Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 42. 21 Oktober 1871 - Jakob Falke: Konsten i Kina och Japan samt dess betydelse for den moderna konstindustrien - J. O. Andersson: Om mätning med distansmätare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunna förebrå de nyare kinesiska arbetena en blackhet och matthet
i färger – hvilket alldeles icke alltid är ett fel –, men man skall
också alltid finna sammanställningen riktig och inverkan på ögat
angenäm. Redan detta är en egenskap, som förtjenar att behjertas
af den nuvarande konstindustrien, och som rococon på sin tid
förstod att mycket väl draga nytta af. Men afsöndrar man det verkligt
goda från det vanliga och dåliga, hvilket kineserna såsom godt
nog för »barbarerna» oftast låter komma till oss, och särskildt
riktar uppmärksamheten på de äldre föremål, hvilken konstgren
de än må tillhöra, så måste man tillerkänna dem verkligt
positiva fördelar. Man skall i stället för blotta harmonien, som
ofta nog blott synes utgöra en negativ förjenst, stöta på ganska
beundransvärda koloristiska effekter, som. fulla af glöd och
djuphet, lugna och allvarliga men ändock rika och praktfulla,
skulle göra heder åt hvarje tid och hvarje konststil, och hvilka
äro att rekommendera till studium äfvensom till direkt
efterhärmning. Man skall äfven rinna en ymnighet af originela
kärlformer, som kanske, sådana de äro, eller kanske blott med
någon ringa ändring skulle tillfredsställa våra moderna behof
och till och med en fin formkänsla. Slutligen skall man
upptäcka i ornamenteringen, i blommornas stilisering, såsom de
förekomma på äldre föremål, motiver, som kunna vara till
nytta för nutidens ornamentik. Vi afse helt och hållet från
tekniken, hvilken till en del gått förlorad för de nuvarande
kineserna sjelfva, men som kunde med nytta åter upplifvas.
För att i betraktelsen af enskildheterna genast börja med
det förnämsta, så hade vi vid antydningen om den nyssnämnda
koloristiska effekten för ögonen framför allt de äldre kinesiska
kopparkärlen med upphöjd emaljering (émail cloisonné), hvilka
numera finnas i många nyare samlingar, och isynnerhet hos
konstvänner. För äldre samlingar äro de helt och hållet
obekanta, emedan de, mycket högt värderade af kineserna sjelfva,
behållas i landet och förvaras i de kejserliga palatserna i Peking.
Först efter engelsmännens och fransmännens plundringar hafva
de temligen talrikt kommit till oss, dock så att de fortfarande
betinga ett högt pris.
Den kinesiska emaljen har ungefärligen genomgått samma
utveckling, som denna konstgrens historia hos oss, åtminstone
i de tre hufvudformerna. Dessa äro för det första »émail
cloisonné» eller den upphöjda emaljen, då emaljen på sätt och vis
inneslutes i celler genom förgyllda metallränder, som bilda
konturerna; för det andra »émail champlevé» eller fördjupad emalj,
vid hvilken den smälta massan är anbragt i fördjupningar, som
framställas med grafstickeln; och slutligen den målade emaljen
på jemna, med lika färgad smält massa öfverdragna ytor[1].
Dessa tre former, generelt betraktade, efterfölja hvarandra till
tiden och innebära ej i denna gäng något, framsteg, snarare en
försämring. Den målade emaljen, nästan den enda som ännu
i dag utöfvas och detta på ett föga solidt sätt samt för det
mesta med mörklå botten på tunna kopparkärl, har i det hela
taget högst litet behag. Det bästa deraf är tallrickar och skålar
af tjock kopparplåt, öfverdragen med temligen tjock, hvit emalj,
som är målad med blommor och ornamenter, ibland ganska
vackra och stilfulla samt i god anordning. Af detta slag finnas
hela bord och toalettinredningar, hvilka dock blott synas såsom
forseringar i materialet och tekniken. De äldre och bättre
sakerna äro likväl alltid, ehuru de i grunden blott uppkommit
såsom en efterhärmning af porslin, beaktansvärda för museer
och samlingar såväl som för industrien.
Mera betydande är den kinesiska champlevé-emaljen, hvars
förfärdigande företrädesvis faller inom sextonde och sjuttonde
århundradena. Dess alster äro icke koppar- utan brons-kärl,
bestämda för altaret och derföre temligen sällsynta i förnäma hus.
Tekniken och den koloristiska verkan likna de nederrenska och
gammal-limosinska emaljsakerna från tolfte och trettonde
århundradet; men formen och ornamenten äro barocka och
derföre i detalj mycket sällan användbara. I båda fallen står
ojemförligt högre den tidigaste genren af den omnämnda
upphöjda emaljen, hvars tid infaller i medelåldern. Åtminstone
tillhöra denna period de vackraste och mest betydelsefulla
föremålen. Deras stundom kolossala former, som till och med
uppnår en höjd af tre fot, äro ibland öfverraskande goda samt fria
från all kapris, hvilken eljest här och der plägar vidlåda de
kinesiska konstalstren. Samlare hafva derföre med framgång låtit
inrätta dem till lampor; andra bilda dem såsom vaser och
blomsterkärl för med behagliga prydnader konstnärligt inredda
boningar. Deras hufvudfördel består i den underbart djupa och
fylliga koloriten, hvilken visar färger, såsom t. ex. en mörkröd,
som aldrig lyckats den europeiska emaljfabrikationen. Äfven
ornamentens teckning är sällan barock eller blott instämmande
barock, stundom naturalistisk med praktfulla blommor, men ofta
stilfull, helt och hållet i den romaniska stilens genre. Sådana
fördelar hafva också straxt efter dessa kärls uppkomst tilldragit
sig fransyska oah engelska bronsfabrikanters uppmärksamhet;
men efterapningarne hafva i konstnärligt hänseende ej på långt
när uppnått originalen. Isynnerhet de fransyska imitationerna,
hvilka redan visade sig på 1867 års utställning temligen
ymnigt, hafva det stora felet, att de medgifvit åt de förgyllda
bronsytorna for mycket rum och derigenom öfverväldigat
emaljfärgen; ej heller förmådde denna senare att uppnå djupheten
och kraften hos de kinesiska färgerna. Deras verkan är blott
glans för ögat, icke äkta prakt, hvarjemte de sakna helt och
hållet originalens underbara lugn och harmoni. Äfven på porslin
har man sökt efterbilda deras koloristiska verkan och icke utan
framgång. Detta är blott ett bevis på, huru tacksamt deras
studium och deras användning inom den moderna industrien i
mera än ett afseende skulle vara. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
