Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 34. 26 Augusti 1871
- C. G. Zetterlund: Bränvinstillverkning af renlaf vid Hulta lafbränneri i Jönköpings län 1871 jemte några ord om alkoholjäsning
- Smärre notiser
- Upplysningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
128100/2727 = 4,7 skålp. (2 K.gr.) jästmaterialer, hvilket på 100 skålp.
(42,5 K.gr.) socker gör 100/50,9 . 4,7 = 9,2 skålp. (3,91 K.gr.)
jästmaterialer – en något hög jästsats, då det sedan visat sig vid
både Hulta och Moboda, att man kan med större fördel använda
betydligt mindre och dock ernå lika god, om ej bättre för
jäsning af mäsken. Orsaken, hvarföre en för hög jästsats bör
undvikas, hafva vi förut anfört vid jästens beskrifning.
Att mycken vigt ligger vid renlafvens kokning är en känd
sak, och det visade sig äfven, att man i en del lafkok med
samma slags laf kunde erhålla en skillnad af 5 proc. socker
genom att använda mera eller mindre syra i förhållande till
vattnet och lafmängden samt längre eller kortare kokningstid
af lafven.
I och för framställande af 1,000 kannor (2,620 lit.)
lafbränvin à 50 proc. åtgingo 36797/22,100 =1,656 kub.-fot (43,4 kub. m.)
blandad tall- och gran-ved med en vigt af 22,3 skålp. (9,48 K.gr.)
per kub.-fot. För att framställa samma mängd sädesbränvin
åtgår omkring 350 kub.-fot (9,2 kub. m.) ved. Afdestillationen
af 1,000 kannor brännvin ur lafmäsken på Pistorii
bäcken-apparat fordrar, om vi antaga, att afdestilleringen af spriten
ur en kanna lafmäsk kostar lika mycket bränsle som
afdestilleringen ur en kanna sädesrnäsk på samma slags apparat, eller
0,02666 kub.-fot (0,0007 kub. m.) ved, och då till 1,000 kannor
lafbränvin erfordras 18,000 k:or (47,200 lit.) lafmäsk, 18,000
X 0,02666 = 480 kub.-fot (12,6 kub. m.) ved. För
afdestilleringen af 1,000 kannor sädesbränvin ur sin mäsk på samma
apparat blir vedåtgången ungefär 250 kub.-fot (6,6 kub. m.)
eller endast hälften. Som vi dessutom redan sett, kan man med
fördel förjäsa lafmäsken mera koncentrerad, ända till 13 grader
på Ballings Saccharometer i stället för 8,5, hvarigenom en stor
bränslebesparing kommer att ega rum. Till kokning af 131
centner (5,572 K.gr.) laf, som lemnat 1,000 kannor bränvin à
50 proc. skulle sålunda hafva åtgått 1,656–480 = 1,176
kub.-fot (30,8 kub. m.) ved, då till inmäskning af 105 centner (4,466
K.gr.) sädesgröpe, hvilka äfven lemna ungefär 1,000 kannor
bränvin ej skulle åtgå mera än omkring 100 kub.-fot (2,62
kub. m.) ved, i den händelse att det vatten, som användts vid
inmäskningen, förut blifvit å bäcken uppvärmdt. Äfven vid
lafvens kokning kan mycket bränsle inbesparas på det sätt, att
värmet ifrån de afgående saltsyrehaltiga vattenångorna
tillvaratages genom afkylning, hvarigenom äfven saltsyra kunde
tillvaratagas och inbesparas. Försök i denna riktning komma äfven
snart att försiggå.
Arbetsstyrkan för tillverkning af 1,000 kannor lafbränvin
har utgjort 706/22,1 = 32 karldagsverken, då alla inom bränneriet
förekommande arbeten för hand blifvit utförda, hvaremot den
för tillverkning af 1,000 kannor sädesbränvin uppgår till 14 à
16 karldagsverken under samma förhållanden.
För att slutligen kunna göra en jemförelse mellan Ballings
Saccharometer-grader och den verkliga sockermängden i mäsken
har laf-mäsken vägts med detta instrument, samt drufsockret
bestämts med Fehlings-lösning, då, såsom journalen visar, en skilnad
uppstår, i medeltal 8,5 6,3 = 2,2 proc., som saccharometern
visat för högt i den färska mäsken, samt 2,5–0,73 = 1,77 proc.
för högt i den utjästa mäsken. Dessa resultat äro dock
beroende af lafvens och kalkens renhet, såsom det sedermera äfven
visade sig vid Moboda; men man kan dock mycket väl vid
tillverkning af lafbränvin, likasom vid rnelassbränningen, använda
saccharometern såsom en god hjelpreda.
Smärre notiser.
