Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 27. 8 Juli 1871 - G. H. Lassen: Ugnar för torrdestillation af töre - Emil Sommer: Phenylsyran och dess tekniska användning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De fördelar, konstruktören framhållit såsom tillkommande
denna konstruktion, äro i första rummet tids- och
bränslebesparing, då retorten, så fort den är afdestillerad, genast kan
utbytas mot en ny, på förhand färdigladdad, och murarne icke
behöfva afsvalna mellan hvarje destillation. Samma resultat har
man äfven sökt vinna genom att inlägga töret i jernkorgar,
hvilka derpå insättas i fasta jernretorter, dock utan att
härutinnan lyckas. Klart är också, att denna metod måste blifva
temligen tidsödande, emedan korgarne ej kunna uttagas, förr än
kolen hunnit afsvalna så mycket, att de ej fatta eld, då
korgarne utlyftas, och således kolen komma i beröring med luften.
En annan fördel af detta system med rörliga retorter är, att
det medgifver anläggningar i liten skala och till ringa kostnad
utan att dock betaga fabriksegaren möjligheten att med
bibehållande af de redan anlaggda ugnarne utvidga sin tillverkning
till hvilken storlek som helst. Dertill behöfves ju blott att
öka antalet likadana ugnar. Slutligen ligger en ej så obetydlig
förtjenst i sjelfva principen för systemet, nämligen att göra
apparatens dyrbaraste detaljer flyttbara.
Ehuru ännu ej några direkta resultat öfver dessa apparaters
afverkningsförmåga förefinnas, kan man genom jemförelse med
andra apparater derom göra sig en ungefärlig föreställning.
Man vet att liggande tackjernsretorter af samma diameter som
de här ofvan beskrifna, men 1,5 fot (445 m. m.) längre,
afdestillera på 12 à 14 timmar. Töre, som kölar lättare, bör
således kunna afdestillera på kortare tid. Antages likväl, i följd
deraf att eldningen här möjligen bör bedrifvas långsammare för
att undvika vidbränning, tiden till 16 timmar, så af destilleras
åtminstone
| 40 | kub.-fot | (1,048 kub.-m.) | töre | på | 16 timmar eller |
| 1,560 | » | (40,87 kub.-m.) | » | » | 26 dygn. |
| H5 | O2. | |
| C12 H6 O2 eller C12 | H } | |
| H | </table>
Såväl på grand af denna formel som äfven i öfverensstämmelse med syrans hela förhållande samt olika förvandlings- och substitutions-produkter nödgas man hos densamma antaga närvaron af radikalen phenyl = C12 H5, som först förenas med en geqvivalent syre till phenyloxid eller vattenfri phenylsyra = C12 H5 O och derpå med en æqvivalent vatten till phenyloxidhydrat, såsom phenylsyran också en tid kallades, enligt formeln C12 H5 O + HO = C12 H6 O2. Samma radikal, phenyl, bildar, såsom bekant, äfven ined väte den i industrielt hänseende så vigtiga benzinen eller benzolen (phenylväte) = C12 H5 H = C12 H6 och såsom substitutionselement med ammoniak den i tekniken icke mindre framstående anilinen (phenylarnin) = C12 H5. H2 N = C12 H7 N. I ordet »phenylsyra» ligger utan vidare klart uttryckt syrans sammansättning, och motsvarar i öfrigt denna benämning på det fullkomligaste reglorna för en rationel kemisk nomenklatur, under det att namnet »karbolsyra», så att säga, uttrycker ingenting och blott genom sjelfva ordets sönderdelning (i carbo, kol och oleum, olja) kan lemna en antydning om syrans uppkomst och framställande af stenkolsolja. Från den sistnämnda åsigten utgick Runge, då han redan för nära 40 år sedan (1834) upptäckte syran och kallade den karbolsyra, alldenstund han då ännu saknade en djupare insigt om den nya kroppens väsende och sammansättning, och öfver hufvud taget namngifvandet på den tiden var mera öfverlemnadt åt godtycket. Med ett rätt uppskattande af alla dessa förhållanden bär också detta ämne i alla vetenskapliga verk namnet »phenylsyra»; och har isynnerhet i Frankrike den motsvarande benämningen acide phénique vunnit uteslutande burskap, under det att man i Tysklands industriela och tekniska kretsar mycket allmänt begagnar sig af namnet »karbolsyra». Detta sistnämnde börjar numera också blifva vanligt bland den stora allmänheten, hos hvilken det till och med i det bildade umgängesspråket vunnit inträde. Med samma lätthet skulle dock äfven namnet »phenylsyra» hafva gjort sig gällande, så mycket mera som i förevarande fall hvarken beqvämlighets- eller andra skäl gifva ordet »carbol» något slags företräde framför »phenyl», såsom ofta eljest inträffar, t. ex. med anilin i stället för phenylamin och benzol i stället för phenylväte. I den rationela terminologiens intresse, äfvensom för att undvika den så ofta förekommande och menligt inverkande olikheten mellan den vetenskapliga och vulgära beteckningen af samma föremål, vore det derföre önskvärdt, att tekniska skriftställare, industriidkare, fabrikanter, droguister, apotekare, läkare, m. m. framdeles uteslutande betjenade sig af benämningen »phenylsyra» i stället för »karkolsyra», till hvilken reform det på grund af den allt mera stigande bekantskapen med och konsumtionen af denna syra ännu är tid, då det deremot, om ej tillbörligt afseende fästes dervid, snart blir för sent att härutinnan kunna uträtta något. En gång inrotade, äro dylika mycket använda uttryck omöjliga att bortskaffa. Hvad nu denna syras användning i yrkena beträffar, så är den, likasom öfver hufvud allt dess bruk, af hygienisk natur och består egentligen i undertryckandet af illaluktande << prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >> Project Runeberg, Tue Dec 12 02:06:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/tektid/1871/0230.html 
|