- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Illustrerad teknisk tidning. 1871 /
398

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 50. 16 December 1871 - C. G. Zetterlund: Några statistiska uppgifter om de vigtigaste industrigrenar, som närmast beröra landets jordbruk - E. F. Dürre: Anmärkningar om tillverkning af smidbart gjutjern - Mège-Mouriès: Anmärkningar om brödberedningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

3,349 proc. af bruttoinkomsten. För sagde tillverkning kan man
antaga att 250 till 360 tusen karldagsverken erfordrats, samt
en bränsleåtgång af 5 1/2 millioner kub.-fot (144,100 kub.-m.) ved
eller motsvarande qvantitet torf. De använda råämnena
utgjordes af
9036485 kub.-fot ( 236756 kub.-m.) potatis,
880305 ,, ( 23068 ,, ) korn,
342915 ,, ( 8986 ,, ) råg,
255975 ,, ( 6707 ,, ) blandsäd,
119600 ,, ( 3132 ,, ) hafre,
16845 ,, ( 441 ,, ) hvete,
27710 ,, ( 726 ,, ) hvitbetor,
62510 ,, ( 1637 ,, ) pressjästaffall,
12172 centner ( 517715 K.gr. ) hvitbetssirap,
38047 ,, (1618100 ,, ) renlaf.
(Forts.)

Anmärkningar om tillverkning af smidbart
gjutjern.


Af dr E. F. Dürre i Berlin.

(Forts. fr. sid. 391.)

En sådan ugns drifvande tager tio dagar i anspråk, om
det är frågan om att åstadkomma medelgroft gods. Tidens
indelning blir då vanligtvis följande: Aduceringskärlen insättas på
måndagen, och samma dag på aftonen eller natten antänder man
elden, som sedan ständigt underhålles till fredagen eller
lördagen, men naturligtvis icke så att tackjernets smältpunkt
uppnås, utan att det aldra högst erhåller tydlig gulhvit glödgning.
Denna temperatur underhålles i 24 timmar, alltså till söndagen
eller måndagsnatten, hvarunder ugnens alla öppningar måste
hållas lufttätt tillslutna. Derefter lemnas en liten del luft
tillträde för att så mycket påskynda afsvalnandet, att man på
onsdagen öppnar den tillmurade framsidan, då de insatta kärlen
utsättas för fullt drag af den yttre luften. Men de få då icke
vara hetare än att de tillåta möjligheten att uttaga dem, hvilket
bör ske omedelbart. Det finnes ingen kontroll på temperaturen
eller fortgången af aduceringsprocessen; huru länge och huru
starkt man kan upphetta gjutgodset, bestämmes allenast af
öfningen och erfarenheten. Den aduceringsmetod, som vi här
beskrifvit och som följes vid de flesta gjuterier, tager temligen
mycket både tid, brännmaterial och anläggningskapital i anspråk.
I England har man för den skull länge begagnat ett annat
ugnssystem i de större faktorierna, och dervid gifvit företräde åt
det Siemen’ska regeneratorsystemet. Den ugnskostruktion, som
Francis i Birminghamn valt, utgöres af ett halfcylindriskt
muffellikt rum med två insatsdörrar på hvarje sida, hvilkas ändamål
det är att möjliggöra kärlens uttagning under fortgående
verksamhet hos ugnen. Det är icke bekant genom hvilka
mekaniska medel detta svåra arbete underlättas; det uppgifves allenast
att hvarje ny insättning på 18 timmar bringas i ljus
rödglödgning, att vidare temperaturen inom 60 till 70 timmar småningom
förstärkes, samt att derefter 24 timmar lemnas till afkylningen
genom afbrott i ugnsdriften, innan man uttager beskickningen
och insätter en ny.

Den betänklighet, som man öfverallt hyser emot den eljest
så förträffliga Siemenska ugnen, der det är fråga om föränderliga
temperaturer, måste också här ega rum; för den skull hafva
engelsmännen varit betänkta på att omändra och till
gjutgodsaducering använda de ringformiga tegelbränneri-ugnarne. För
medelstora gjuterier räknar man 4 till 6 aduceringsugnar såsom
maximum, och aduceringen utföres af en särskild klass arbetare,
under det att att formaren sjelf besörjer gjutning och smältning.
Sedan aduceringskärlen blifvit tömda, befriar man alla föremålen
från vidhängande oxidpulver, och polerar dem på samma sätt,
som det skett vid formsandens borttagande – antingen i
trummor eller medelst handarbete.

