Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 27. 8 Juli 1871 - Emil Sommer: Phenylsyran och dess tekniska användning - Smärre notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utdunstningar och för helsovården skadliga sönderdelningsprodukter.
Denna phenylsyrans verkan beror på dess egendomliga,
utpräglade egernskap att upphäfva alla gäsnings-, förruttnelse- och
andra sönderdelnings-processer, derigenom att den likasom dödar
eller gör overksam upphofvet till dessa fenomen. Först och främst
har syran på grund häraf erhållit en nyttig tillämpning inom alla
de yrken, der djurämnen förarbetas och således i första rummet
i de olika grenarne af garfveriindustrien. Såsom bekant beströs
i detta yrke före bearbetningen de friska hudarne med salt
för att skydda dem från förruttnelse. Samma ändamål vinnes
mycket säkrare och fullständigare med phenylsyrevatten, d. v. s.
en lösning af syran i vatten. Likaså böra aldrig garfvarne,
som genom andarnes ruttnande ofta lida svära förluster,
underlåta att till det vid åtskilliga operationer, t. ex. vid
behandlingen med kalk, begagnade vattnet sätta 2/1000 till 3/1000
phenylsyra, hvarigenom icke blott all fara åsidosattes, utan äfven
genom syrans småningom försiggående afdunstning den städse med
osunda gaser uppfyllda luften i fabrikslokalerna renas och
förbättras. Vidare är det särdeles att rekommendera att öfvergjuta
det vid dessa yrken uppkommande ansenliga affallet af djuriska
ämnen med något phenylsyre-vatten, på det att man rnå
förhindra dessas förruttnelse och således äfven utvecklingen af de
stinkande gaser, hvaraf såväl etablissementets arbetare sorn dess
omgifningar ofta på det högsta besväras.
Ehuru en väsentlig olägenhet vid fabrikationen af
tarmsträngar på de flesta ställen blifvit undanröjd, derigenom att på
grund af föreskrifter inelfvorna redan i slagterierna befrias från
sitt innehåll och der rentvättas, innan de afjemnas till fabrikerna,
så qvarstår dock vid denna industri hufvudorsaken till det onda,
nämligen tarmarnes uppmjukande (maceration), som alltid
förpestar luften i och omkring fabriken med mephitiska ångor.
Då en svag phenylsyrelösning med stöd af talrika försök visat
sig lika lämplig för uppmjukningen sorn rent vatten och till
och med har den fördelen framför detta att på ett verksamt
sätt kunna konservera väfnaden, så existerar ju det enklaste
medel att förekomma dessa obehagliga och farliga
utdunstningar deri, att tarmarne behandlas med en sådan
phenylsyrelösning, hvarvid bäst förfares på följande sätt: Man uppmjukar
först tarmarne en timme i vatten, sorn är försatt med 2/1000 till
3/1000 phenylsyra och låter dem derpå, sedan de blifvit upptagna,
hänga i luftdrag under 24 timmar, hvilket är alldeles
nödvändigt för hindrandet af den elaka lukten, i det att denna så
länge häftar vid föremålen, som de före phenylsyrans inverkan,
alltså före ruttningsprocessens afstannande, bildade illaluktande
gaserna icke helt och hållet genom luftvexlingen blifvit
aflägsnade, hvilket åter icke kunde ske blott med vatten, som
upplöser och envist qvarhåller dessa gaser. Sedan tarmarne ännu
en gång nedlagts i vatten, som håller 1/1000 phenylsyra, hafva de
förlorat nästan all lukt och kunna utan något men för arbetarne
och omgifningen macereras och vidare bearbetas helt och hållet
på vanligt sätt.
