Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 29. 22 Juli 1871 - L. A. Hübendich: Om projektilers kringgjutning med bly
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lämpligast med mått af bestämd storlek, rymmande t. ex. 1
skålp. (425 gr.), då de för vattnet afsedda innehålla 10 skalp.
(4,25 K.gr.). Blandningen omröres varligt med en träspade.
Den utspädda syrans inverkan på projektilerna är, att den
förenar sig med zinken, rosten och slaggen, dervid bildande
zink- och jern-vitriol, som upplöses i vattnet. Kännetecknet,
på att syran verkligen ingår dylika föreningar, är uppkomsten
af en oafbruten ström af en mängd små blåsor, likasom i sakta
sjudande vatten. Nedsättas projektilerna i utspädd svafvelsyra
utan tillsats af zink, blir följden, att syran först löser rosten,
derefter slaggen och sist sjelfva kulans metall, hvaremot, då
zink inlägges, denna löses i stället för projektilens metall.
Då projektilerna stått i lösningen 10 à 12 timmar,
upptagas de på en gång ur lådan och afsköljas med rent kallt
vatten, till dess att detta icke längre gifver tillkänna närvaro
af syra (reagerar surt). Samtidigt upptagas äfven zinkstyckena,
hvilka eljest för snart skulle förtäras. Denna zink kan dock
åter användas, hvarvid blott så mycket ny zink tillsättes, som
erfordras för att fylla bristen i ofvan angifna nödvändiga
qvantitet. Samma lösning kan äfven nyttjas ännu en, högst två
gånger, och tillsättes då blott så mycket syra, som behofvet
kräfver. – Slutligen skuras projektilerna med sand och viska
samt aftorkas hastigt med rena viskor eller blånor.
För att kunna med lätthet handteras och lyftas, hafva
projektilerna på siri halfva ogivala dels halfva höjd tvenne
diametralt motsatta hål, hvari en vid kranen fästad klosax kan
ingripa.
I ihåliga projektiler måste naturligen alla öppningar noga
tätas, innan rengöringen företages. Härtill begagnas ett kitt,
som under olika årstider beredes af olika qvantiteter af följande
ingredienser:
| sommar: | höst och vår: | vinter: | |
| harts . . . | 3 delar, | 3 delar, | 3 delar; |
| vax . . . | 3 d:o, | 3 d:o, | 3 d:o; |
| terpentin . . . | 3 d:o, | 6 d:o, | 9 d:o;</table>
Dessa ingredienser smältas noga tillsammans och blandas väl. Projektilernas uppvärmning samt beläggning med salmiak, zink och tenn. Uppvärmningen sker antingen i lådor af jern eller öfver halster så starkt, att, då vatten gjutes på dem, detta genast kokar och droppar sig. Då uppvärmningen sker öfver halster, begagnas träkol, på det att projektilerna ej må betackas af sot. Sedan projektilerna blifvit tillräckligt uppvärmda, neddoppas de mycket hastigt i och upptagas åter genast ur en salmiaklösning, tillredd på följande sätt: Salmiak i bitar eller mindre stycken löses i hett vatten, hvarvid på 1 vigtsdel af den förra tagas 3 vigtsdelar vatten; och blandas lösningen noga med en träspade, så att salmiaken blir fullkomligt löst samt jemnt fördelad. Under den sagda neddoppningen beklädas projektilernas yta med ett tätt och tunnt, hvitt lager af salmiak, tjenande såsom betmedel för zinken och tennet. Skulle ej något salmiaköfverdrag erhållas eller också detsamma vara ofullständigt, beror detta vanligen derpå, att projektilerna blifvit för mycket eller för litet uppvärmda. Det förra hjelpes genom att låta dem ligga en stund i fria luften för att afkylas. I senare fallet åter måste de ånyo uppvärmas till tillräckligt hög temperatur. Orsaken till salmiakens bristfälliga fästande vid projektilen kan äfven vara lösningens för starka uppvärmande, hvilket förekommes genom att ersätta en del af lösningen med ny, kallare sådan. Har projektilens hela yta blifvit väl beklädd med salmiak, hålles den en stund öfver zink- eller tenn-badet, så att den blir fullkomligt torr, hvarförutan genom zinkens eller tennets upplösning ett ojemnt öfverdrag uppkommer, hvilken upplösning dessutom vid projektilens upptagande ur badet kan hafva en skadlig inverkan på arbetarne. De nämnde zink- och tennbaden tillagas i så stora kittlar, att projektilerna må kunna nedsänkas deri till hälften af sin ogivala del från botten räknadt; och bör metallernas smältning företagas ett par timmar före kringgjutningen, på det att de skola hinna blifva väl smälta. Då de använda metallernas smältpunkt är temligen olika och således äfven den för smältningen erforderliga tiden, börjas vanligen med zinken; derefter smältes blyet (för