Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 47. 25 November 1871 - E. Scheller: Glycerins förekomst, framställning och användning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som på detta sätt blifvit behandladt, egnar sig isynnerhet till
kopier-papper. Pergamentspapper vinner genom behandling med
glycerin, emedan derigenom dess mest obehagliga egenskap,
sprödheten, fullständigt försvinner. Man har vidare föreslagit
att använda glycerin till tapetpapper, emedan det på detta sätt
skulle blifva möjligt att trycka på torrt papper. Detta skulle
medföra den fördelen, att de finare delarne af mönstret ej
utplånades, såsom det ofta inträffar vid tryckning på fuktigt papper.
År 1847 upptäckte Sobrero i Paris nitroglycerinen, som han
gaf namnet pyroglycerin. Det var likväl först då Nobel lärde
att framställa det efter en någorlunda lätt metod, som det fick
betydelse för tekniken. Han upprättade sjelf fabriker i Sverige
och Hamburg, och senare uppstodo fabriker äfven på andra
ställen. I början inträffade många olyckshändelser, som hotade
lägga hinder i vägen för bruket af det nya sprängningsmedlet,
men ju mera man lärde känna ämnet desto sällsyntare blefvo
olyckshändelserna, och numera är det ej farligare än krut. Det
framställes genom att låta en blandning af stark svafvelsyra
och salpetersyra inverka på ren glycerin, hvilken framför allt
måste vara fri från klor och vatten. Temperaturen måste
hållas vid en bestämd punkt, och den oljeartade produkten
noggrannt uttvättas med vatten, för att befrias från hvarje spår af
vidhängande syra. Några uppgifter härom lemnas af Liebe:
Man häller 1 del glycerin i en blandning af 2 delar
salpetersyra af 1,525 eg. v. och 4 delar koncentrerad svafvelsyra och
sörjer medelst en lämplig afkylning för att massan ej blir
öfver 25° varm; den bildade nitroglycerinen uttvättas sorgfälligt
med vatten och torkas derpå i vattenbad. En annan föreskrift
uppgifver: 1 del salpetersyra af 70° Baumé blandas med 2 delar
svafvelsyra. Blandningen inhälles i ett stort stenkärl, hvilket
står i ett större kärl, fylldt med kallt vatten, och till 8 delar
af denna blandning sättes uti mycket små portioner och under
jemn omröring 1 del glycerin, hvarunder vätskan hålles väl
afkyld, och sedan den fått stå någon tid, tillsättes dess 20-dubbla
qvantitet vatten, hvarvid nitroglycerinen afskiljes. Slutligen
uttvättas den med vatten. Sedermera har Rudberg i Stockholm
konstruerat en apparat för oafbruten framställning af
nitroglycerin och utan någon fara.
Nitroglycerinen är en klar, gulaktig, oljeartad vätska, som
saknar lukt, är tyngre än vatten och olöslig deri, men deremot
löslig i alkohol, träsprit och eter. Vid 6° blir den fast och
kristalliserar då i långa nålar. Dess användning grundar sig
derpå, att den likasom krut vid explosion utvecklar åtskilliga
gasarter; och då dervid en mycket hög temperatur uppstår,
intaga dessa ett betydligt rum. Efter Nobels uppgift gifver 1
volym nitroglycerin 10,000 volymer gas, medan krut vid
expiosionen endast utvecklar 800 gånger sin volym. Vid
uppvärmning exploderar den vid 180° men åtskilliga omständigheter
inverka på dess explosivitet. Hälles t. ex. nitroglycerin på en
större yta, så är den svår att antända och exploderar blott
delvis. Säkrast framkallas explosionen genom slag, men äfven
då går den ej genom hela massan; fast nitroglycerin exploderar
dock vida lättare och är alltså farligare att handtera. Ren
nitroglycerin lärer bibehålla sig fullkomligt oförändrad; blott då den
ej blifvit tillräckligt väl uttvättad, sönderdelas den och
explosioner inträffa då lätt af sig sjelf.
Då nitroglycerinen skall användas till sprängning, bringas
den i starka papperspatroner, som antändas med tillhjelp af
patent knallhattar, eller medelst ett af Rudberg uppgifvet sätt,
hvarigenom man frambringar en stöt i patronerna. För det
mesta finnes tillika något krut i patronen, hvilket vid sin
förbränning gifver den nödvändiga stöten och en lämplig
temperaturförhöjning. Till sprängning under vatten begagnas patroner af
bleck i stället för papper. I billighet står nitroglycerinen
framför krutet, ehuru det förra vid lika vigt är dyrare;
nitroglycerinens sprängkraft är nämligen ungefär 4 gånger så stor som
krutets, och borrhålen i stenarne kunna dessutom vid
sprängning med det förstnämnda vara betydligt mindre. Det är
isynnerhet till hårda, fasta stenmassor, som nitroglycerinen har funnit
användning.
