Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 43. 28 Oktober 1871
- Petroleum, användt såsom brännmaterial på fartyg och lokomotiv
- Smärre notiser
- Rättelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fyllningen på fat, hvilka blifva ett för dyrbart tillägg till det
billiga innehållet och derföre fördyra detta senare i en
oproportionerlig grad.
Nu har man dock ändtligen börjat att transportera naftan
samt använda den på ett sätt, som synes erbjuda vårt land en
ny inkomstbringande förvärfskälla samt åt det östliga Europa
en anmärkningsvärd lättnad med afseende på anskaffandet af
brännmaterialer. Förlidet års höst hade ingeniör Porjetzki först
väckt förslag att begagna den ryska naftan från Kaukasien och
Wolga-trakterna såsom ersättning för stenkol. »Det ryska
bolaget för ångbåtstrafik, handel och jernvägar» förordade på allt
sätt Porjetzki’s förslag. Äfven förbunde de sig att, för den
händelse Porjetzki’s idé skulle visa sig ega bestånd, genast
införa nafta såsom obligatoriskt brännmaterial för sina lokomotiv
och ångmaskiner.
Porjetzkis plan hade äfven att fröjda sig åt uppmärksamhet
från regeringens sida. Denna ställde nämligen till hans
disposition ett krigsfartyg, å hvilket han i Odessa under Mars och
April samt då under uppsigt af en komité gjorde flera experiment
att elda pannorna med nafta. Små utfärder gåfvo genast fullt
tillfredsställande resultat. En större resa från Odessa till
Nikolajeff kunde tyvärr ej fullbordas på en gång, ty stormen
rasade för hårdt och den nämnde ingeniören led svårt af
sjösjuka. Sedan detta anfall af sjukdom var öfverståndet, företog
Porjetzki ett nytt försök med en resa från Odessa till
Nikolajeff, ehuru stormen då var svårare an första gången. Det nya
brännmaterialet bestod profvet i stormen på ett glänsande sätt,
och pröfningskomitén gaf det bästa intyg om ångan?
verksamhet med det tillägg, att denna af maskinisten kunde efter behag
regleras. Åtgången af nafta uppgick, efter vigt räknadt,
knappast till 3/4 af den för samma behof erforderliga stenkolsmängden.
Efter detta tillfredsställande resultat uppfann Porjetzki åtskilliga
förbättringar, hvarigenom förbrukningen af nafta reducerades till
blott hälften af kolåtgången. Derjemte inrättades eldstäderna
för nafta på fartyg och lokomotiv så, att de i hvarje ögonblick
kunde ersättas utan det ringaste besvär med apparater för
eldning med stenkol. Ett fartyg, som far ut med nafta såsom
brännmaterial, kan derföre på sådana platser, der tillgång härpå ej
finnes, ändras för stenkol; och sålunda har den nya
uppfinningen icke den ringaste störande inverkan med sig. Man kommer
nu också att införa naftan å Wolga-ångbåtarne, och hoppas man
derigenom kunna i brännmaterial för hvarje skepp spara ej
mindre än 300 rubel (780 rdr) per dag. (Ill. Gew.-Zeit.)
Smärre notiser.
Den första ångmaskinen i Peking. Under min närvaro i
det himmelska rikets hufvudstad (September 1869), berättar dr
Carl Ritter v. Scherzer i »Wochenschrift des
niederösterreichischen Gewerbevereins», var stor uppståndelse i de officiela
kretsarne, emedan en rik kines, som gått ur vanan och ifrade för
framåtskridande, fått det infallet att från England införskrifva en
lokomobil och några åkerbruksmaskiner, för att göra sina landsmän
bekanta med dessa vesterns märkvärdiga uppfinningar. Redan
då maskindelarne inträffat i Tientsin, ett slags uthamn till
Peking och belägen flera dagsresor från hufvudstaden, sändes af
därvarande guvernör förtroliga meddelanden om de misstänkta
jernfrämlingarne till centralregeringen, och denna utfärdade
kategoriskt ett förbud mot maskinens uppsättande, likasom om
det hade varit frågan om uppförandet af något
förargelseväckande lustspel.
Men den, som en gång smakat på den vesterländska
kulturen, är icke så lätt att hejda i sina föresatser eller att bringa
ur koncepterna. Den framåtsträfvande kinesen Jang gjorde de
mest energiska ansträngningar för att utverka upphäfvandet af
det kejserliga förbudet i förhoppning att kunna bringa sin länge
hysta plan till utförande. Han åberopade sig på rättigheten att
införa jernsaker till hvarje plats i riket och anmärkte, att det
stred emot de med främmande makter ingångna fördragen att
icke tillåta införseln af dylika maskindelar samt deras
befordrande till landets inre. Regeringen synes hafva fruktat en
konflikt med engelsmännen och gaf slutligen efter, men med
det uttryckliga vilkor, att Jang ej finge uppställa maskinerna
på fältet, dit de på grund af sin användning hörde, utan i sitt
eget hus, samt att han ej finge tillåta någon inföding att se dem.