Om varan skall afsättas rå, äro pjeserna nu färdiga. Ofta
gifver man dem, oafsedt bearbetningen i smedja, ett öfverdrag
af grafit, fernissa eller tenn, och detta sker likaledes i trummor,
sedan man sorgfälligt renat, och i speciela fall äfven betat
gjutgodset. Förtenning brukas på naglar och åstadkommes medelst
roterande i en het jerntrumma med 1/8 skålp, korntenn till 50
skålp, af godset. Detta öfverdrag har en intensiv glans och är
fullkomligt slätt; till och med grafitöfverdrag ser ganska bra ut.
(Deutsche Ind.-Zeit.)

Anmärkningar om brödberedningen.


Af Mège-Mouriès.

Mina undersökningar om brödberedningen, den öfver dessa
af Chevreul afgifna berättelsen[1] samt den mångåriga
användningen i stort af mitt förfaringssätt har visat, att man för att
erhålla ett bröd med sädens hela närande förmåga måste bereda
detsamma af sädeskornens alla inre beståndsdelar, sedan det
gröfsta omhöljet blifvit aflägsnadt; men de hafva äfven gifvit
vid handen, att detta bröd först då blir verkligt godt, om man
undviker bildandet af s. k. svartbröd, d. v. s. förändringen af
en del af dessa inre beståndsdelar. Denna iakttagelse är vigtig,
och om man förbiser densamma, utsätter man sig för obehagliga
misstag. Om man nämligen bereder bröd af sädens samtliga
beståndsdelar och dervid går till väga på vanligt sätt, så
förvandlar det i embryonalväfnaden innehållna ferraentet (cerealin)
stärkelsen i dextrin och glykos (fruktsocker), förflyktigar
limämnet till en del, och brödet blir svart, tungt och degigt.
Dessa fel äro redan i och för sig icke utan betydelse, men af
mycket allvarligare natur är det faktum, att till följd af denna
sammansatta förändring brödet erhåller andra egenskaper, verkar
afförande och förlorar en del af sin närande kraft. Det är ju
också allmänt bekant, att det af hela sädeskornen bakade brödet,
det s. k. klibrödet, är mera ett läkemedel än ett näringsmedel,
samt att läkarne redan för längesedan ordinerat dess förtärande
mot fortfarande förstoppning.

Det är klart, att ett dylikt bröd måste verka skadligt på
organismen. Mot det på landet vanliga svartbrödet kan ej
någon invändning göras, emedan det för dess beredning använda
mjölet alltid är sigtadt och den mörka färgen hufvudsakligen
beror på tillblandadt korn- och hafre-mjöl. Man måste undvika
den omnämnda förändringen till hvarje pris. och för detta
ändamål tillgripa de af mig angifna och i Chevreuls berättelse
offentliggjorda medlen, som också användas i staden Paris
bagerier, hvarest enligt en år 1868 daterad, af förra direktören
för "Assistance publique" afgifven rapport detta förfaringssätt
sedan mera än sex år lemnat bröd af bästa qvalitet, hvilket
utträngt svartbrödet och lemnar en besparing, som enligt
förvaltningens uppgift årligen uppgår till 72,000 rdr, men enligt
kommissionens uppgjorda beräkningar till 144,000 rdr.

Oaktadt dessa tillfredsställande resultat har
förfaringssättet ännu ej blifvit drifvet till sin förmånligaste
ekonomiska ståndpunkt. Detta maximum kan ernås på följande sätt:
Man fuktar säden med 5 proc. salt vatten, hvilket eger den
märkvärdiga egenskapen att blott intränga till
embryonalmembranen. Derpå aflägsnas med en skalmaskin det yttre omhöljet,
då säden blir så mör, att man i brist på qvarnstenar kan
söndermala den med en kaffeqvarn. Den malda säden delas i
tvenne partier: det fina, af kornens inre uppkommande mjölet
samt kliet, som representerar de yttre lagren af sädeskornen.
Detta senare innehåller de vigtigaste närande beståndsdelarne,
nämligen limämne för muskelväfnadeus underhåll, fosforsyrad
kalk för benbyggnaden, aibumin och fosforhaltig olja för
nerfväfnaden. Men vi få ej glömma, att detta kli äfven
innehåller embryonalväfnaden och cerealinen, hvilkas verkan
man måste undvika. För detta ändamål bereder man af det
fina mjölet samt jäst och, vatten en tunn deg, och då denna
erhållit den erforderliga jäsningsgraden, tillsätter man kliet.
De derefter inträdande förhållandena äro af mycket enkel natur.
Fuktigheten genomtränger kliet, som raskt upptager densamma
och bildar en homogen deg, under det cerealinen icke mera kan
angripa de vigtigare beståndsdelarne af mjölet, emedan den ej
har tillräckligt tid för utvecklingen af sin verkan och dessutom
hålles qvar i de oangripna cellerna. Sålunda erhåller man ett


[1] Publicerad i »Dinglers polytechnisches Journal», Band CXLIV.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:06:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1871/0414.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free