Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 26. 1 Juli 1871
- Hydrostatisk våg
- Max Eyth: Den historiska utvecklingen af ångplogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med olja och försedd med tvenne öron, vid hvilka
upphängningsbygeln är fästad. Kannan B sluter genom en läderpackning
tätt emot cylindern; och pistonstången b genomgår bottnen till
denna senare uti en derstädes anbragt packningsdosa samt slutar
vid nedre änden med en ögla, i hvilken de föremål, som skola
vägas, upphängas. En tryckmätare C är slutligen fästad vid
ena sidan af cylindern.
Om nu denna apparat upphänges i t. ex. en lyftkran, och
det föremål, som skall vägas, fästes vid pistonöglan, är tydligt,
att trycket fortplantas genom vätskan till tryckmätaren, som är
så graderad, att vigten der kan direkte afläsas. Då lasten
borttages, återgår naturligen pistonen och vätskan i sina
ursprungliga lägen, då tryckmätarens visare pekar på noll.
Fördelarne af en sådan apparat framför den brukliga
brovågen äro påtagliga, då man betänker, att här vägningen sker
samtidigt med lyftningen utan några särskilda omkostnader,
hvilka kunna blifva rätt betydliga, då tyngre pjeser skola vägas
på vanligt sätt. Dessutom är den billig och lätthandterlig till
följe af sin relativt ringa vigt. En våg, hvarpå kan vägas till
och ined 235 centner (10 tons), väger nämligen sjelf endast
89 skalp. (37,9 K.gr.) samt i förhållande derefter för större
eller mindre laster. (The Engineer.)
Den historiska utvecklingen af ångplogen.
Af ingeniör Max Eyth.
Första idéen att använda ångkraften för plöjning är likaså
gammal som sjelfva ångmaskinen. Universalsnillet Watt insåg
redan i förra århundradet möjligheten häraf samt sakens
betydelse, men han uttog dock endast i allmänna ordalag affattade
patenter utan att inlåta sig på beskrifningen af några detaljer.
Den egentliga uppfinningen af ångplogen kan sålunda ej sägas
tillhöra vår tid, hvaremot utarbetandet af detaljerna, som vid
agrikulturmaskiner ofta blir det vigtigaste elementet, förbehölls
den nyaste tiden, och liar detta bemödande på de 12 à 15 sista
åren vunnit en utveckling, som förlänar den till grund härför
liggande tanken en praktisk lifskraft.
Alla försök före början af femtiotalet hvilade på den
principen att spänna en ångmaskin i form af ett fält- eller
landsvägs-lokomotiv direkte för plogen. Denna idé, synbarligen den
enklaste, strandade på den redan förut såsom oöfvervinnelig
betraktade svårigheten att konstruera praktiska, sjelfrörliga
maskiner, användbara i hvarje väder och på hvarje slags mark,
och kommer den dessutom alltid att lida af det grundfelet, att
redan rörelsen af endast den tunga maskinen tager en ganska
ansenlig och onyttigt förslösad kraft i anspråk. Införandet af
trådlinan, såsom ett medel att å plogen öfverföra rörelsekraften,
blef det första och väsentliga steget till lösningen af problemet.
Hvilken utförde detta äfvensom det noggranna bestämmandet af
tiden, då det gjordes, äro ännu i dag oafgjorda stridsfrågor.
John Fowler, hvars namn städse skall blifva förbundet med
ångplogen, började sin tekniska lefnadsbana omkring år 1848
med uppfinningen af sin dräner-plog och vagn, hvilka
nedborrade dräneringsrören direkte utan att göra någon graf. Denna
vagn drogs ursprungligen medelst ett tåg af manillahampa och
ett vid dess ände uppstäldt vindspel med hästvandring öfver
fältet, hvarefter den for hvarje gång släpades tillbaks af direkt
förspända hästar. Snart ersattes likväl hästvandringen med en
lokomobil och manillatåget med en jerntrådslina, och äfven med
en dylik apparat fördes de första egentliga ångplogarne öfver fältet.
Ur denna primitiva och experimentela början utvecklade sig från
1850 till 1860 det Fowlerska s. k. »clipdrumsystemet»
(linkorg-systemet?). Den sjelfrörliga lokomobilen på den ena åkerrenen,
det sjelfrörliga ankaret på den andra, jerntrådslinan utan ända,
som går öfver tvenne på åkerrenarne befintliga, horizontela
linskifvor, af hvilka den ena (den s. k. »clipdrumen») sitter under
maskinen och sätter plogen i rörelse, dennas fram- och
åter-gående emellan lokomobilen oeh maskinen, hvilka långsamt flyttas
framåt, detta allt är sedan nära ett årtionde många gånger
beskrifna detaljer, som väl också flera varit i tillfälle att taga i
närmare betraktande. Detta system har efter de successiva
uppfinningarne af ankarvagnen genom Fowler, balancerplogen af
Fiskin och »clipdrumen» af Burton omkring 1858 på visst sätt
afslutat sin begynnelseprocess, och befinnes nu ångplogen i
hundradetals exemplar i full verksamhet isynnerhet i de trakter
af England, i hvilka plöjandet med ångplog tog sin början.
