- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Illustrerad teknisk tidning. 1871 /
287

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 36. 9 September 1871 - Carl Kröthe: Om tillverkning af stärkelsesirap och stärkelsesocker - Smärre notiser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kommer samma portion vatten i kokkärlet. I stället för att vid
den sistnämnda operationen tages per centner stärkelse 1 skålp.
(425 gr.) svafvelsyra, tillsättas här 1,5 skålp. (638 gr.)
svafvelsyra och 19 ort (81 gr.) salpetersyra. För kokning, af 35
centner stärkelse erfordras sålunda 52,5 skålp. (22,33 K.gr.)
svafvelsyra och 6,65 skålp. (2,83 K.gr.) salpetersyra.
Operationen varade förut, utan tillsats af salpetersyra, vanligen 4
timmar, men nu blott 1 1/2 till 2 timmar. Sedan stärkelsen kokat 3/4
timme, skrider man till det beskrifna jodprofvet, och visar sig
då omsättningen af all stärkelse hafva försiggått, så fortsattes
kokningen ytterligare lika länge. Skulle sirapen efter 3/4 timmes
kokning vara fullbildad, får kokningen fortgå ännu 3/4 timme,
alltså inalles 1 1/2 timme. Erfarenheten har visat, att på detta
sätt ett utmärkt pudersocker erhålles».

»Då ångan blifvit afstängd och kokningen afbruten, strös
i kokkärlet 17,5 skålp. (7,44 K.gr.) benkol, pulveriserad
bensvärta. Derpå kokas blandningen upp under 5 minuter, och
den till socker omvandlade stärkelsen får afgå till af
sättningskaret för att neutraliseras med slammad krita eller någon annan
sorts kolsyrad kalk. Så snart neutraliseringen är slutad,
tillsättes ytterligare 35 skålp. (14,89 K.gr.) bensvärta under
massans fortsatta omröring. Då detta skett, tillsättes, likasom för
sirapen, 17,5 skålp. (7,44 K.gr.) svafvelsyra och 1 skålp (425
gr.) kristalliserad soda, hvarefter alltsammans får stå stilla 6 à
8 timmar för att sätta sig. Den klara, söta vätskan öfverföres
derpå i vacuumapparaten för att afdunsta. Man kan äfven
afdunsta i kärl med ångspiraler af koppar; men sockret blir då
icke så vackert hvitt, såsom då det blir inångadt i vacuum.
Vätskan afdunstas nu till 36° enligt Beaumé’s areometer. Det
blir visserligen redan då fast och hårdt, dock fästes mycket
afseende vid, att sockret väger 36° till 36,5°, ty köparne, som
smälta sockret och väga det sjelfva på sockervågen, uppställa
såsom vilkor, att varan skall afdunstas temligen högt. Då
sockret erhållit den nödiga hårdhetsgraden, d. v. s. väger 36° till
36,5°, filtreras det och ledes till lager- eller kyl-karet».

»Filtra äro ganska enkla och uppställas bäst på följande
sätt: Man tager ett’ fat af furu med 10 linier (30 m. m.)
starka stäfver, hvars höjd bör vara omkring 3 fot (89 c. ni.)
samt diameter upptill 2 fot (59 c. m.) och nedtill 1,67 fot (50
c. m.). I detta fat insattes en noga afpassad korg af skalade
videqvistar. På botten finnas fastspikade tvenne lister af 8
liniers (24 m. m.) groflek, så att mellan korgen och bottnen
bildas ett mellanrum, hvarigenom sockret kan afflyta. I korgen
lägges dessutom en säck af nettelduk. Genom denna filtreras
sockret, så att det af går glänsande klart i lagerkaret. Gipsen,
som bildat sig vid neutraliseringen, qvarstannar i säcken; men
som den ännu innehåller mycket socker, utlakas den med vatten
och pressas, då den härvid erhållna vätskan öfverföres till
neutralisationskaret för att klarna på samma gång som nästa kokning.
Sockrets kristallisering pågår 344 dagar, men för att påskynda
detsamma, tager man något farinsocker och sammanrör detta
med sockret i lagerkaret, i hvilket fall dock vätskan måste
afkylas till 31° à 37°, emedan eljest det tillsatta sockret smälter».

»Nu omröres sockret hvarannan timme, hvarigenom de
uppkommande kristallerna foras tillsammans och fästa vid
hvarandra. Redan andra dagen efter farinsockrets tillsättande är
sockret så hvitt, att det kan fyllas i lådorna. Det har då
honings tjocklek, som bildar kristaller, men är ej så flytande, att
det kan gjutas. Det öfverföres nu i lådor af furu- eller
poppelträ af 2,5 till 2,67 fots (74 till 79 c. m.) längd och 85 lin.
(25 c. m.) i fyrkant. De använda bräderna äro 2 à 3 lin. (6
à 9 m. m.) tjocka och sammanhållas helt enkelt med trådspik.
Skulle några otäta fogar uppstå, genom hvilka sockret kan
tränga ut, afhjelpes detta genom att påklistra ett stycke
skrifpapper. Det i lådorna fyllda sockret är redan på andra dagen
hårdt, hvarpå locket tillspikas, och sockret är färdigt att
försändas eller att läggas på lager».