Metallmanometrarnes tillförlitlighet. Ett intressant bidrag
till denna frågas utredande lemna de jemförelser, som vid »the
Royal Agricultural Society’s» utställning i Oxford 1870
anställdes mellan åtskilliga fabrikanters manometrar och den af
sällskapet antagna kontrollmanometern. Nästan samtliga vid
utställningen förekommande manometrar underkastades pröfning,
och visade några af dem icke obetydliga afvikelser i förhållande
till det af kontrollmanometern angifna trycket, 50 skålpund per
qv. v. tum (3,47 K.gr. per qv. c. m.), hvilket lades till grund
för profven. På grund af dessa försök har »Zeitschrift des
Vereines deutscher Ingenieure» gjort följande jemförande
sammanställning:
Den största afvikelsen var åt ena sidan 60 skålp, per qv.
v. tum (4,16 K.gr. per qv. c. m.), hvilket förekom tre gånger,
samt åt den andra 44 skålp. (3,05 K.gr.), förekommande en
gång. Deremot öfverensstämde 8 uppgifter med
kontrollmanometern, nämligen hos 5 af Schäffer och Budenbergs utställda
43 manometrar, hos 1 af Salters 3 samt hos 2 af Bourdons 15.
De flesta manometrarne voro af Schäffer och Budenberg,
nämligen 43, af hvilka såsom nämndes 5 öfverensstämde;
gränsangifningarne voro 49 och 58 skålp. (3,40 och 4,03 K.gr.),
båda en gång förekommande; 55 skålp. (3,82 K.gr.) markerades
af 24 instrumenter. Dernäst komma 15 stycken af Bourdon,
3 öfverensstämmande; gränserna 2 med 51 skålp. (3,54 K.gr.)
och 1 med 60 skålp. (4,16 Kgr.). Smith hade 8, varierande
mellan 52 och 58 skålp. (3,51 och 4,03 K.gr.). Lika många
hade Rustori Proetor & C:o, efter Dewitts system, med
fluktuationer mellan 51,5 och 60 skålp. (3,57 och 4,16 K.gr.).
Likaså Baines och Tait, Bourdons konstruktion, med angifningar
mellan 52,5 och 57 skålp. (3,54 och 3,96 K.gr.). Schäffer och
Buddenberg hade 6 manometrar, som i medeltal visade 55 skålp.
(3,82 K.gr.) med lägsta trycket 54 skålp. (3,75 K.gr.) och
högsta 56 skålp. (3,89 K.gr.), således temligen
äfverensstämmande. Dernäst följde 5 stycken från Dubois, Bourdons system,
visande 56 och 58 skålp. (3,89 och 4,03 K,gr.), samt från
Smith med angifningar mellan 51 och 56 skålp. (3,54 och 3,89
K.gr.). Af Salters instrument angaf en 50 skålp (3,47 K.gr.)
och tvenne högre tryck, ända till 60 skålp. (4,16 K.gr.); af
Hayward, Tyler & C:o’s flera varierande mellan 48 och 59 skålp.
(3,33 och 4,09 K.gr.), samt af Dewitts mellan 56 och 58 skålp.
(3,89 och 4,03 K.gr.). De båda manometrarne från Ashby
Jeffery, Bourdons system, visade 51 och 54 skålp. (3,54 och 3,75
K.gr.) samt de från Isaak Storey af samma konstruktion 54 och
57 skålp. (3,75 och 3,96 K.gr.). De öfriga voro alla förbundna
med några särskilda apparater; sålunda Ashby Jeffery’s, Schäffers
anordning, hvilken visade 53 skålp. (3,68 K.gr.), Llewellyn och
James’ 56 skålp. (3,89 K.gr.), Slacks och Wells’ 44 skålp.
(3,05 K.gr.), Austin’s 54 skålp. (3,75 K.gr.), Middeltan’s 56
skålp. (3,89 K.gr.), Readings jernverk 53,5 skålp. (3,71 K.gr.),
Tuxford’s 54 skålp. (3,75 K.gr.) samt Yarrow och Headley’s 52
skålp. (3,51 K.gr.)
Sätt att torka färskt trä på kort tid. Detta består i att
man låter träet koka i vatten några timmar och derefter låter det
afkylas. Härigenom aflägsnas de lösligaste ämnena. Derpå
kokas det åter i en utspädd boraxlösning, hvarvid den hittills
olösta albuminen göres löslig och utdrages. Slutligen föres träet
i en torkkammare, som upphettas medelst ånga, der det får ligga
i 3 dagar.
Upplysningar.
Under denna afdelning lemnas allmänheten tillfälle att
medelst framställande af frågor, som falla inom det tekniska
området, och dylika frågors besvarande ömsesidigt gagna och
utbilda sig. Redaktionen förbehåller sig dock rättighet att granska
alla insända förfrågningar, innan de i tidningen intagas.
Svar:
Mfj. Såsom ett varaktigt jernkitt för masugns-varmapparater har
blifvit redaktionen meddeladt följandr: 2 delar finsiktad borrspån af
tackjern blandas noga med 1 del eldfast lera och något litet salmiak
under tillsättning af ättika, så att en plastisk massa
uppkommer (såsom surrogat för ättikan rekommenderas äfven menniskourin).
Detta kitt hårdnar ganska fort och blir starkare, ju mera borrspån
tages. Blir det utsatt för mycken stark hetta, är lämpligt att utanpå
det sålunda tillredda kittet lägga ett ytterligare lager af ett något
lerrikare kitt.
Fråga:
Huru kan ozon eller ozonhaltig luft lämpligast åstadkommas för
industriela behof? J. T–d,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:06:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1871/0287.html