Bland försigtighetsreglor vid handtering och användning af
nitroglycerin må isynnerhet märkas, att man framför allt bör
undvika slag, stötar och starka skakningar. I fruset tillstånd
bör man aldrig använda den, utan först försigtigt upptina den
genom förvaringskärlens neddoppning i varmt vatten, men ej
öfver direkte eld. Vid borrhålens laddning måste förladdningen
försigtigt anbringas utan att stötas ned, och om ett skott ej
afbrinner, bör förladdningen varsamt aflägsnas, utan att
nitroglycerinen vidröres, och en liten ny laddning anbringas ofvanpå
den gamla, ty den nya skall då vid sin explosion äfven antända
den gamla. För att förminska faran vid transport af
nitroglycerin upplöses den numera ofta i träsprit (metylalkohol) och
kommer i handeln under namn af metyliserad sprängolja. Enligt
Nobels uppgift exploderar denna lösning icke genom slag eller
stöt, utan först då all träsprit afdunstat, och den återstående
nitroglycerinen blifvit upphettad till 180°. Då den på detta
sätt upplösta nitroglycerinen skall användas, utfälles den ur sin
lösning med vatten, som upplöser träspriten, under det att
nitroglycerinen samlar sig på botten. Nobel har för detta ändamål
konstruerat en särskild flaska, hvilken finnes närmare beskrifven
i Muspratts kemi.
Något likartadt med metyliserad sprängolja är dynamit, som
kommer i handeln såsom ett gulbrunt fuktigt pulver, ej olikt
fin sågspån. Den är intet annat än nitroglycerin, hvartill blifvit
satt 1/4 infusoriejord, sådan den t. ex. förekommer vid Oberech i
Hannover. Den kan förbrinna utan att explodera. En egentlig
explosion kan endast åstadkommas gonom en mycket häftig stöt,
hvilken frambringas medelst en jemförelsevis mycket stor
knallhatt, innehållande knallqvicksilfver. Dynamitens verkan är
betydlig, och dess företräde framför nitroglycerin är, att den med
mindre fara kan transporteras.
I vintekniken, hvars ändamål är att förbättra sämre
vinsorter, är glycerin ett mycket användt s. k.
vinförbättringsmedel. Emedan glycerinen icke utöfvar något skadligt
inflytande på organismen och dessutom utgör en normal beståndsdel
i vinet, hör den till de slag af tillsatser, hvilka man ej direkte
kan kalla förfalskningar. Meningen med tillsatsen är att
förbättra vinets smak, särskildt att göra den sötare och till en
del äfven att hindra det från att blifva surt, emedan glycerinen
sjelf icke öfvergår i jäsning. Den sättes till vinerna efter
jäsningen och mängden utgör 2 à 3 procent; tillsatsen regleras
efter smaken. Det följer af sig sjelft, att den glycerin, som för
detta ändamål begagnas, måste vara ganska ren, hvilket i början
ej alltid var fallet. Isynnerhet innehöll den då några ännu ej
sönderdelade feta ämnen, hvilka sönderdelades af de fria syrorna
i vinet och meddelade detsamma en obehaglig lukt och smak.
Glycerin brukas äfven såsom tillsats till vissa sorter maltextrakt
för att gifva dem en söt smak. I konditorivaror och chokolad
brukar man äfven en ringa tillsats deraf, för att de ej skola
blifva för torra; af samma skäl sättes den till snus och senap.
Den förordas äfven till konservering af frukter och anatomiska
preparater, hvartill man förr användt sprit; gummi- och
ägghvite-lösningar öfvergå nämligen icke i förruttnelse efter tillsats
af glycerin.
I fotografien har glycerinen mycket liten användning och
brukas blott såsom beståndsdel i en vätska, som Obernetter i
München använder för framställning af kolbilder.
Guttaperchafabrikerna begagna den återstod, som qvarblifver
efter glycerins destillation, men på hvad sätt är ännu ej bekant.
I kemien användes glycerinen något; den brukas sålunda
till framställning af konstgjord senapsolja, hvilken, såsom bekant,
uppkommer genom inverkan af jodfosfor på glycerin och
sönderdelning af den bildade jodallylen med svafvelcyankalium, hvarvid
svafvelcyanallyl (senapsolja) och jodkalium erhållas. Då
glycerinen icke sönderdelas förrän vid 150° brukas den till
torknings-och afdunstnings-bad på samma sätt, som olje- och klorzink-bad.
Till manometrar begagnas glycerin för att hindra qvicksilfret
att fästa vid glaset, då det börjat oxidera sig. En droppe deraf
anbringas för detta ändamål ofvanpå qvicksilfret.
Föremål af metall, såsom vapen, ur, maskindelar, etc.
skyddas mot rost genom ingnidning med glycerin.
(Mittheilungen des Gewerbe-Vereins für Hannover.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
