voro ej
blott att söka i den under denna årstid ovanligt stränga kölden,
utan fastmera i den olämpliga hamn man valt på ryska sidan.
Baltishport ansågs nämligen äfven under mindre stränga vintrar
i följd af sitt läge ofta nog böra blifva utsatt för blokering genom
drifis. Deremot finnes på finska kusten en hamn, Hangö, som
vida bättre lämpar sig för ifrågavarande ändamål. Anlägges
således från Stockholm till någon passande uthamn jernbana
och mellan denna uthamn och Hangö anordnas en ordentlig
ångbåtskommunikation, löses nog detta problem på bästa sätt.
Med anledning af frågan om »fördelarne af att vid
fartygsbyggnad använda jern- och trä-konstruktioner hvar för sig eller
tillsammans» meddelade kapten Carlsund en resumé öfver
utvecklingen af det utaf honom redan 1843 begagnade
byggnadssättet med dubbel bordläggning och jernspant, hvilket omsider
blifvit erkändt såsom särdeles lämpligt för handelsfartyg,
hvarföre numera efter detta system byggas rätt många fartyg icke
blott hos oss utan äfven i England och Frankrike. Fördelarne
af att bygga fartyg på detta sätt bestodo först och främst deruti,
att de kunna göras i förhållande till den last, de förmå att
föra, jemförelsevis lätta. Vidare åstadkommes härigenom en
betydlig besparing af virke, hvarjemte samma spanter kunna
flera gånger beklädas med ny bordläggning. – Bessemerplåt
har ännu ej visat sig så bra för fartygsbyggriader, att dess
användande för detta ändamål med skäl kan rekommenderas.
– I sammanhang med denna fråga påpekades af flera talare
önskvärdheten af att här i landet bildades ett bolag,
motsvarande de utländska Lloyd och Veritas, hufvudsakligen af det
skäl, att, ehuru de svenska jernfartygen erkännas, hvad
soliditet och byggnadsmaterial beträffar, vida öfverträffa de
utländska, de ej kunna i dessa bolag erhålla högre klass eller
andra fördelar än dessa sistnämnda. Och då man i Norge
kunnat åstadkomma ett sådant bolag, det norska Veritas, som
åtnjuter lika stort anseende som de utländska bolagen, vore det
väl ej svårare att äfven för Sverige kunna åvägabringa ett dylikt,
som fastade tillbörligt afseende på det företräde, våra fartyg i
flera afseenden ega framför andra länders.
Den nästföljande frågan, »huru ställer sig kostnaden för
tillverkning af pappersmassa af trä på kemisk väg i förhållande
till den på mekanisk?», kunde ej besvaras på grund af inom
landet vunnen erfarenhet, då vi blott hafva sådana
etablissementer, der denna massa tillverkas på mekanisk väg. De af
öfverdirektör Styffe meddelade uppgifterna om de relativa
omkostnaderna baserade sig således på från utlandet erhållna
upplysningar om materialåtgången vid den kemiska processen.
Enligt dessa behöfdes för hvarje tons färdig massa 3/4 tons
kemikalier och 2 1/2 tons trä. På grund häraf synes enligt den
kemiska metoden tillverkad träpappersmassa blifva 50 % dyrare
än den, som hos oss slipas. De närvarande ledamöterna tycktes
i öfrigt vara ense om, att det mekaniska tillverkningssättet vore
det naturligaste för Sverige, i betraktande af deri outtömliga
tillgången på billig drifkraft i våra vattenfall och deremot
dyrheten af de för den kemiska metoden erforderliga kemikalierna,
sorn alltid måste importeras. Endast i förbindelse med ett
fullständigt pappersbruk, der den; på kemisk väg beredda massan
kan tjena som surrogat för lump, hvarmed alltid den slipade
massan i större eller mindre proportion måste uppblandas, kan
denna metod med fördel anlitas, hvarvid dessutom den rätt
dyrbara torkningsprocessen bortfaller, då ju massan direkte kan
användas.
Beträffande »användningen af komprimerad luft såsom
drifkraft för tekniska ändamål meddelades flera intressanta exempel,
då detta medium blifvit med fordel begagnadt för öfverförande
och distribuerande af drifkraft pä längre och kortare afstånd,
såsom vid borrningar af större tunnelar och i grufvor, vid
verkstäder för drifvande af arbetsmaskiner m. m. Vidare
omnämndes, att för närvarande är projekteradt att på ett ställe här i
Sverige, der stor tillgång på vattenkraft finnes, men lokala
omständigheter försvåra anläggningen af verkstäderna, fortleda
denna kraft medelst komprimerad luft till en för anläggningen
mera passande plats. Derjemte påpekades komprimerad lufts
användbarhet för postbefordring medelst små s. k. pneumatiska
jernvägar, såsom utomlands sker i större städer.
Af olika, hos oss bekanta »bergborrningsmaskiner» ansågs
den Burleighska,[1] hvad tötalanordningen beträffar, hafva ganska
stora fördelar, ehuru några detaljer af konstruktionen sannolikt
borde kunna förbättras. Af flere talare framhölls dock det ur
principiel synpunkt rättare sättet att konstruera dessa maskiner
så att de erhålla en roterande rörelse i stället för den
våldsamma, stötande, hvilket också synes hafva utsigt för sig att
möjligen kunna realiseras genom anlitandet af de s. k. svarta
diamanterna.
Kapten Unge förevisade ett bakladdningsgevär, konstrueradt
af herr Klintberg, och omnämnde, att denna modell samt grefve
Ambjörn Sparres blifvit jemte tvenne andra utaf den af
regeringen i Belgien nedsatta komitén för granskning af
bakladdningsgevär antagna till profskjutning. De till komitén insända
gevärsmodellerna voro af några och femtio olika konstruktioner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
