- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Illustrerad teknisk tidning. 1871 /
229

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 29. 22 Juli 1871 - W. H. Maw: Mr Crampton's system för användning af kolstybbe såsom brännmaterial - Konservering af födoämnen samt hygieniska förhållanden i Paris under belägringen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kolstybbsugnarne, är kostnaden för stenkolens målning.[1]
Naturligen blir denna process desto dyrare, ju finare kolet males,
och Crampton anser, att ej mera än 3,8 öre bör depenseras per
centner kolstybbe. Det har likväl visat sig, att kolet kan malas
till erforderlig finhet för ett betydligt billigare pris. Crampton
utför denna operation med vanliga qvarnstenar, och 6 par sådana
om 3,5 fots (1,04 m.) diameter äro tillräckliga för att på en
vecka förmala 7,200–9,600 centner (306–408 tons), då det
antages, att 5 par stenar äro samtidigt i verksamhet dag och
natt. För dessa stenars skötsel behöfvas 2 man för dag- och
2 för natt-skiftet. Ett par stenar lemnar omkring 11 centner
(468 K.gr.) kolstybbe per timme, och kunna på dem malas 650
à 1,200 centner (40 à 51 tons), utan att de hackas. De
vanliga Peak-stenarne begagnas, och har man funnit, att en
understen håller ut två öfverstenar. Medelqvantiteten, som ett par
stenar kunna förmala, uppskattas till omkring 72,000 centner
(3,062 tons). Stenarne gå med en hastighet af 160 till 180
hvarf per min. Kostnaden för 6 par stenar med ångmaskin,
men utan panna, blir omkring 9,000 rdr. För hvarje par
stenar erfordras 4 hästkrafter. Beräknas 20 proc. för ränta och
nötning, och antages de för ånggenereringen begagnade
stenkolen kosta 46 öre per centner, blir kostnaden för målning af
1 centner kolstybbe följande:
arbetslöner . . . 0,75 öre;
intresse och maskineriets nötning . . . 0,28 » ;
stenarnes förnyande . . . 0,19 » ;
kol för ångpannan . . . 0,33 » .
––––––––––––––
Summa 1,60 öre.</table>

Vid många jernverk kan den för maskinens drifvande
erforderliga ångan genereras för blott den kostnad, pannans
underhåll kräfver, och kan då priset för målningen af kolstybben
blifva ännu lägre. I alla händelser är den förut uppgifna
högsta kostnaden af 3,8 öre per centner ej att antaga annat än
under högst sällsynta undantagsfall. Kolstybben siktas ej efter
målningen, utan stenarne anordnas så, att, då vanliga bituminösa
kol malas, partiklarne passera en siktduk ined 900 maskor per
qv. v. tum. Anthracit och kåks, båda mindre lätt brännbara
än bituminöst kol, måste malas finare, så att partiklarne, allt
efter det ändamål, hvartill de skola användas, passera genom
en siktduk med 1,600 till 6,400 maskor per qv. v. tum.

Om teorien för kolstybbsugnarne är det obehöfligt att säga
många ord. De goda resultat, Crampton uppnått, synas helt
enkelt bero på den intima blandningen af luft och kol samt det
senares derigenom möjliggjorda fullständiga förbränning medelst
en qvantitet luft, som föga öfverstiger den för en noggrann
kemisk förening erforderliga. Då öfverskottet på luft är
mycket obetydligt, blir förbränningsprodukternas vigt mindre än vid
vanliga ugnar, och en motsvarande högre temperatur kan af
redan anförda skäl erhållas. Likasom i de ugnar, som bedrifvas
med komprimerad luft, är här förtärandet af en stor qvantitet
brännmaterial på en gifven tid och inom ett begränsadt
utrymme underlättadt, hvarigenom åter igen alstringen af hög
temperatur befordras.

Genom att reglera lufttilloppet kan man erhålla en låga,
som är i det närmaste, om ej fullständigt neutral. Huruvida
denna låga kan göras sådan, att kolstybbsugnarne blifva
användbara för stålsmältning i öppen härd, har ännu ej försökts,
men komma experimenter inom kort att utföras, hvaraf
resultaten med stort intresse emotses. En mycket vigtig egenskap
hos Cramptons ugn är förbränningens reguliera gång, hvilket
gör bibehållandet af en högre temperatur i ugnen, än vanligen är
fallet, möjligt. Betydelsen af denna omständighet i ekonomiskt
hänseende, då man har att göra med högre temperaturer, kan
kanske bäst belysas genom ett exempel. Låt oss antaga t. ex.,
att det är fråga om att smälta en ugns beskickning, samt att
temperaturen, vid hvilken denna smälter, är 300° lägre än den,
då materialerna, hvaraf ugnen är utförd, börja att förstöras.
För denna händelse är det tydligt, att då beskickningen uppnått
smältningstemperaturen, maximum af temperaturskillnaden, som
kan uppstå mellan beskickningen, under det den smälter, och
gaserna i ugnen, måste vara mindre äri 300°, om den senares
förstöring skall kunna undvikas. Då gasernas
maximi-temperatur blifvit sålunda bestämd till mindre än 300° öfver
beskickningens smältpunkt, beror det helt och hållet på förbränningens
regelbundenhet, huru stort öfverskottet af gasernas
medeltemperatur blir i förhållande till beskickningens. Ju
regelbundnare förbränningen sker, desto högre kan temperaturen med
säkerhet bibehållas, och således desto kortare måste den för
smältningen erforderliga tiden blifva.