De för tillverkning af lim och djurkol begagnade
animaliska ämnena, såsom ben, senor, hudar, etc., blifva ofta genom
inträdande förruttnelse en källa till ohelsosarnma och illaluktande
utdunstningar, hvilka lätt kunna förekommas derigenom, att de
öfvergjutas med phenylsyrevatten. Ännu besvärligare och för
helsan skadligare äro afdunstningarne från det vatten, med
hvilket de omnämnda djurämnena behandlas vid alla de inom
limfabrikationen förekommande operationerna, isynnerhet för
fettets aflägsnande, och som sålunda innehåller många
animaliska beståndsdelar, hvilka lätt öfvergå i förrutnelse. Genom
tillsats af 1/1000 till 2/1000 phenylsyra till detta vatten förlorar det
nästan fullkomligt den elaka lukten och skyddas för
förskämning åtminstone så länge, till dess det i landtbruket funnit
användning såsom gödningsmedel.
Likaledes har man i en större talgfabrik med stor fördel
användt phenylsyra och stenkolstjära, för att skydda från
sönderdelning och således göra luktlöst det vid talgens vinnande
uppkommande animaliska affallet äfvensom det vid utkokningen
begagnade vattnet, som efter fettets utpressning och afskiljande
naturligen ändock innehåller många djurämnen och derföre lätt
öfvergår i förruttnelse. Då Phenylsyran för detta ändamål samt
för dagligt bruk ännu är något för dyr, så lämpar sig i dess
ställe stenkolstjärvatten bra, hvars beredning vi slutligen äfven
må meddela. Med denna vätska hafva redan så
tillfredsställande resultat vunnits, att t. ex. vid ett tillfälle 38,200 kannor
(100,000 lit.) af ett sådant med djurämnen förorenadt vatten
bibehöll sig i underjordiska reservoirer nästan utan all lukt.
För att förvara sådant vatten å fat, tills det vidare begagnas
utf odras dessa invändigt med ett några linier tjockt lager af
stenkolstjära; och konserveras på detta sätt vätskan utan någon
märkbar lukt. Till ernående af den möjligatse fullständiga
desinfektion använder man för de vid talgtillverkningen
erforderliga djurämnena samma förfaringssätt, som här ofvan vid
talet om strängfabrikationen angafs för behandlingen af tarmarne,
och sorn består deri att lägga det animala affallet före
kokningen någon tid i ett bad af svagt phenylsyrevatten.
I de flesta likartade fall, såsom äfven för ganska många
desinfektionsändamäl i privathus och allmänna sjukhus, är äfven
det omnämnda stenkolstjärvattnet användbart samt att
rekommendera, hvars likaså enkla som billiga beredningsmetod är
följande: Man öfvergjuter en viss qvantitet stenkolstjära eller ännu
bättre stenkolsolja med ljumt vatten samt skakar eller
omblandar derpå massan grundligt, hvarvid vattnet i sig upptager
tjärans eller oljans verksamma och lösliga beståndsdelar
(hufvudsakligen phenylsyra). Lemnad i stillhet afskiljer sig
derefter den olösliga delen af tjäran såsom återstod och afsätter
sig på kärlets botten, under det att det deröfver stående
vattnet, hvilket blott är betäckt med ett tunnt oljelager, utgör den
åstundade lösningen, som direkte är färdig att användas för
desinfektion. På detta sätt erhålles af 1 skålpund (425 gr.)
stenkolsolja omkring 19 kannor (49,8 lit.) sådan
phenylsyrelösning, hvilka äro tillräckliga för att desinficera omkring 40
kannor (105 lit.) exkrernenter för en längre tid.
Derigenom att phenelsyran dödar eller gör fermentet
overksamt och i följd deraf upphäfver alla gäsnings- och
förruttnelseprosesser, utgör den tillika ett utmärkt konserveringsmedel, med
hvars tillhjelp organiska ämnen, såsom kött, ägg, hela
djurkroppar, m. m. kunna under månader förvaras i oförändradt
tillstånd i tillslutna kärl. Man använder sig också härutaf redan
till ganska stort omfång på zoologiska kabinetter, isynnerhet
för konservering af insekter och anatomiska preparater, och är
härmed ingalunda förteckningen på denna kropps nyttiga
användningar i denna riktning fullständigt meddelad.
(Deutsche Industri-Zeit.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
