Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 41. 14 Oktober 1871
- Mr W. Ferrie's sjelfkåksande masugn
- Oxyhydrogen-ljus
- Henry Deacon: Om ett nytt förfaringssätt för fabriksmässig framställning af klor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
största regelbundenhet, i det att hvarken någon upphängning
eller plötslig sättning hos materialerna förekommit, och ej heller
någon oordning i rörledningarna. Den qvantitet gas, som
erhållits, har befunnits vara betydligt större, än som behöfves för
att upphetta blästern samt alstra ånga till maskinen, som drifver
blåsverket; och der, hvarest förädlingsverk tillika finnes, bör
det ej falla sig svårt att tillgodogöra detta öfverskott.
Murverket i den del af ugnen, der retorterna finnas, har gifvit
förhoppning om att stå väl vid lag, hvilket är af stor vigt. Hvad
den ekonomiska fördelen hos Ferrie’s ugn beträffar, är den
otvifvelaktigt till stor del att tillskrifva den förökade höjd, som
hans anordning med retorterna sätter honom i stånd att använda
utan att dervid för hårdt belasta kåksen. Huru stor del af
besparingen, som härleder sig af ofvannämnde orsak, och huru
mycket vinnes genom att använda en del af gasen till
kåksning af kolet, är ännu svårt att med tillförlitlighet afgöra. I
alla händelser har emellertid mr Ferrie genom utförandet af sin
idé åstadkommit en synnerligen stor besparing och vi skola med
nöje tid efter annan lemna våra läsare redogörelser för de
speciela resultat, han fortfarande genom erfarenheten vinner.
Oxyhydrogen-ljus.
Framställandet af ett ljus, hvars natur och kostnad skulle
sätta detsamma i stånd att med framgång öfverträffa det
gulaktiga skimmer, som nu erhålles af vanlig lysgas, har länge
utgjort såväl kemistens som andras favoritstudium.
Kombineringen af syre- och vät-gaserna, behandlade på flera olika sätt,
utgör grunden för de flesta uppfinningar, som hafva uppnåendet
af detta önskningsmål till uppgift. Men ehuru vid många
tillfällen resultaten af de praktiska experimenten konstaterat det
faktum, att ett sådant ljus kan frambringas, har likväl ännu ej
någon framställning häraf i en för industrien betydande skala egt
rum. Detta härleder sig helt och hållet eller kanske blott till
en del från det komplicerade i tillverkningen, svårigheten af
detta lysmaterials användning för allmännare behof samt
dyrbarheten af sjelfva fabrikationen. I sjelfva verket har alltid
omkostnaderna för tillverkningen af syrgasen varit den största
svårigheten. Tessié du Motay’s och andras undersökningar hafva
emellertid ledt till upptäckten af medel att framställa denna gas
till samma pris som vätgasen. Man har derföre också nu
begagnat sig af denna omständighet för att åstadkomma ett billigt
och starkt ljus genom blandning af dessa begge gaser i vissa
proportioner. Vanlig vätgas, noga renad, blandas vid brännaren
med syre i förhållandet 2 : 1 och brinner då med en ren hvit
låga. Detta utgör just det oxyhydrogen-ljus, hvarmed staden
Newyork för ett år sedan till en del upplystes. Straxt före
utbrottet af det sista kriget upplystes likaledes en del af Paris
dermed, och vi hafva hört att samma system är på väg att
antagas i Wien och Bryssel. Ett bolag har också bildat sig i
London med afsigt att införa detta nya lysmaterial i England.
Med ändamål att utröna, huru användningen af dessa gaser
ställer sig i ekonomiskt hänseende (ty det påstås, att de visat
goda resultat i detta hänseende), skall en serie af omfattande
praktiska försök utföras vid Kristallpalatset utanför London,
hvarest apparater för oxyhydrogen-gasens framställning i stor
skala nu äro under uppsättning. Vi reservera detaljerna af
denna fabrikation, tills dessa anordningar äro fulländade.
