Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 39. 30 September 1871 - Clemens Winkler: Om lödning med gas - Smärre notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blir, derom har 1867 års utställning i Paris burit vittne[1].
För att bringa platina i fluss, är dock icke den hetta, som en
med luft utblåst gaslåga gifver, tillräcklig, utan måste man i
detta fall ersätta luften med en ström af syrgas. I ofvan
nämnda fabrik betjenar man sig vid platinas smältning för
gjutning af en vid antändningsstället sammanträffande blandning
af lysgas och syrgas, och efter all sannolikhet begagnas äfven
denna blandning vid platinans lödning.
Af valet af gas – lysgas och luft, vätgas och luft, lysgas
och syrgas, vätgas och syrgas –, af proportionerna, i hvilka de
få sammanströmma, äfvensom af pressionen, hvilken man gifver
dem, är värmegraden samt den kemiska beskaffenheten af den
alstrade lågan beroende. Man har fullkomligt i sin hand att
stegra hettan hos den från blåsrörsspetsen utströmmande lågan
till en sådan temperatur, att ej någon metall står emot. Vidare
kan man genom en obetydlig ändring af gaskranarnes ställning
allt efter behofvet framkalla en låga med oxiderande eller
reducerande verkan. Skulle ej ett så fullkomligt och derjemte
enkelt instrument vara i stånd att på ett fördelaktigt sätt ersätta
lödkolfvarne och härdelden? Borde det ej lyckas att med dess
tillhjelp löda hvarje metall och hvarje legering med sig sjelf,
sålunda tenn med tenn, koppar med koppar, messing med
messing, silfver med silfver, guld med guld och kanske jern med
jern, alldeles såsom man nu löder bly med bly och platina med
platina? Sannolikhet härför finnes, och fördelarne, som ett
dylikt förfaringssätt erbjuda, ligga i öppen dager. Man tanke sig
blott snyggheten i en verkstad, i hvillken man löder i stället
för med kolfvar och vid smideshärden med den nätta gaslågan,
hvilken behandlas med samma lätthet som en blyertspenna;
man föreställe sig arbetaren, obesvärad af all strålande hetta,
allt koldam samt alla ångor, i det hän genom blotta vridandet på
en kran kan i hvarje ögonblick framkalla den erforderliga
värmekällan till hvilken intensitet som helst, äfvensom lika lätt
låta den försvinna; man betänke styrkan hos lödningen, som
då icke beror på ett blott och bart sammanklibbande med
tillhjelp af ett annat medel utan på den verkliga och innerliga
sammansmältningen af tvenne delar af en och samma metall,
och som tillika är förenad med den största besparing på
material och gör allt efterarbete, såsom t. ex. lödningsställenas
affilning öfverflödigt. Dylika i ögonen fallande fördelar måste
bringa hvarje fördom till tystnad och på det kraftigaste mana
till början af grundliga försök i denna riktning. Kostnaden
behöfver först då tagas i betraktande, då fråga blir om
användning af syrgas för lödningen; men tack vare Devilles och
Debray’s, Mallet’s Tessic’ da Mothay’s m. fl:s sträfvanden kan
denna gas redan nu framställas i stort till ett ganska måttligt
pris (omkring 1,7 öre per kub.-fot), och blir den nog, likasom
lysgasen, en handelsvara, så snart ett regelbundet behof af
densamma förspörjes.
Likasom guldet vid lödning af platinakärl skadar deras
utseende, i det att det utmärker lödningsställena såsom gula, så
stör också det hvita i slaglodet intrycket, då det begagnas på
färgade metaller, såsom koppar, messing, tomback, etc. Denna
omständighet föranledde också »Der Verein zur Beförderung des
Gewerbetleisses in Preussen» att utfästa ett pris för
uppfinnandet af ett förfaringssätt att framställa ett gult lod, som skall
ega det vanliga tennlodets egenskaper, låta likasom detta
förarbeta sig med kolfven samt kunna användas till lödning af
ofvan nämnda gula eller gulröda legeringar, utan att
lödningsställena må blifva synliga till följd af lodets färg, såsom fallet
är vid lödning med tennlod. Det torde dock vara svårt att
lösa denna uppgift, så länge kemien icke blifvit riktad med
uppfinningen af någon lämplig lättflytande metall, tör hvilken
den gula eller röda färgen är egendomlig; ty om vi granska
raden af hittills bekanta metaller, så finna vi, utom guld och
koppar, blott calcium och barium, hvilka äro färgade intensivt
guldgula och dessutom visa en medelmåttig smältbarhet. Vore
dessa metaller icke så obeständiga, och egde de mot luftens
och vattnets inverkan samma motståndsförmåga som aluminium,
så skulle det framställda problemet hafva kommit ej så obetydligt
närmare sin lösning. Nu deremot måste det dock synas
förhoppningsfullare att rikta uppmärksamheten på »soudure
autogène», d, v. s. på metallens lödning med sig sjelf, under
användning af den icke lysande, men kraftigt inverkande
knallgaslågan, hvilken redan vid bearbetning af tvenne i grunden
olika metaller firat en så vacker triumf.
(Deutsche Ind.-Zeit.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
