Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 29. 22 Juli 1871 - W. H. Maw: Mr Crampton's system för användning af kolstybbe såsom brännmaterial - Konservering af födoämnen samt hygieniska förhållanden i Paris under belägringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kolstybbsugnarne, är kostnaden för stenkolens målning.[1]
Naturligen blir denna process desto dyrare, ju finare kolet males,
och Crampton anser, att ej mera än 3,8 öre bör depenseras per
centner kolstybbe. Det har likväl visat sig, att kolet kan malas
till erforderlig finhet för ett betydligt billigare pris. Crampton
utför denna operation med vanliga qvarnstenar, och 6 par sådana
om 3,5 fots (1,04 m.) diameter äro tillräckliga för att på en
vecka förmala 7,200–9,600 centner (306–408 tons), då det
antages, att 5 par stenar äro samtidigt i verksamhet dag och
natt. För dessa stenars skötsel behöfvas 2 man för dag- och
2 för natt-skiftet. Ett par stenar lemnar omkring 11 centner
(468 K.gr.) kolstybbe per timme, och kunna på dem malas 650
à 1,200 centner (40 à 51 tons), utan att de hackas. De
vanliga Peak-stenarne begagnas, och har man funnit, att en
understen håller ut två öfverstenar. Medelqvantiteten, som ett par
stenar kunna förmala, uppskattas till omkring 72,000 centner
(3,062 tons). Stenarne gå med en hastighet af 160 till 180
hvarf per min. Kostnaden för 6 par stenar med ångmaskin,
men utan panna, blir omkring 9,000 rdr. För hvarje par
stenar erfordras 4 hästkrafter. Beräknas 20 proc. för ränta och
nötning, och antages de för ånggenereringen begagnade
stenkolen kosta 46 öre per centner, blir kostnaden för målning af
1 centner kolstybbe följande:
arbetslöner . . . | 0,75 | öre; |
intresse och maskineriets nötning . . . | 0,28 | » ; |
stenarnes förnyande . . . | 0,19 | » ; |
kol för ångpannan . . . | 0,33 | » . |
–––––––––––––– | ||
Summa | 1,60 | öre.</table>
Vid många jernverk kan den för maskinens drifvande erforderliga ångan genereras för blott den kostnad, pannans underhåll kräfver, och kan då priset för målningen af kolstybben blifva ännu lägre. I alla händelser är den förut uppgifna högsta kostnaden af 3,8 öre per centner ej att antaga annat än under högst sällsynta undantagsfall. Kolstybben siktas ej efter målningen, utan stenarne anordnas så, att, då vanliga bituminösa kol malas, partiklarne passera en siktduk ined 900 maskor per qv. v. tum. Anthracit och kåks, båda mindre lätt brännbara än bituminöst kol, måste malas finare, så att partiklarne, allt efter det ändamål, hvartill de skola användas, passera genom en siktduk med 1,600 till 6,400 maskor per qv. v. tum. Om teorien för kolstybbsugnarne är det obehöfligt att säga många ord. De goda resultat, Crampton uppnått, synas helt enkelt bero på den intima blandningen af luft och kol samt det senares derigenom möjliggjorda fullständiga förbränning medelst en qvantitet luft, som föga öfverstiger den för en noggrann kemisk förening erforderliga. Då öfverskottet på luft är mycket obetydligt, blir förbränningsprodukternas vigt mindre än vid vanliga ugnar, och en motsvarande högre temperatur kan af redan anförda skäl erhållas. Likasom i de ugnar, som bedrifvas med komprimerad luft, är här förtärandet af en stor qvantitet brännmaterial på en gifven tid och inom ett begränsadt utrymme underlättadt, hvarigenom åter igen alstringen af hög temperatur befordras. Genom att reglera lufttilloppet kan man erhålla en låga, som är i det närmaste, om ej fullständigt neutral. Huruvida denna låga kan göras sådan, att kolstybbsugnarne blifva användbara för stålsmältning i öppen härd, har ännu ej försökts, men komma experimenter inom kort att utföras, hvaraf resultaten med stort intresse emotses. En mycket vigtig egenskap hos Cramptons ugn är förbränningens reguliera gång, hvilket gör bibehållandet af en högre temperatur i ugnen, än vanligen är fallet, möjligt. Betydelsen af denna omständighet i ekonomiskt hänseende, då man har att göra med högre temperaturer, kan kanske bäst belysas genom ett exempel. Låt oss antaga t. ex., att det är fråga om att smälta en ugns beskickning, samt att temperaturen, vid hvilken denna smälter, är 300° lägre än den, då materialerna, hvaraf ugnen är utförd, börja att förstöras. För denna händelse är det tydligt, att då beskickningen uppnått smältningstemperaturen, maximum af temperaturskillnaden, som kan uppstå mellan beskickningen, under det den smälter, och gaserna i ugnen, måste vara mindre äri 300°, om den senares förstöring skall kunna undvikas. Då gasernas maximi-temperatur blifvit sålunda bestämd till mindre än 300° öfver beskickningens smältpunkt, beror det helt och hållet på förbränningens regelbundenhet, huru stort öfverskottet af gasernas medeltemperatur blir i förhållande till beskickningens. Ju regelbundnare förbränningen sker, desto högre kan temperaturen med säkerhet bibehållas, och således desto kortare måste den för smältningen erforderliga tiden blifva. Oafsedt Cramptons ugn är frågan om kols förbränning i pulverform af stor betydelse. Den rör tillgodogörandet af en oerhörd qvantitet brännmaterial, nu betraktadt såsom alldeles värdelöst, äfvensom någon praktisk metod att bränna urtvättade stenkol, utan att dessa behöfva kåksas. På grund häraf är ämnet vardt det största beaktande af alla, som sysselsätta sig med metallurgi eller andra industrigrenar, der hög temperatur användes. Konservering af födoämnen samt hygieniska
|