kringgjutningen) och slutligen tennet. Projektilerna nedsänkas i det ena eller båda af dessa bad, beroende af ämnet, hvaraf de äro förfärdigade. Sålunda få projektiler af stål och ohärdadt gjutjern ligga först 3 à 5 minuter i den smälta zinken och derefter lika lång tid i tennbadet. Härdade gjutjerns-projektiler åter nedsänkas endast i smält tenn. der de qvarblifva ungefär lika länge, som nyss är nämndt. Äro projektilerna härdade, kunna de möjligen vid neddoppningen erhålla sprickor, hvarföre till undvikande häraf tennbadet ej bör ega högre temperatur än 230° samt zinkbadet ej högre än 430°. – Ihåliga pjeser af större kaliber, hvilka äro benägna att flyta upp i badet, måste hållas ned af arbetarne medelst stänger af jern. Formens bestrykning samt uppvärmning. De delar af formens väggar, hvilka vid gjutningen komma i beröring med det flytande blyet, öfverstrykas med ett tunnt lager fet lerjord eller slammad krita, af hvilka materialer bildas en tjock välling på sådant sätt, att till leran sättes vin sprit och till kritan vatten, hvarvid tagas lika stora vigtsdelar af vätskorna, som af de fasta kropparne. Lervällingen, som i allmänhet är att föredraga, användes för svårare projektiler, och kritvällingen för lättare. Bestrykningen sker med en hillerpensel i riktning rundtorn formen, och verkställes endast, då denna är kall samt i så god tid, att formen hinner torka fullkomligt, innan den uppvärmes. Skulle under denna senare operation eller straxt före gjutningen den påstrukna massan lossna eller på annat sätt skadas, måste formen först afkylas i fria luften, innan ny strykning företages. Man får dock ej till befordrande af en hastigare afkylning taga sin tillflykt till vatten eller snö. Uppvärmningens ändamål är att förekomma bildandet af ojemnheter och hålor i blyet till följd af detta för hastiga stelnande. Formen måste fördenskull vara så varm, att, då vattnet kastas på den, detsamma bildar droppar och kokar. Vid slutet af hvarje arbetsdag aftorkas formen väl och strykes ånyo. Blyets kringgjutning. Efter alla dessa förberedande åtgärder äro nu både projektil och form färdiga för kringgjutningen, för hvilket ändamål formbottnen nedsänkes på den förut omnämnda lilla vagnen, hvilken framföres så nära intill tennkitteln, att den förtenrita projektilen utan svårighet kan placeras på vagnen. Denna återföres sedan till sin förra plats, hvarefter formbottnen med den derpå stående projektilen upplyftes medelst häfstången till sitt bestämda läge, formhalfvorna tillslutas medelst slutarmarne och sprintarne isättas. Gjutskänken, som är försedd ined lyftarmar, fylles nu med bly, frambäres af tvenne arbetare till formen, och ingjutningen af blyet verkställes utan uppehåll i en kontinuerlig stråle, till dess metallen visar sig i luftgötei. Märker man att blyet här sjunker, bör man gjuta efter så mycket, att ej detta vidare i någon afsevärd grad inträffar. Efter blyets stelnande borttages det, sorn fastnat på formens yttre sidor, hvarpå formhalfvorna öppnas, botten nedsänkes och den kringgjutna projektilen bortföres. Vid kringgjutning med bly med formar såväl på som utan underlag måste noga iakttagas: 1:o. Att icke kringgjuta projektiler, som hafva en dålig zink- eller tenn-beklädnad, ej heller sådana, som sätta hinder i vägen för formens noggranna tillslutande. 2:o. Att icke uttaga projektilen ur formen, förr än man är fullkomligt säker på, att blyet stelnat. 3:o. Att, om blyet vid gjutningen skulle rinna öfver eller utgå genorn luftgötet, med ett kratsjern genast borttaga det utrunna, så att det ej fastnar i formens gångjern m. m. 4:o. Att alltid före gjutningen uppvärma skänk och gjutslefvar. 5:o. Att i skänken uppösa endast rent bly utan stelnade flagor, för hvilket ändamål i kitteln nedsänkes en jernring, inom hvilken orenligheten med skumslef borttages. 6:o. Att under gjutningens fortgång, då så behöfves, borttaga de flagor, som bilda sig å metallens yta, samt att i stället öfverströ densamma ined friska kol. Dessutom är det nyttigt att tid efter annan »utspäda» blyet (äfvensom tennet) genom att i detsamma kasta beckbitar och omblanda massan, hvarvid becket återställer flagorna, som lösa sig i metallen och sålunda förtunna densamma. << prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >> Project Runeberg, Tue Dec 12 02:06:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/tektid/1871/0242.html 
|