Nästan samtidigt med det beskrifna systemet utvecklades
det s. k. omkretssystemet, hvars förnämsta förkämpar blefvo
först Smith från Breston och senare isynnerhet Howard. Det
som egentligen skaffade denna apparat framgång, var
användningen af den vanliga lokomobilen, som förblir stillastående vid
ena hörnet af fältet och derifrån sätter tvenne linkorgar på två
särskilda vagnar i verksamhet. Hela fältets omgifvande med
linan samt de medelst handkraft flyttbara skifvorna och ankarne
behöfva knappast någon vidare beskrifning, så mycket mera
som apparaten icke passar för djupodling.
Tredje hufvudsystemet slutligen är dubbelmaskinen. Eggad
genom Savory’s egendomliga idé, byggde Fowler år 1862 sin
första dubbelapparat, vid hvilken två enkla med horizontela
linkorgar försedda landsvägslokomotiv draga plogen fram och
tillbaks mellan åkerrenarne. Den dyrbara apparatens räntabilitet
betviflades till en början mycket, men snart visade sig de
ofantliga fördelar, som ligga i manipuleringens stora enkelhet,
maskinernas lättrörlighet och oinskränkta kraft samt i
redskapens storlek. Systemet fann en nästan oväntad anklang samt
möjliggjorde i England plöjningens uthyrande och bröt
isynnerhet i de tropiska länderna väg för ångplogen.
Till dessa tre hufvudsystem sluter sig ett antal till större
delen åter försvunna system, som här förbigås.
Den Fowlerska balancerplogen är onekligen af de vid jordens
bearbetning mest användbara apparaterna den vigtigaste för den
vanliga djupplöjningen. Nästan samtidigt med denna infördes
den Smith-Coleman’ska kultivatorn, hvilken har den förtjensten
att hafva brutit väg för den nu så allmän blifna bearbetningen
af jorden i stället för plöjningen. Derpå följde Howards
kultivator, som arbetar både fram- och baklänges utan att vända
samt i små dimensioner och för lättare arbete är ett utmärkt
instrument. Howards lätta samt senare Fowlers tunga ångharf
äfvensom ångvältarne af den sistnämnda konstruktionen
utvecklade sig först i medlet af sextiotalet, under det att Fowlers
stora vänd-kultivator först för tre år sedan uppträdde och vid
utställningen i Bury St. Edmund upplöjde 17,38 qv.-ref. (153,25
acres) per timme. Till de nyaste företeelserna hör äfven
kombinationen af plog och kultivator för djupplöjning i dålig mark,
vid hvilken bakom hvarje 65 till 85 lin. (193–252 m. m.)
djupt gående plog en kultivator uppgräfver fåran ytterligare 50
å 65 lin. (148 à 193 m. m.) utan att bringa den döda jorden
i dagen. Först sedan några få år började de speciela
instrumenterna att utveckla sig, sådana de behöfvas för hvarje,
särskildt odlingssätt, för hvarje mark och klimat. Förbättrade
grund- och dränerings-plogar, rot- och sten-brytare,
sockerrörkultivatorer, plogar för bomullsodling, derpå äfven
ångsåningsmaskiner, kombinerade med lätta kultivatorer, harfvar och
vältar, alla dessa apparater hafva antingen redan kommit i en
framgångsrik verksamhet eller också inträdt i ett nytt
utvecklingsstadium. Med hvarje dag ökas operationsfältet för
ångplogen, och det är knappast något tvifvel mera om, att man
slagit in på den rätta vägen för att utan undantag utföra hvarje
arbete på fältet, som tager dragkraft i anspråk, med en kraft,
hvilken, använd på rätt sätt och i större skala, i alla andra
grenar af det industriela lifvet visat sig verksammare och
billigare än den animaliska.
För införandet och spridandet af ångplogen var i öfrigt
England ingalunda ett absolut gynsamt land. Det konservativa
sinnet, fasthållandet vid gamla bruk är i agrikulturdistrikten af
England så energiskt utprägladt som någonstädes annars i
verlden. Å motsatta sidan stod den envisa oppositionen och det
ihärdiga bemödandet hos ett fåtal teknici och landtbrukare, som
icke skydde något offer för den en gång såsom riktig erkända
idéen. Senare erbjöd England denna företagsamhetsanda
summor, hvilka i något annat land svårligen hade kunnat vinnas
för en så osäker sak, som ångplogarne för 10 år sedan voro.
De invändningar, ångplogen hade att steg för steg
bekämpa genom praktiska resultat, voro af de mest vexlande slag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:06:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1871/0222.html
