Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 36. 9 September 1871
- Motorer för mindre kraftbehof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fig. 1.
|
Hugons gasmaskin.
|
utseendet af ångcylindern till en
dubbelverkande ångmaskin och
är försedd med tre kanaler, af
hvilka den mellersta äfven här
tjenar för
förbränningsgasernas bortledande, sedan de
uträttat sitt arbete. Genom den
öfre och undre kanalen
tillföres den på kolfven T
verkande gas- och
luft-blandningen medelst de båda
fördelningssliderna A och B,
hvilka i förhållande till
hvarandra sättas i rörelse genom
en vanlig excenterskifva E
och stången e, från hvilken
en arm utgår till sliden A.
Ofvanom och nedanför
tilledningskanalerna finnas tvenne
fixa, enkelstråliga gasbrännare
f, f. Äfven fördelningssliden
B har tvenne gasbrännare b,
b, hvilka matas under ett
gastryck af 202 till 236 lin. (60
till 70 c. m.) vatten. Dessa
senare rörliga brännare
inmynna i de nära öfre och
undre kanten af sliden B
anbragta kanalerna och tändas i
det ögonblick, då de under
maskinens gång passera de
fasta, förut påtända brännarne
f, f. Tänker man sig t. ex.,
att rummet ofvanför kolfven
blifvit genom kanalerna i
sliderna på å fig. 2 tydligt
framstäldt sätt fylld med
gasblandning från rummet R,
samt att sliden B framskridit
så långt, att den öfre gaskanalen kommer framför gaslågan
f, så tändes gasen i denna kanal och medför den brinnande
lågan vid det påföljande nedgåendet, tills den kommer i
förbindelse med kanalen, som inmynnar i cylindern, då den der
befintliga gasmängden antändes-, och en explosion inträffar, som
neddrifver kolfven och samtidigt släcker den rörliga lågan, hvilken
ej heller på grund af slidens A ställning kunnat slå in i
rummet R. Under kolfvens nedgående står rummet nedanför
densamma genom afloppsröret D i förbindelse med yttre luften.
Så snart kolfven kommit i sin lägsta ställning, har sliderna A
och B kommit i sådant läge till hvarandra och till den nedre
kanalen i cylindern, att kommunikationen med rummet R der är
öppen, då rummet under kannan följaktligen fylles med gas
och luft, hvarefter antändningen genom de nedre fasta och
rörliga lågorna försiggår på alldeles samma sätt, som nyss blifvit
beskrifvet, och kolfven drifves uppåt. Sålunda alstras en
alternerande upp- och ned-gående rörelse.
Insugningen af frisk luft i cylindern verkställes af
maskinkolfven sjelf, och blandas luften sarnt gasen i rummet R. För
att gifva åt gasen det för såväl de fasta som rörliga brännarne
erforderliga trycket begagnas den lilla af guttaperchablåsor
sammansatta blåsbälgen G, hvilken medelst excenter sättes i gång
af maskinen. Bakom denna blåsbälg finnes en annan mindre,
som kan drifvas för hand för att gifva det åt gasen nödiga
trycket före igångsättningen. O är reservoir eller regulator för
gasen till de fyra brännarne. Gastilloppet regleras äfven till
en del genom den på gaskranen verkande centrifugalregulatorn u.
På en del af sina maskiner har Hugon, för att minska
mängden af det erforderliga, kring cylindern cirkulerande
kylvattnet, anordnat så, att för hvarje kolfslag en mindre qvantitet
vatten insprutas i cylindern omedelbart efter explosionen. Detta
vatten försättes då genast af de ganska högt upphettade
förbränningsprodukterna i ångform, hvarigenom således vinnes ej
blott det åsyftade målet, utan äfven tillgodogörandet af en del
af det vid explosionen alstrade
värmet, hvilket eljest med
förbränningsprodukterna bortgår
oanvändt. Det såväl för
afkylningen som insprutningen
behöfliga vattnet tillföres
maskinen genom en vid
excenterskifvan e anbragt
tryckpump P. Då omständigheter
och lokala förhållanden så
tillåta, kan äfven ett konstant
vattentillflöde åstadkommas
från en högre placerad
reservoir, hvarjemte det uppvärmda
vattnet kan vidare begagnas.
Der vattenledning finnes att
tillgå, behöfves naturligen
ingendera af dessa
tillställningar.
Kolfvens upp- och
ned-gående rörelse omsattes på
vanligt sätt medelst vefstaken l
och vefven K i roterande. På
axeln äro fastade remskifvan
J och svänghjulet S. Vid
maskinens igångsättning
öppnas först luftkranarne å
cylindern (ej synliga å teckningen)
och något gas inpumpas för
hand i reservoiren O, hvarpå
de fasta brännarne tändas
och svänghjulet omvrides ett
par gånger. Sedan rörelsen
sålunda blifvit inledd, och
luftkranarne stängts, uträttar
maskinen alla tillhörande
arbeten sjelf.
Jemföras nu de tre sist
beskrifna konstruktionerna, Lenoirs,
Otto och Langens samt Hugons, med hvarandra, så kan man
af blotta kännedomen om maskinernas olika verkningssätt på
teoretiska grunder lätt inse, att Otto och Langens bör hafva
företräde framför de öfriga. Vid explosionen upphettas
nämligen af det frigjorda värmet förbränningsprodukterna i betydlig
grad, hvarföre dessa sträfva att ögonblickligt utvidga sig.
För att med fördel kunna använda den sålunda uppstående
tensionen hos gaserna såsom motorisk kraft är derföre nödvändigt
att låta denna utvidgning försiggå så hastigt som möjligt, ty i
annat fall går en rätt ansenlig qvantitet värme, och dermed en
motsvarande del af kraften förlorad. Vid sådana konstruktioner,
som de begge franska, der kraften skall omedelbart öfverflyttas
till svänghjulsaxeln genom vefstake och vef, är ej möjligt att
gifva dessa delar en sådan hastighet, som den ögonblickliga
explosionens intensitet fordrar, hvarföre också följden af det
stora motstånd, maskindelarne göra mot gasernas sträfvan att
hastigt utvidga sig, bör blifva den, att cylindern och det
omkring densamma cirkulerande kylvattnet ganska ansenligt
upphettas. Dessutom har inan att befara, att det vid explosionen
utvecklade värmet så dåligt tillgodogöres, att
förbränningsprodukterna vid sin bortgång från maskinen besitta en ganska hög
temperatur. Vid den atmosferiska gasmaskinen åter förvandlas
en stor del af det fria värmet i mekaniskt arbete, derigenom att
gasernas dilatering få försiggå under så litet motstånd som
möjligt. Då de derefter på grund af den genast följande
afkylningen sammandraga sig, uppkommer naturligtvis vacuum
och det yttre atmosfertrycket blir direkte verksamt. Sålunda
böra ofvan antydda värmeförluster blifva i väsentlig mån
reducerade. Riktigheten af detta resonemang bekräftas också af
praktiken, såsom synes af nedanstående jemförande tabell, hvilken
upptager resultaten af såväl de ofvannämnda vid expositionen i
Paris gjorda försöken, som äfven af de genom professor Tresca
utförda experimenten[1].
[1] »Annales du Conservatoir des arts et métiers», band VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:06:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1871/0300.html