Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 33. 19 Augusti 1871 - Anteckningar under en studieresa i tekniskt ändamål - Fräsmaskin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stark krutpress, som med ett
oerhördt tryck sammanpressar
krutet till små med hål
försedda sexsidiga prismer, hvars
egentliga vigt lär vara större
än 2. Detta slags krut
användes för sjöartilleriet.
En industrigren, som under
senaste åren vunniten
betydlig utbredning, är
tillverkningen af
pappersmassesurogater. I Danmark finnas
tvänne fabriker, som på
mekanisk väg enligt Völters
system framställa pappersmassa
hufvudsakligen af bokträ, till
och med af rödbok.
Produkten blir kort och är
visserligen köttfärgad, men den
låter mycket väl bleka sig
med klor. I Tyskland
tillverkas pappersmassa utom af
trä (företrädesvis på Harz)
äfven till betydliga
qvantiteter af råg- och korn-halm,
för hvilket ändamål denna
inlägges i en större cylinder
af 20,2 à 23,6 fots (6 à 7 m.)
höjd och 5,95 fots (1,5 m.)
diameter, sammansatt af 20
liniers (6 c. m.) furuplank
saint inuti beklädd med plåt
och utvändigt jernbandad. Halmen inlägges genom ett upptill
befintligt manhål och öfvergjutes derpå med kalkmjölk. Till
hvarje cylinder, fylld med halm, tages, såsom det tycktes, så
mycket kalkmjölk, som kan framställas af 35–47 skålpund
(15–20 K.gr.) släckt kalk. Sedan cylindern blifvit tilltäppt,
inledes ånga, och kokningen tager sin början. Denna senare
operation utföres på tvenne olika sätt. På en del ställen
begagnas ånga af högt tryck, hvarjemte en uti cylindern anbragt
omrörare sättes i rotation, eller också får hela cylindern rotera.
Kokningen fortsattes då högst 8 timmar. Vid andra fabriker,
de nyaste, användes afloppsångan från den maskin, hvilken tjenar
såsom motor för de erforderliga mekaniska inrättningarne. För
kokningen erfordras under dessa omständigheter visserligen minst
3 gånger så lång tid som i förra fallet, men de ekonomiska
fördelarne äro på den senare metodens sida. Då halmen är
fullständigt sönderkokad aftappas vätskan, och massan uttages
samt får afdrypa, innan den kommer i »holländaren». Den
formas nu vanligen utan tillsats af lump till papp om cirka 3,37
fots (1 m.) bredd och längd och underkastas derpå torkning.
Denna verkställes om sommaren på fria fältet och om vintern i
särskilda rum. Vid en fabrik begagnade man sig af det från
ångpannan utstrålande värmet på sådant sätt, att ungefär 4 fot
(1,19 m.) ofvanför pannan var anordnadt ett golf af spjelor, på
hvilket pappen utan vidare utlägges. Slutligen pressas pappen
mellan valsar af jern och måste för att blifva riktigt tät och
erhålla ett fullkomligt fint utseende flera gånger passera dessa.
Tillvekningen uppgafs på ett ställe vara 600 centner (25,5 tons)
i månaden för 4 kokare. Största delen af det färdiga
fabrikatet afsattes på England.
En af preussiska statens intressantaste och på grund af sin
utsträckning mest storartade industriela anläggningar äro
saltverken vid Strassfurth, Elmen och Sehönebeck. Vid Elmen
upppumpas en utspädd koksaltlösning ur en källa och utgjutes för
afdunstning öfver ett s. k. graderverk, utgörande en af
ställningar och risknippor sammansatt, nära 0,35 sv. mil (3,8 K.m.)
lång och 67 fot (20 m.) hög vägg. Lösningen får sålunda
fördela sig öfver de stora ytorna, så att afdunstningen går
jemförelsevis fort. Sedan vätskan passerat graderverket trenne
gånger, är den tillräckligt koncentrerad (den innehåller
antagligen omkring 15 proc. koksalt) för att genom en lång
rörledning fortledas till Schönebeck på ungefär 1/2 mils (5,3 K.m.)
afstånd, der den inkokar i
stora pannor. Denna
sistnämnda operation utföres
antingen temligen häftigt och
fort, då en finkornig produkt
erhålles; eller också får
afdunstningen ske
långsammare, då saltet fås i gröfre
kristaller. Eget nog är den
senare sorten i Tyskland
mera omtyckt, oaktadt den
tydligen innehåller mera
moderlut och således äfven
föroreningar än det finkorniga
saltet. Såsom brännmaterial
användes brunkol, hvilken
brännes på trapprost. Saltet
torkas slutligen dels på
lafvar i särskilda torkrum, dels
med en slags torkmaskin,
bestående af 7 par öfver
hvarandra liggande dubbla
tallrikformiga bottnar. På den ena
af dessa föres saltet med
ledare emot centrum och
nedfaller der genom en öppning
på den andra, der det åter
medelst ledare föres utåt
periferien och af går till det
nästföljande tallriks-paret. I
mellanrummet mellan de
dubbla bottnarne cirkulerar
ånga för värmning.
 |
Fräsmaskin, från J. Zimmermanns mekaniska verkstad i Chemnitz. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
