Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 41. 14 Oktober 1871 - Henry Deacon: Om ett nytt förfaringssätt för fabriksmässig framställning af klor - Smärre notiser - Upplysningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omvänd); och ända till omkring 538° lemnar detta instrument
intet öfrigt att önska. Sålunda blef en ganska betydande
svårighet undanröjd genom ett helt enkelt medel. Enligt vår åsigt
härleda sig felen vid de vanliga metalltermometrarne af detta
slag från en fortvarande ändring i messingsrörets diameter,
hvilken inträder vid hvarje betydligare temperaturförändring,
äfvensom till en del från en sträckning i röret, då det genom
upphettningen blir mjukt. En massiv stång deremot uppvärmes
likformigt genom sin hela tvärgenomskärning och förmår bättre
att emotstå förändringar i dimensionerna i diameterns riktning,
samt förändras således ej genom blott upphettning eller
afkylning. Det uppstår härigenom ingen spänning i delarne, och
sträcker sig alltså icke stången. Då två lika formade stänger
sålunda jemföras med hvarandra, utjemnas felen ömsesidigt i
det allra närmaste.
Vi fruktade äfven en annan svårighet, som dock visade sig
ej inträffa. Naturligen är kloren uppblandad med mycket
qväfve, hvilket, såsom vi förmodade, vid klorfabrikationen skulle
vara till hinders för kalkhydratets mättande med klor. Men det
är dock lätt att framställa en god produkt – till och med om
gasblandningens sönderdelande är blott helt ringa, och sålunda
den alstrade kloren mycket förtunnas –, i det att man gifver
åt den kalk, som skall mättas, en stor yta genom att uppställa
behållarne i rad och låta den klorhaltiga gasblandningen derefter
komma i beröring med nästan mättad kalk samt slutligen stryka
öfver frisk kalk. Den osönderdelade klorvätesyran aflägsnas
genom tvättning med vatten. Den erhållna vattenhaltiga syran
upptager blott spår af klor, så att all alstrad klor kan användas.
Gasblandningens reaktion är till och med en värmekälla.
4 volymdelar klorvätegas och en volymdel syrgas gifva 2 delar
vatten och 2 delar klor, och reduceras sålunda 5 volymdelar
till 4. Genom qväfvehalten hos den såsom syrgaskälla använda
atmosferiska luften höjes volymen till vid pass 9 delar, hvilka
reduceras till 8. 10,679 värmeenheter utvecklas, då enligt
Favre och Silbermann vid syrets förening med vätet 34,462
värmeenheter blifva fria, af hvilka 23,783 äro att afdraga såsom
erforderligt värme för klorens och vätets förening. Denna
värmemängd absorberas af det närvarande vattnet och
qväfgasen, och derigenom förminskas visserligen temperaturen, men
värmeutvecklingen är dock ett väsentligt medel till ersättande af
det i sönderdelningsapparaten genom strålning förlorade värmet.
Taga vi klorvätegas, sådan den utvecklas medelst den
vanliga flamugnen, så finna vi, att under normala förhållanden en
tillräcklig qvantitet atmosferisk luft är der tillstädes för hela
klormängdens frigörande; och då man kan verkställa den
önskade förtunningen utan svårighet, är man befriad från
nödvändigheten att nödgas fortfarande kontrollera gasblandningen.
Man fann också snart, att gjutjern ganska fullständigt
motstår klorens inverkan i sönderdelningsapparaten. Ett vanligt
gasledningsrör genomströmmades under 14 dagar af heta
klorångor utan att lida deraf; andra rör voro månader på samma
sätt utsatta för klorens inverkan utan att märkbart angripas.
Gasblandningens temperatur måste med omsorg regleras:
vid för stark hetta sublimerar kopparklorid, vid för låg åter
förminskas reaktionen och upphör slutligen alldeles. Vi nyttja
en af tegelstenar konstruerad och medelst beklädnad för
värmeförlust genom strålning omsorgsfullt skyddad regulator, som
verkar såsom reservoir till det öfverflödiga värmets absorberande
och afgifvande; och äro vi med denna i stånd att lätt
underhålla en gasström i 24 timmar utan särskild uppmärksamhet,
så att dess temperatur ej varierar mera än högst 14°.