Emellertid må nämnas, att undersökning af ämnet på ett
laboratorium samt jemförelsen mellan renheten och styrkan hos
oxyhydrogenlågan med den vanliga kolgaslågan hafva utfallit särdeles
gynsama för det nya lysämnet.
(Engineering.)
Om ett nytt förfaringssätt för fabriksmässig
framställning af klor.
Af Henry Deacon.
(Forts. fr. sid. 819.)
Till den första af de nämnda svårigheterna hörde
uppmätningen af gasernas hastighet. För undanrödjande af denna
omständighet konstruerades hufvudsakligen genom dr Hurters
bemödanden en särdelas användbar anemometer. Den består af
ett U-formigt rör af ungefär 1 linies (3 m. m.) yttre diameter,
hvars båda grenar voro ungefär 80 lin. (24 c. m.) hvardera.
Detta rör är fästadt på ett snedt ställdt plan, försedt med skala
och vidare förbundet med en horizontel ställning, i hvilken
finnas anbragta ställskrufvar och vattpass, på det att den må
kunna inriktas i hvilken lutning som helst. Vätskans vertikala
väg är sålunda utsträckt öfver en lång diagonal, och de korta
vertikala afdelningarne förstoras till långa horizontela.
Instrumentets känslighet beror på den i röret använda vätskan, och
består den här af eter, som bäst passar för detta ändamål.
Menisken framträder tydligt vid den öfre ytan, så att graderna
kunna med säkerhet afläsas. Friktionen mellan denna vätska
och glaset, såväl som mellan dess särskilda delar, är så liten,
att en tusendedel med säkerhet kan uppskattas utan nonie.
De genom användningen af fixa afdelningar på en varierande
diagonal uppstående små felen äro så obetydliga, att de i
praktiken kunna försummas.
Vi öfvertygade oss om denna anemometers känslighet på
följande sätt. Vidstående teckning framställer de af oss
begagnade glasflaskorna A och B, hvilka med tillhjelp af
koncentrerad och med klorvätegas mättad svafvelsyra nyttjades för att
drifva gasblandnirigen genom experiment-apparaten. Den öfre
flaskan A är fylld med syra, den undre innehåller
gasblandningen, och båda äro lufttätt förenade med hvarandra. De två
rören f och d, hvaraf det senare bildar en häfvert, tjena att
pressa gasblandningen ur flaskan B genom röret a i en konstant
ström. Medelst röret c förenas anemometern med apparaten.
Vi iakttogo, att, så länge syran icke droppvis framkom ur
röret d, aftog trycket i flaskan B och således äfven hastigheten
af den ur röret a framströmmande gasen, allt efter som syran
steg i samma flaska. Men med syrans droppvisa framqvällande
blef också gasströmmens hastighet konstant. Dr Hurter
förklarade orsaken härtill vara, att, då svafvelsyrestrålen räcker från
röret d till den redan i flaskan B befintliga, den förökar vigten
af den i röret innehållna vätskepelaren, till följd hvaraf flaskan
A hastigare tömes, och sålunda mera gas uttränges ur flaskan
B. Han afhjelpte denna olägenhet derigenom, att han uppböjde
änden af röret d på det vid x framställda sättet. Syrestrålen
uppbars då af röret sjelft, och pelaren i häfverten blef konstant.
Den nästa svårigheten var af stor betydenhet, och har dess
undanrödjande först på sista tiden lyckats. Den rörde gasens
temperatur, hvars noggranna och hastiga bestämmande var af
stor vigt. De vanliga metalltermometrarne, som bestå af ett utaf
ett messingsrör omgifvet jernrör eller en jernstaf och derjemte
är försedd med en mekanisk indikator för utvidgningsskilnaden
mellan de två metallerna, visa sig ej tillförlitliga vid
temperaturer öfver 260°; messingsrörets förlängning blir nämligen dels
fortvarande, dels oregelbundet. Nyligen hafva vi i stället för
rör användt massiva stänger af messing och jern, hvarvid
messingen ligger på jernet (under det att anordningen förut var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:06:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1871/0342.html
