Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 46. 18 November 1871
- Termometerställ i nordisk stil
- Bader: Om dekorering af boningsrum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
N:o 46. Stockholm den 18 November 1871.
Tidningen utkommer hvarje Lördag.
Pris: för 1/1 år 10 rdr, 1/2 år 5,25 rdr, 1/4. år 2,75 rdr.
Lösnummer 25 öre.
Hufvudredaktör och ansvarig utgifvare:
Civilingeniör W. Hoffstedt.
Adress: Mästersamuelsgatan N:o 56.
Annonspris: 10 öre pr petitrad. Tidningens
expedition: Norra Smedjegatan N:o 28.
–––––
Innehåll:
Termeometersfäll i nordisk stil, af arkit. M Isaeus (illustr,). Om dekorering
af boningsrum, af dr Bader (slut). Anteckningar under en studieresa i
tekniskt ändamål: IV. Lysgasberedning af petroleum. Om
emaljering. Meddelanden från utlandet: II, Schwartzkoppfs
universalskrufnyckeln:, Apparat för filning och slipning af hålkelar m. m. (illustr)
Cirkelsågars användning för sammanfogning och spåntning af trä, af mr
V. Mustel (illustr.). Glycerins förekomst, framställning och användning,
af E. Scheller (forts.). Notiser. Adresslista. Annonser.
–––––
 |
Termometer med kalendarium
i nordisk stil,
komponerad af arkitekten M. Isaeus.
|
Termometerställ i nordisk stil,
komponerad af arkitekten M. Isaeus.
Närstående illustration framställer ett termometerställ jemte
kalendarium, utfördt i nordisk stil af trä med matt, mörk
anstrykning. Afskärningarne samt en del af prydnaderna äro
likväl polerade och då äfven något svartare än det öfriga.
Graderingen af termometerskalorna, på ena sidan Celsii och på den
andra Réaumur’s, är gjord med inlagd zink, som sedermera
afslipats. Hela stället hvilar på trenne fötter, och bildas nedtill
plats för uppläggande af pennor och dylikt, hvilka der hindras
att rulla ned genom drakarnes framför dem uppvikta
vingspetsar. Kalendariet är så inrättadt, att månad och dato blifvit tryckta
på en sammanhängande pappersremsa, löpande öfver små
rullar, hvilka kunna vridas medelst en knapp.
Om dekorering af boningsrum.
Af doktor Bader.
(Forts. fr. sid. 354.)
Om vi vid sockeln mera förordade mörkare
och obestämdare färgtoner, så är deremot frisen
lämpligaste fältet för de mest lysande färgerna.
All glans, hvaröfver dekorationen förfogar, har
den här att utveckla. Jag vill för frisens
prydnad icke föreslå någon relief, ej heller en serie
af väl utförda målningar, utan, då det handlar
om prydandet af ett borgerligt hus, der allt
dessutom skall utföras för en obetydlig
kostnad, så skola vi taga till de enklaste och på
samma gång verksammaste medel, de medelst
schampluner utförda arabeskerna. Förebilder i
denna väg erbjuda antikens och reaissansnens
reliefer och målningar, hvaraf äfven
"Gewerbehalle" publicerat ett godt urval. Öfverallt, der
medel finnas, skola vi icke åtnöja oss med
att såsom ofvan antyddes, gifva den
schamplunerade frisen allenast två färger, ornamentets
och grundytans; vi skola fastmera begagna oss
ät all färgprakt vid utmålandet af dessa
arabesker, vi skola gifva dem lif genom djurbilder,
amoriner, lekande barn. Anspelningar på
innevånarnes yrke och stånd, på särskilda
upplefvade händelser, utmärkelser och hjeltedater,
tillhörande enskilda familjeledamöter,
familjevapen o. s. v torde här vara på sin rätta plats.
På det sättet skulle frisen, som, löpande
rundtomkring hela väggen, öfverallt blir lika synlig
för ögat, utgöra en framstående del af rummets
prydnad; och, utan att i de minsta delar
vara ett verkligt konstverk – hvilket ju också de pompejanska
målningarne i ganska få fall äro –, skall den dock genom ädel
stilisering och och färgprydnad fägna hvarje besökande. Det skulle
blifva mycket kinkigt att föreskrifva frisens bredd. Den måste
rätta sig efter rummets höjd, ty det vore en dårskap, att med
en bred fris utrusta en låg kammare; likasom det är en dårskap
att i enlighet med moderna seder pryda våra höga rum med en
tumsbred bård i stället för en proportionerlig fris. Det riktiga
sättet skall vid alla tillfällen med lätthet angifva sig; men alltid
måste det iakttagas, att frisen aldrig får afbrytas af höga skåp,
taflor eller statyer.
Omedelbart på frisen hvilar gesimsen, utförd i stuck eller
gips, eller också ersatt af motsvarande profilerade trälistor, eller
ändtligen antydd medelst målning, då man måste vara mycket
sparsam. Det är betecknande för det ringa förstånd, hvarmed
våra målare vanligen behandla dekoreringen, att denna del så
ofta blir försummad till och med alldeles undertryckt. Och
likväl har den de mest berättigade anspråk på uppmärksamhet.
Frisen är till det väsentligaste dekoratif, gesimsen deremot är
en alldeles nödvändig del i hela byggnaden, ty det är gesimsen,
som närmast har att bära takets tyngd. Genom sin utväxt ur
väggytan smyger den sig emot taket och leder trycket
småningom öfver till väggen. Högst ogerna ser man väggen och
taket sammanstöta utan denna förbindande medlem. Äfven
gesimsen bör icke blifva utan prydnad. Den grekiska konsten,
som så fintligt anbragte färger äfven utanpå
templen, har icke förgätit gesimsen.
Palmettmönster med äggstaf och perllister hafva der
med goda skäl blifvit stående former.
Sockel och fris böra natuligtvis aldrig göra
anspråk på en sådan utsträckning i höjd, att den
emellan dem liggande väggytan blir sammantryckt
till en blott strimma; fastmera måste denna
blifva en hufvuddel, då den ju mest är bestämd
att upptaga dekorationen. Här har målaren
i allmänhet minst att göra; väggens hufvudsakliga
prydnader blifva ju våra kopparstick och
fotografier, och för dessa måste således lemnar
fritt rum. Här är nu också platsen för en god
tapet. Jag har ofvan antydt, hvad som afhåller
mig från att förklara våra tapeter vara
mönstergilla, Väl börjar också i denna gren af
konstindustrien att blåsa en bättre vind, men
vi äro likväl långt aflägsnade från en total
omkastning. Förebilderna äro icke att söka långt
bort. Den som känner de färgglödande
orientaliska mattmönstren, eller de tapeter med
guldgrund som den romaniska konsten frambragt,
den kan icke vara obestämd i afseende på den
väg, hvarpå man måste slå in. Men till dess
vägen är banad skola vi åtnöja oss med att
öfverdraga väggytorna likartadt med en färg.
Alla färger äro härvid lika berättigade; endast
den förstämmande grå färgen böra vi undanbedja
oss. En sålunda enbart färgad vägg erbjuder
den fördelen, att taflor och staty etter
verksammare höja sig från den enfärgade botten än från
en, som har mönster. Också med afseende på
den större billigheten i priset måste den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:06:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1871/0377.html
