- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Illustrerad teknisk tidning. 1871 /
329

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 42. 21 Oktober 1871 - Jakob Falke: Konsten i Kina och Japan samt dess betydelse for den moderna konstindustrien - J. O. Andersson: Om mätning med distansmätare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

N:o 42. Stockholm den 21 Oktober 1871.



Tidningen utkommer hvarje Lördag.
Pris: för 1/1 år 10 rdr, 1/2 år 5,25 rdr, 1/4 år 2,75 rdr.
Lösnummer 25 öre.

Hufvudredaktör och ansvarig utgifvare:
Civilingeniör W. Hoffstedt.
Adress: Mästersamuelsgatan N:o 56.

Annonspris: 10 öre pr petitrad. Tidningens
expedition: Norra Smedjegatan N:o 28.
–––––

Innehåll:


Konsten i Kina och Japan samt dess betydelse för den moderna
konstindustrien, af J. Falke (forts.). Om mätning med distansmätare, af ingeniör
J. O. Andersson (illustr.). W. Boulton’s drejmaskin (illustr,).
Snabbtorkning af lim. af prof Flech. Notiser. Adresslista. Annonser.
–––––

Konsten i Kina och Japan samt dess betydelse
for den moderna konstindustrien.


Af Jakob Falke.

Den ostasiatiska konsten firades en tid mycket i Europa
och eftersöktes ofta i rococons tid samt var under första hälften
af det adertonde århundradet af stort inflytande på vår
dekoration, vår konstindustri och vår smak, hvilken den hjelpte till
att förvandla och leda in på den kaprisiösa och bisarra
karakter, som är rococon så egen. Då för tiden funnos många
älskare af denna konst; samlingar sådana som det japanesiska
museet i Dresden anlades; de rikas palatser hade sitt kinesiska
kabinett; till och med borgarnes boningar voro utstyrda med
kinesiska saker: Kina och Japan voro moderna.

Nu är det annorlunda. I jemförelse med den allmänna
aktning, hvaråt de i förra århundradet hade att fröjda sig, hafva
dessa länders konstprodukter fallit i en ögonskenlig misskredit.
Konsthistorien, hvilken, såsom bekant, vid rococons tidpunkt
ännu ej existerade, tager icke någon kännedom om densamma;
borgaren känner den ej mera, eller, om så ännu är, blott i
Holland; dess beundrare, vänner och kännare hafva blifvit allt
mera sällsynta, ehuru de samlare, som ännu syssselsätta sig med
densamma, ingalunda böra räknas bland de sämsta utan stundom
till och med bland de finaste konstvännerna.

Man måste äfven tillstå, om man vill vara ärlig, att denna
misskredit efter utseendet icke är utan goda skäl och
nödvändigt måste följa ur den historiska utvecklingen af smaken. Ty
för det första har den japanesiska såväl som kinesiska konsten
under de sista århundradena sjunkit betydligt både i smak och
teknik, så att de vanliga, nya mönstervarorna, som tillförts och
ännu tillföras oss från
dessa länder, i sjelfva
verket blott sällan
förtjena någon särskild
uppmärksamhet. För
det andra är formen å
deras kärl och
husgeråd, likasom icke
mindre ornamenteringen
i deras teckning
öfvervägande bisarr, så att
en smak, som bildats
genom anblicken af
antika konstverk eller
renässancens arbeten
och icke utom denna
brist förmår uppskatta
andra sidor af den
konstnärliga och
dekorativa skönheten,
nödvändigt måste
stötas ifrån dem. Och just
detta måste ske vid slutet af det förra och början af detta
århundrade, då det antika under fransyska revolutionen och
kejsardömet i sin ensidighet utträngde alla andra konstformer,
tillbakavisade hvarje annan smak.

Det oaktadt erbjuder denna ostasiatiska konst, om man blott
mönstrar med kritiskt öga och förstår att skilja hvetet från
agnarne, om man i densamma ej söker det, som icke är för den
af vigt, utan helt enkelt håller sig till de för densamma
egendomliga skönheterna och fördelarne, det oaktadt, säga vi,
erbjuder den konstnärliga egenskaper nog för att för deras skull
ännu i dag förtjena konstvännens uppmärksamhet, och med
hvilka den till och med kan vara af nytta för ett museum eller
en konstanstalt, som just är afsedd for praktiskt estetiska
ändamål, smakens och den moderna konstindustriens höjande. Detta
är den åskådning, från hvilken vi utgå, då vi i det följande
vilja kasta en blick på den kinesisk-japanesiska konsten, dess
egenskaper, dess skönheter och fördelar.

Vanligen tror man, att dessa fördelar, som just i den
moderna konstindustrien äro beaktansvärda, helt enkelt bestå i en
speciel teknik, såsom t. ex. i godheten, soliditeten och glattheten
hos lackerarbeten, som visserligen våra alster på långt när ej
uppnå. Men ur sådan uteslutande synpunkt är detta omdöme
alltid en villfarelse. Japanesernas och kinesernas konstverk –
hvarmed vi här företrädesvis mena konstindustriens alster, ej
målningar och rent plastiska arbeten – hafva positivt estetiska
egenskaper, som man måste erkänna. Man måste blott ej
betrakta föremålen såsom enligt de estetiska skollagarne tadellösa
verk, såsom verk rena till form, teckning och ornamentik,
Man måste betänka, att dels seder och härkomst, dels religiösa
och borgerliga föreskrifter hafva föranledt den eller den
bestämda bildningen, den eller den bestämda figuren, och under
hvilkas tvång konstnären stod. Man måste uppfatta dessa verk
ur den dekorativa synpunkten, pröfva dem enligt den verkan,
de göra på totalintrycket, och huru angenämt de förena sig i
sin effekt med andra konstverk. Sedan kan man också gå vidare
och skall då äfven i detaljerna, de särskilda formernas bildande
upptäcka mycket
behagligt och
tilldragande, om man ej
fordrar detsamma af dem
som af de förnämsta
och bästa föremål.

Från denna
dekorativa synpunkt
betraktade, skola de
ostasiatiska konstföremålen,
till och med de
modernaste och
vanligaste, framför allt aldrig
visa sig oharmoniska i
sin koloristiska verkan,
aldrig skarpa och hårda
i färger, hvilket ända
till senaste tid varit
och ännu i dag är ett
så allmänt fel i den
moderna konstindustrien. Man skall ofta
illustration placeholder

Reichenbach’s distansmätare.



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:06:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1871/0345.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free