»Detta socker har sin användning i ölbryggerier, till
vinfabrikation, destillation och vid konfektfabriker. Priset är alltid
86 till 130 öre högre per centner än sirapspriset; det kostar i
emellertid i tillverkning icke mera än sirapen, och erbjuder
dessutom fördelen af inga förluster, äfvensom att, då
tillverkningen är riktig, det ej är utsatt för att förderfvas».

Slutligen anmärker Krötke följande, beträffande de vid
stärkelse-sirapens och sockrets tillverkning använda apparaterna:

»År 1848 byggdes alla stärkelse-kokkärl så, att man kokade
under ångtryck, och uthärdade dessa kärl ett stort tryck samt
voro, likasom en ångpanna, försedda med säkerhetsventil,
luftventil och manometer. De existera ännu i gamla fabriker, men
vid nya anläggningar förkastas de, emedan det, oaktadt alla
försigtighetsmått, här och der händt, att en botten sprängt
ut, hvarvid utom den vlirekta förlusten äfven menniskolif gått
förlorade. Man kan nog blifva färdig med kokningen förr, men
stöter då på den stora olägenheten, att den kokade stärkelsen
blir mycket tunnflytande. Ångan strömmar nämligen i dessa
gamla kärl direkte in i massan, hvilken genom ångans
kondensering förtunnas så mycket, att vätskan på areometern visar blott
14° à 15°. I de nya kokkärlen deremot ligger en
kopparspiral, genom hvilken ångan cirkulerar och bringar massan till
kokning, hvarefter den bortrinner såsom kondenseradt vatten.
Vätskan håller på detta sätt 19° à 20° på sirapsvågen, och
spares sålunda brännmateriel, då man ju har 5° mindre att
afdunsta. Hela arbetet med dessa kärl är i öfrigt enklare och ej
farligt, och vill jag derföre nu i det följande gifva en närmare
beskrifning på anordningen af ett dylikt kärl».

»Stafvenia göras af god furu, 21 lin. (62 m. m.) tjock,
och blir kärlet för att dagligen kunna tvenne gånger omsätta
35 centner (1,449 K.gr.) fuktig stärkelse 8 fot (2,38 m.) högt.
Diametern är nedtill 5,5 (1,63 m.) och upptill 5 fot (1,49 m.),
och är det upptill öppet samt har ett lock samt en immtrumma.
Locket består af 5–6 delar, emedan det eljest blefve för tungt,
och är immtrumman placerad på den sjette delen, hvilken är
fästad vid kokkärlet. Trumman göres fyrkantig af 6 lin. (18
m. m.) tjocka furubräder, har i dagen en vidd af 85 lin. (25
c. m.) och är så hög, att den når öfver taket på fabriken, för
att bortföra ångorna i fria luften. Kokkärlet uppställes på en
stark ställning så högt, att den kokade stärkelsen kan genom
kranar, som äro anbragta öfver bottnen, afgå till
neutraliseringskaret. Kopparslangen eller spiralen har 5 till 6 hvarf och får
ej hafva öfver 4,5 fot (1,34 m.) i diameter, på det att den må
beqvämt kunna sättas in i kokkärlet. Kopparrören, som användas
till slangen, hafva en diameter af 21 lin. (62 m. m.), och
sammanfogas de särskilda ringarne med messingsklamror. På
slangen får ej finnas något jern; alla Skrufvar och muttrar
måste vara af messing eller koppar, emedan jernet upplöses af
den sura massan. Slangen kommer att ligga vågrätt på
kokkärlets botten. Ångan tillföres densamma genom ett rör, som är
fästadt vid kärlet. Den förbrukade ångan åter afgår kondenserad
i ett 6 liniers (18 m. m.) rör, som står i förbindelse med
kopparslangen, genorn kokkärlets vägg och bortföres till
ångpannans matarapparat».

»I stället for vacuumapparaten, hvilken, då den göres af
koppar, är rätt dyr, användes på senare tider för afdunstningen
den s. k. Robert’ska apparaten. Denna är utförd af starkt
jernbleck och blir knappast hälften så dyr. Den uppfyller
fullkomligt sitt ändamål och har i praktiken visat sig mycket bra».

Smärre notiser.


Remskifvors m. m. fästande på axlar. Amerikanarne
Reinshagen och Bückmann i Cincinnati hafva uttagit ett patent på en
metod att fästa remskifvor, kugghjul m. m. på axlar, hvilken
består i att gifva dessa transmissionsdelars naf en större längd
än vanligt och derjemte förse dem med längsgående, tudelande
ränder, så att genom ringars påkrympande öfver n af vet hjulet
fasthålles genom friktion. Nafvet har en lutning utanpå af
1 : 5, efter hvilken spännringarne måste afsvarfvas. Sådana
hjul kunna anbringas hvar som helst på axeln, äfvensom lätt
flyttas åt ena eller andra sidan. Axeln sjelf lider härvid icke
någon försvagning genorn kilspår eller dylikt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:06:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1871/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free