Teknisk Tidskrift / Illustrerad teknisk tidning. 1871 / 277 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 35. 2 September 1871 - Motorer för mindre kraftbehof

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 5.

Fig. 6.

Fig. 7.

Fig. 8.

Fig. 9.

Fig. 10

Otto och Langen’s gasmaskin.

till vatten, hvilket öfvergår i
ångform. Det vid explosionen
utvecklade värmet höjer
spänstigheten hos de bildade gaserna
ända till 5 à 6 atmosferer,
hvilka sålunda komma att drifva
kannan med ganska högt tryck
framåt. I samma ögonblick som
denna vänder, öppnas en annan
på den motsatta sidan belägen
slid, hvarigenom fritt aflopp för
förbränningsprodukterna lemnas.
Å andra sidan om kannan
upprepas nu den nyss beskrifna
proceduren, och den sålunda
alstrade fram- och åter-gående
rörelsen transformeras på vanligt sätt
till roterande. För att hålla
cylindern afkyld, omgifves
densamma af en mantel, och kallt
vatten cirkulerar i det mellan
densamma och cylindern bildade
rummet. Då vattenledning
finnes att tillgå, såsom i större
städer, tages det erforderliga
kylvattnet derifrån; i annat fall
får maskinen sjelf framdrifva
detsamma med en vanlig pump.
Sättet för antändningen
äfvensom anordningarne för att den
skall försiggå i rätt tid, äro
ganska sinnrika. På
svänghjulsaxeln är fästad en visare af jern,
hvilken genom ett
elfenbensstycke är isolerad från en påskrufvad metallskifva. Vid axelns
rotering glider denna skifva utefter tvenne koncentriska kanter på
en cirkelformig metallring, omgifvande axeln. På tvenne
hvarandra rakt motsatta ställen är den yttre af dessa kanter
borttagen och ersatt af tvenne genom skifvor af elfenben eller
andra oledande ämnen isolerade jernbitar, hvilka medelst
klämskrufvar stå i förbindelse med hvar sin af ledningstrådarne,
kommande från ett elektriskt batteri, bestående af tvenne
Bunsens elementer. För att förstärkas ledes strömmen dessutom
genom en Rhumkorffs induktionsapparat. Beroende af visarens
ställning öfver de ledande eller oledande delarne af metallringen
slutes eller afbrytes strömmen, och uppväckes i förra fallet i
induktionsapparaten en annan elektrisk ström, hvilken medelst
tvenne trådar ledes till cylinderns begge lock, der de inmynna
i ett par s. k. »tändare». Dessa äro af porslin och innesluta
tvenne platinatrådar, som inuti cylindern utmynna helt nära
hvarandra. Den ena af dessa trådar är medelst en klämskruf
förenad med den från induktionsapparaten kommande tråden och
den andra står i omedelbar beröring med cylinderlocket och
således äfven med jorden. Då den inducerade strömmen blifvit
alstrad, springer mellan de båda platinatrådarne en gnista öfver,
hvilken antänder gasblandningen. Genom den beskrifna
anordningen slutes strömmen tvenne gånger för hvarje hvarf af axeln,
hvarföre också dylika gnistor uppstå såväl vid kolfvens
fram- som åter-gående.

De Lenoir’ska gasmaskinernas fel och förtjenster synas
bättre i jemförelse med de tvenne andra konstruktionerna,
som kommit till någon egentlig praktisk användning, och
hvilka likasom Lenoirs voro utställda vid verldsexpositionen
i Paris 1867, nämligen Otto och Langens samt Hugons maskiner.
Då dessa hafva ganska väsentliga fördelar framför Lenoirs,
gå vi först att öfver dem lemna något utförligare beskrifningar,
dervid i dag uteslutande egnande uppmärksamheten åt den
förstnämnda eller, såsom den äfven kallas, tyska konstruktionen.

