Teknisk Tidskrift / Illustrerad teknisk tidning. 1871 / 180 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 23. 10 Juni 1871 - Brukssocietetens diskussionsmöte - Thomsons landsvägs-ångvagnar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 1.

R. W. Thomsons landsvägslokomotiv.

beskaffenhet. Särdeles tyckes
ifrågavarande
sprödhet
framträda vid starkare
köld. Det har
för öfrigt visat
sig, som om
sprödheten och
rödskörheten skulle
med hvarandra
stå i något
inbördes sammanhang, i det begge
dessa menliga
egenskaper
stundom tyckas hafva
samma orsak,
nämligen
upptaget syre. Så har
den franske
kemisten Caron
genom att under
lufttillträde en
längre stund hålla
jern smält
erhållit en både i
värmdt och
ovärmdt tillstånd
spröd produkt,
som vid
undersökning visat sig
hålla syre. Då
man genom tillblandande af spegeljern borttager det af metallen
upptagna syret, bör således tillsättning af spegeljern äfven kunna
befria från sprödhet, och fastän en sådan jernstillsättnirig
ingalunda alltid är nödvändig, ansåg ändock talaren, att densamma för
säkerhetens skull aldrig bör underlåtas. Äfven om ugnen efter
spegeljernstillsättningen icke uppvickas, borde produkten i alla
fall blifva tillräckligt jemn för alla sådana ändamål, som icke
erfordra någon härdning. I hvad fall som helst böra bessemergöt
aldrig utsändas i marknaden, innan deras egenskaper blifvit
vederbörligen profvade. Har en af ett göt afslagen bit visat sig
fri från både sprödhet oeh rödskörhet, kunde man vara lugn,
men i annat fall bör götet aldrig utlemnas såsom fullgod vara.
– Hvad Martinstålet angår, så trodde talaren nog, att detsamma
visserligen kunde blifva mycket godt, då verkligt goda
materialer dertill användas, och särdeles örn spegeljern vid processens
slut tillsättes, men svårligen kan man af detsamma begära en
sådan jernnhet som af bessefnerprodukten. Den Martinska
stålberedningsmetoden är för öfrigt att betrakta såsom ett bihang
till bessemer för tillgodogörande af dess skrot.

Brukspatron Bergendahl var öfvertygad, att ingen fara för
otillförlitlighet hos bessemermetallen förefunnes, utan att man
numera vore nog herre öfver processen för att med säkerhet
kunna påräkna en god produkt. Att bessemermetallen skulle
vara ömtålig för köld, vore enligt talarens åsigt så mycket
oriktigare, som bessemerhjulringar från Sandviken under den
sistförflutna kalla vintern i Ryssland visat sig högst betydligt
öfverlägsna gjutstålsstyres från Vickers berömda verk i Sheffield.
Af den sistnämnda varan hade nämligen flera hjulband under
vintern sprungit, under det att de förstnämnda deremot stått
sig förträffligt.

Direktör Westman fastade uppmärksamheten på den
omständigheten, att ju varmare bessemerprodukten utgjutes, desto
tätare blir den, samt att rödskörheten icke har någon
gemensamhet med sprödheten. Det bästa medlet till
bessemerproduktens förbättrande vore genom götenas förarbetande vid sjelfva
verket, alldenstund man i så fall bäst komme under fund med,
så väl hvilka fel som förefunnos, ock huru desamma bäst skulle
kunna förekommas. – Martinståltillverkningen finge ändtligen
icke betraktas såsom ett bihang till bessemerverket i och för
sig, då någon skrötbildning under sagde process numera icke
bör ifrågakomma,
utan det vore
med
förädlingsverken, som
Martintillverkningen
skulle förenas.

Herr Stridsberg
omnämnde, att
man vid
utgjutning af ett
öfvervarmt stål
visserligen får
täta göt, men att
de i detta fall
tillika blifva
sköra, hvarföre man,
då gången varit
varm före
utgjutningen, borde låta
stålet något
svalna i ugnen.

Såsom prof
på
bessemermetallens tänjbarhet
framvisades af
brukspatron
Lagergren patroner,
som voro slagna
af bessemerplåt
från Långshyttan
med 0,₂ procent
kolhalt, och vid
hvilkas
tillverkning endast 1 tillvärmning erfordrats, under det man för
likadana kopparpatroner behöfver göra 3:ne uppvärmningar.
Vidare omnämnde talaren, att bessemerplåt vid förtenning visat
sig vida öfverlägsen den med lancashiremetoden framställda.

Professor Ångström påpekade, att, då Martinstålet visat sig
lämpligt till fjädrar, det icke rättvisligen kunde anklagas för
ojemnhet.

Rörande den tredje frågan, »huru böra bessernergöten för
olika ändamål lämpligast behandlas och utsträckas?», uttryckte
direktör Westman den åsigt, att göt till och med 133 liniers
(394 m. m.) vidd borde kunna direkte utvalsas, men att gröfre
göt först borde sammanslås under starka hammare. – Brukspatron
Lagergren upplyste, att 67 liniers (199 m. m.) stålgöt, som
nedfäckts till 12,₅ linier (37 m. m.) lemnat en utmärkt vara,
men att deremot af samma göt framställda släggor om 20 till
25 liniers (59 till 74 m. m.) tjocklek icke visat sig riktigt bra.
För öfrigt fäste talaren uppmärksamheten dervid, att
bessemer-metall af hårdhetsgraden 0,₃ till 0,₃₅ genom härdning blifvit
högst betydligt starkare, samt att den, härdad af hårdhetsgraden
0,₂, vore nästan omöjlig att afslå, hvarföre också mjuk
bessemerplåt alltid borde härdas.

Då den fjerde frågan, »är det möjligt att medelst någon
af de nyare stålberedningsmetoderna i allmänhet erhålla en lika
jemn vara som genom omsmältning af stål i degel?», ansågs i
sammanhang med den andra redan hafva blifvit besvarad;
öfvergick man direkte till behandlingen af den femte, »har
erfarenheten änuu ledt till bestämda slutsatser i afseende på
bessemermetallens hållbarhet vid användning till skepps- och
pansarplåt i jemförelse med plåt af puddladt jern?», hvarvid professor
Ångström fastade uppmärksamheten på, att bessemerplåt till
ångpannor efter bearbetningen alltid borde glödgas, såsom i
Österrike numera är vanligt.

Den sjette frågan föranledde ej någon diskussion.
I följd af den sjunde frågan, »är kemisk undersökning
ensam tillfyllestgörande, eller är pröfning på annat sätt jemväl
erforderlig, för att till underlättande af försäljning ådagalägga
egenskaperna hos jern och stål?», uttalade direktör Westman den
åsigten, att, då smides- och kol-profven icke öfverensstämma,
den största vigten alltid borde läggas vid det förstnämnda, och
framför allt när produkten var mjukare än 0,₃. Ändtligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>