En tid efter detta uppskof ankommo maskinerna i godt
skick, trots den dåliga väg, de hade att tillryggalägga för att
anlända till bestämmelseorten, och uppsattes af en tekniskt
bildad engelsman på gården till Jang’s hus. Talrika spioner
omgafvo huset för att utforska, hvilka der kommo och gingo.
Redan umgänget med en kines, som införde maskiner från
England, ansågs farligt för staten. Men Jang lät derföre ej afhålla
sig från att fira den dag, då den första ångmaskinen skulle
sättas i gång i Peking, såsom en festdag. Då det var honom
förbjudet att inbjuda sina landsmän, bad han de i Peking
vistande representanterna för vesterns makter, att de ville bevista
det första försöket med vårt århundrades underkraft. Men till
och med de främmande diplomaterna vågade icke alla visa sig,
af fruktan att det goda förståndet med den kinesiska regeringen
kunde störas. Den 4 September 1869, klockan 7 på morgonen
samlade sig på Jang’s gård tolf främlingar (engelsmän,
fransmän, tyskar och österrikare) och hälsade med glädje det
ögonblick, då en hackelsemaskin och en qvarn sattes i gång af tvenne
lokomobiler af 3 till 5 hästars kraft. Jang’s tjenare, de enda
kineser, som voro närvarande, kunde icke komma sig för med
någonting af ren förvåning och beundran. Deras ansigten
strålade af glädje och tillfredsställelse, då de sågo maskinerna utan
ansträngning på några minuter uträtta det, hvartill de behöft
använda lika många timmars arbete.
Det första försöket lyckades fullkomligt, men något
praktiskt resultat kunde det ej medföra, då maskinerna ej fingo
uppställas på fältet, emedan regeringen fruktade, att folket
derigenom skulle ryckas ur sitt vanliga och för densamma beqväma
lugnet.
Det är likväl på det högsta värdt erkännande samt
glädjande, att Jang trots alla dessa mångfaldiga och allvarsamma
hinder ej lät afskräcka sig från att till nytta för sina landsmän
bryta väg för de utländska uppfinningarne inom den kinesiska
muren. Ja ännu mer, Jang förberedde sig under vår vistelse i Peking
på en resa till Europa, som han ämnade företaga i sällskap med en
annan framåtsträfvande kines, vid namn Li. Han ville för detta
ändamål offra icke mindre än 40,000 tahls (omkring 190,000
rdr) samt medtaga mönster af Kinas alla möjliga fabrikater för
att vid sina besök i de europeiska industriela etablissementerna
kunna afgöra, hvilka läte framställa sig billigare i Europa,
äfvensom för bedömandet af, med hvilka kinesiska produkter den
utländska marknaden företrädesvis kunde riktas. Alla
förberedelser voro redan träffade och till och med reseplanen var
uppgjord, men äfven till detta så allmännyttiga företag kunde den
kinesiska regeringens tillstånd ej erhållas. Vecka från vecka
uppsköt man att bevilja tillståndet härtill, och då den rike Jang
innehar mandarins rang, hölls till och med ett ministerråd för
att afgöra, om icke en med så storartade föresatser till Europa
företagen resa kunde medföra särdeles vådliga och riksfarliga
följder. Då vi afreste, hade man ännu ej fattat något beslut.
Den dagen, då i Jang’s hus den första lokomobilen sattes i
gång, undfägnade Jang de inbjudna gästerna och drack dervid
en skål för den vesterländska civilisationen samt önskade att
dess välsignelser snart måtte utgjutas öfver hans land! En
man, som har mod att öppet uttala dylika tankar i residensstaden
för en regering, som är fiendtligt sinnad mot allt utländskt,
den skall säkerligen ej låta afskräcka sig genom en vägran att
erhålla pass. Han skall nog genomföra sin föresats, och
tidsandan skall äfven bidraga dertill.
Rättelser:
| N:o | 42, | sid. | 331, | spalt | 2, | rad. | 6 | uppifr. | står | X | läs | x |
| » | » , | » | » , | » | », | » | 25 | » | » | f tang f ; | » | x tang ?? |
| » | » , | » | 332, | » | 1, | » | 11 | » | » | C | » c.</table>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:06:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1871/0359.html
|