Teknisk Tidskrift / Illustrerad teknisk tidning. 1871 / 196 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 25. 23 Juni 1871 - Om byggnader af kalktegel samt kalktegel-fabrikationen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Bernhardis kalktegelpress.

nedslå fyrkantiga eller runda stockar, på hvilka spikas
horizontela 25 liniers (74 m. m.) läkten, hvarigenom bildas flera fack
med 65 à 75 liniers (193 à 223 m. m.) mellanrum. På dessa
uppläggas stenarne och hårdna de genom luftens inverkan och
torkningen så fort, att de redan efter 5 à 6 timmar – dock
helst efter en dag – kunna resas på högkant samt
inläggsbräderna borttagas för att ånyo användas vid pressningen af
andra tegel. På ställningarne få teglen sedan qvarligga, till
dess de blifva så hårda, att de, då man med knogen knackar
på dem, klinga såsom väl brändt vanligt tegel, d. v. s. med en
viss metallklang. Detta är äfven ett kännetecken på att rena
materialer användts till massan, ty har t. ex. sanden innehållit
lera eller jord, blir klangen ingalunda klar utan dof och
otydlig, huru länge teglen än må torka, Hafva de vunnit den grad
af torrhet, som nu blifvit antydd, nedtagas de från ställningarne
för att lemna rum åt nya, otorkade tegel samt uppläggas i högar,
dock så att luften får spela emellan dem. Vid starkt solsken
eller i allmänhet vackert sommarväder äro teglen färdiga att
användas redan efter 10 dagars torkning, i motsatt fall böra de
gerna få stå 3 à 4 veckor. Sker tillverkningen vid
byggnadsplatsen, kan man äfven reda sig utan särskilda torkställningar.
Man lägger då ett bräde på marken och ställer teglen på
högkant, så att emellan dem ett tillräckligt luftdrag uppstår.
Ofvanpå stenarne lägges åter ett bräde, hvilket fylles med stenar,
tills 5 à 6 hvarf uppstått. Sålunda torkade tegel kunna äfven
med fördel förvaras en längre tid i fria luften, hvarpå de
snarare vinna än förlora, ty för hvarje gång, de blifva våta af regn
och åter få torka, tilltager deras styrka. Ej heller köld synes
härvid hafva något menligt inflytande, alldenstund blott de i
högen öfverst belägna hafva visat sig erhålla någon
obetydlig skada, bestående deri att ytan blir något bläddrig, men hafva
de i öfrigt visat sig fullt användbara.

De på detta sätt tillverkade och behandlade kalkteglen hafva
i praktiken visat sig besitta många goda egenskaper, hvilka
äfven genom direkta försök konstaterats. Rörande deras styrka
har man vunnit mycket tillfredsställande resultat, hvarpå
såsom exempel må anföras följande experiment: Man lät
uppmura af kalktegel 4 stycken pelare af 1 qv. fots (8,₈ qv.-d. m.)
grundyta, så ställda att de bildade en fyrkant af 4 och 6 fots
(1,₁₉ och 1,₇₈ m.) sidor på en 2 fot (594 m. m.) hög
grundmur af sprängsten. Ofvanpå dessa pelare anbragtes ett af
bjelkar och bräder sammansatt golf, hvilket belastades med
kalktegel, till dess att pelarne krossades under tyngden. Det
befanns då, att de på det nämnda golfvet upplaggda stenarnes
antal var tillräckligt för att deraf uppmura 4 likadana pelare
af ungefär 40 fots (11,₈₈ m.) höjd. Med fullt sammanhängande
murar hade resultatet naturligen blifvit ändå gynsammare.
Likaledes hafva direkta experiment ådagalagdt, att atmosferiska
vexlingar ej utöfva någon väsentlig inverkan på kalkteglens
varaktighet. Sålunda försökte dr Bernhardt att i fria luften
utlägga stenar under en vinter, då de voro utsatta för regn, snö
och frost. Vid vinterns slut intogos de i ett eldadt rum, der
de på några dagar blefvo alldeles torra och klingade såsom
hårdbrändt tegel. Hvarenda kant var fast och skarp, och ej det
ringaste spår af förvittring kunde upptäckas.

Hvad beträffar kostnaderna för tillverkning af
kalksandtegel, beror detta naturligen på en mängd för olika orter
varierande förhållanden, såsom pris å råmaterialer, dagsverkspriser,
m. m., dock torde de näppeligen komma att kosta öfver 10 à
15 rdr per 1,000. Pressarne kosta från 100 till 200 rdr,
beroende dels på storleken, dels på den mängd jern, som
användas till desamma. Ej heller bör utrymmet eller anordningarne
för denna fabrikations bedrifvande sätta något hinder i vägen
för dess allmännare spridning, alldenstund det hela kan
inrymmas under ett brädskjul af 150 till 200 qv. fots (13,₂₃–17,₆₄
qv. rn.) areal, hvilket blott behöfver afse att skydda arbetare
och maskiner för regn och solhetta.

Vid byggnaders uppförande af kalktegel är nödigt att
iakttaga vissa försigtighetsmått och föreskrifter, hvilka slutligen
äfven må för fullständighetens skull här anföras. Då kalkteglen
äro tyngre än vanliga, brända tegel ligger stor vigt på, att
grundläggningen verkställes med mycken omsorg, hvarjemte
grundmurarne böra uppdragas så högt, att kalktegelmuren ej
kommer närmare än en fot (297 m. m.) från marken, ty eljest
uppsuges fuktighet från denna vid ymnigt regn- och snö-väder.
För att ytterligare förekomma detta, torde vara lämpligt att
mellan grundmuren och kalkteglet inlägga ett lager af något
isolerande ämne, såsom asfalt, cement, m. m. Muraren har vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>