Oafsedt Cramptons ugn är frågan om kols förbränning i
pulverform af stor betydelse. Den rör tillgodogörandet af en
oerhörd qvantitet brännmaterial, nu betraktadt såsom alldeles
värdelöst, äfvensom någon praktisk metod att bränna
urtvättade stenkol, utan att dessa behöfva kåksas. På grund häraf
är ämnet vardt det största beaktande af alla, som sysselsätta
sig med metallurgi eller andra industrigrenar, der hög
temperatur användes.

Konservering af födoämnen samt hygieniska
förhållanden i Paris under belägringen.



Den engelska tidningen Engineering fortsätter den 30
sistlidne Juni sin revy öfver de förnämsta industriela företag, som
improviserades för att fylla Paris’ mest tryckande behof under
belägringen, med beskrifvandet af några af de medel, hvilka
användes till bevarande af de vanliga och då tillgängliga
födoämnena, nya metoder för tillredning och tillgodogörande af
ämnen, som vanligen icke användas till föda, men hvilkas
begagnande blef en nödvändighet genom de omständigheter och
umbäranden, som blefvo en följd af belägringen. Det till Paris
före dess cernering af fienden införda förrådet af animaliska
födoämnen bestod hufvudsakligen i drifter af oxar och får,
men blott ett ringare antal kalfvar, emedan det då varit
nödvändigt att underhålla dessa med mjölk, som dessförutan
säkerligen ändock skulle blifva otillräcklig för de belägrade
innevånarnes behof. Tillgången på grisar var äfven knapp i anseende till
årstidens beskaffenhet. De kreatur, som ansågos kunna uthärda
belägringens svårigheter, sparades för att lemna tillgång på
färskt kött, hvaremot de, hvilka i följd af transport eller andra
orsaker försvagats, nedslagtades genast, och deras kött
underkastades olika behandling för att konserveras. Dessa göromål
öfverlemnades åt personer med lång erfarenhet i detta
hänseende, hvilka utförde de erforderliga operationerna i en ofantlig
skala.

Det Appert’ska behandlingssättet, hvilket från lång tid
tillbaka varit användt för marinens proviantering med salt kött, och
dervid visat sig kunna hindra förskämning under flera år,
begagnades i betydlig utsträckning. Ännu bättre var det af messrs Ozouf
och Couder färdigberedda köttet, hvars förträffliga beskaffenhet
vann allmänt erkännande. Likväl föredrogo auktoriteterna att
fölen så stor folkmassa konservera köttet i rått tillstånd, så att hvarje
konsument kunde sjelf koka det efter egen smak. Tillredandet af
färdigkokade konserver öfverlemnades åt den enskilda
företagsamheten, och voro dessa anrättningar särdeles välkomna för
allmänheten, trots deras höga pris. Det är sannerligen med en känsla
af tacksamhet, blandad med eri viss högtidlighet, som vi i minnet
återkalla öppnandet af dessa blecklådor, innehållande boeuf à la
mode eller rostadt oxkött, på sådana dagar, då händelsevis
någon vän aflade ett oväntadt besök, eller hästkött-rationerna
voro så små, att de behöfde tillökning af dylika tillfälliga
lyxartiklar. För konservering af rått kött begagnades tre olika
processer. Den första bestod helt enkelt i nedsaltning på
samma sätt, som i sjöstäderna är brukligt för marinens behof.
Mr Cornillet organiserade särskilda etablissementer i närheten af
slagtarhusen i Grenelle för verkställande af denna
saltningsprocess. Sålunda behandladt kött bibehåller sig länge oförändradt,
men måste före kokningen väl utlakas och kan äfven då
ingalunda anses såsom särdeles närande. En irländare, mr Wilson,
har uppfunnit ett sätt, att medelst lindrigare, ehuru tillräcklig
insaltning bibehålla kött temligen länge, och det enligt hans
metod konserverade köttet betraktas såsom ett tillfredsställande



[1] De i det följande angifna priserna, m. m. äro alla gällande
i England. Red:s anm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:06:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1871/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free