Af de å sidorna 276 och 277 meddelade teckningarne, visa
figg. 1 och 2 en half hästkrafts maskin i elevation och plan,
fig. 3 i vertikal genomskäring efter linierna 1–2 och 3–4,
samt fig. 4 kopplingshjulet (delvis i sektion), allt i 1/8 af
naturliga storleken. Figg. 5–10 framställa detaljerna för
antändningen, af hvilka fig. 5 är
slidplanet, fig. 6 sliden, fig. 7
slidskåpslocket, fig. 8 sektion efter
linien 5–6, figg. 9 och 10
sektioner efter linien 7–8.

Cylindern A är nedtill sluten
genom locket B samt
omgifven med manteln C, hvilken
på samma gång den tjenar att
bilda ett rundtorn cylindern
gående rum, som fylles rned kallt
vatten, äfven utgör fotställning
till hela maskinen. I denna
senare är ett annat lock D,
hvarigenom tillträde till såväl
cylinder som det ringformiga
kylrummet lätt vinnes. Rören a
och b åstadkomma förbindelse
mellan detta rum och en högre
stående vattenreservoir. Då
temperaturen å vattnet ökas, stiger
detsamma genom röret a till
reservoiren, hvarifrån det åter
afkyldt sjunker genom röret b,
och på detta sätt underhålles af
sig sjelft en beständig
cirkulation af kylvattnet. Vid den i
cylindern upp- och ned-gående
kannan E är i stället för
pistonstång en kuggstång F
fästad, hvilken i sin öfre ände
är försedd med ett tvärstycke
G, som erhåller sin styrning
genom stängerna H. Kuggstången
ingriper i en kuggring J, förbunden medelst fyra
bultar med skifvorna d (figg. 3 och 4), hvilka, då
kolfven går uppåt, kunna röra sig fritt omkring axeln c. Då
kolfven åter går nedåt kopplas genom ett slags spärrverk
kuggringen till det cylindriska hjulet e, hvilket är fast förbundet
med axeln, och således tvingar denna att deltaga i den
kuggringen meddelade rörelsen. För att åstadkomma denna
tillkoppling, är kuggringen J invändigt försedd med spärrtänder,
mellan hvilka och de mot det cylindriska hjulet e hvilande
kilarne g finnas små jernrullar f. Då kolfven går uppåt och
kuggringen således roterar i motsatt riktning mot den å fig. 3
markerade pilen, blifva dessa rullar fria samt sättas i en hastig
roterande rörelse. Stannar derpå kolfven för att vända,
fortsätta rullarne sin väg i tangentiel riktning och löpa sålunda
uppför de sneda ytorna på spärrtänderna samt fastklämmas
mellan dessa och kilarne g. Denna koppling blir ännu fastare
i samma ögonblick, kolfven börjar gå nedåt samt kuggringen
går i pilens riktning; och uppfyller sålunda detta spärrverk på
ett enkelt och sinnrikt sätt det dermed afsedda ändamålet.

På axeln c, som hvilar i de begge lagerna K, finnas utom
ofvan beskrifna koppeltillställning, svänghjulet L (fig. 2),
remskifvan M samt kugghjulet N, sorn genom ingrepp med
kugghjulet O, fästadt på axeln m, hvilande i lagerna K₁, meddelar
rörelsen till sliden. För detta ändamål finnas å samma axel,
ehuru fritt rörliga kring densamma, excenterskifvorna Q och R,
sinsemellan fast förenade. Dessa förblifva således i stillhet,
tills spärrhaken S sätter dem i förbindelse med det vid axeln
m fastade spärrhjulet P. Denna tillkoppling åter verkställes af
kuggstången F, i det att vid dess nedgående ansatsen n träffar
häfstången T och förer denna nedåt, då haken S blir fri och
ingriper i hjulet P. När kolfven går upp, och ansatsen n
följaktligen släpper häfstängen T, höjes denna senare i sitt förra
läge genom fjädern o och afkopplar således spärrhaken S.
Excenterskifvan R står genom stången U i förbindelse med sliden
V, som derigenom kan röras upp och ned mellan slidplanet p
och locket q, som är fästadt vid det förra genom fyra med
fjädrar försedda skrufvar. Med denna slid kunna alla till- och
af-loppskanaler för luft och gas öppnas och afstängas. Den
andra excenterskifvan P tjenar åter till att med häfstången X,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>