Tre verkliga olägenheter hafva hittills visat sig, och dessa äro:
För det första: gasens stora volym, hvaraf följden blir stora
apparater. En fabrikant, som dagligen framställer 941 centner
(40 tons) svafvelsyradt natron, har också dagligen att göra
med 1,190,000 kub.-fot (31,180 kub.-m) af denna gas. Vid
tillverkning af den för framställningen af denna mängd sulfat
erforderliga svafvelsyran komma åtminstone 3,678,500 kub.-fot
(96,360 kub.-m.) i syrekammarn. Fabrikanter af kemiska
produkter äro derföre vana att handskas med mycket stora
gas-qvantiteter, och frukta vi således i detta fall ej några allvarliga
invändningar.
För det andra: gasens föregående upphettning. Utaf
tegelsten konstruerade, utifrån uppvärmda kanaler äro för detta
ändamål att förkasta på grund af den genom de oundvikliga många
fogarna och föreningsställena uppstående faran för läckning.
Vi hålla för närvarande på med försök med ett system af
gjutjernsrör och hafva under användning af stora ytor med
modererad hetta alla utsigter att lyckas.
Den tredje svårigheten, som vi påträffat, betingas deraf,
att något jern ur flamugnen förflygtigas med klorvätesyran, högst
sannolikt i form af klorföreningar. Det är egendomligt, att
de först då afsättas, då de träffa kopparsalterna. Ända till för
kort tid sedan trodde vi, att här lätteligen en kondensation i
någon kallare del af apparaten egde ruin; men detta är dock
ej fallet. Den häraf uppstående olägenheten består den, att
rören småningom tillstoppas, så att den främre delen af
apparaten måste rengöras. Vi funno äfven, att det af oss för
jernklorid antagna sublimatet försvinner, då kopparsalterna blifva
tillräckligt varma, och ersattes af jernoxid, som likaledes
tillstoppar rören. Vi anse det numera konstateradt, att dessa
aflagringar i första fallet beror på närvaro af klor, ty deras
bildande eger blott då rum, när fri klor finnes för handen, och
inträder då straxt. Jernoxiden härrör utan tvifvel af en
sönderdelning af det nyss nämnda ämnet vid närvaro af syre, klor
och fuktighet af högre temperatur. Medlet att undanrödja
denna olägenhet, med hvars pröfvande vi för närvarande äro
sysselsatta, består i användningen af vertikala, öfver ett tomt
rum anbragta reningsrör; vi nyttja dertill på hvarandra ställda
dräneringsrör. Afsatsen blir härvid städse pulverformig och
inkräktar ej på kopparsalternas reaktion. Dessa vertikala kanaler
tillåta, att det tunga stoftet faller ned i det under dem
befintliga rummet, ur hvilket det lätt kan aflägsnas. Derjemte äro
de uppifrån lätt tillgängliga för rengöring. Vid användning af
blypannor i stället för jernpannor för saltets sönderdelning
inskränkes bruket af jern ganska mycket, och den omnämnda
olägenheten bortfaller. Genom denna kombination af
apparaterna utsugas gaserna med tillhjelp af en skorsten, i stället för
att aflägsnas genom tryck. Färgen på de uppkommande
gaserna gifver en god hållpunkt för bedömandet af
sönderdelningens förlopp, och proportionen af den i luft innehållna
klorvätegasen låter lätt bestämma sig medelst en handluftpump,
som vid hvarje kolfslag drifver en bekant volym genom en med
lackmus färgad normal-alkalilösning. Ju större antal kolfslag,
som erfordras för att förvandla denna lösnings blå färg i rödt,
desto mera luft och desto mindre klorvätegas finnes närvarande,
och tvärtom. (Engineer.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
