Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 50. 16 December 1871
- Mège-Mouriès: Anmärkningar om brödberedningen
- Smärre notiser
- Upplysningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bröd, som har en naturlig smak och eger i behåll sädeskornens
hela näringsförmåga. Då man deremot bereder brödet af
sädeskornens samtliga beståndsdelar samt på vanligt sätt, får man,
såsom vi sett, blott ett svagt närande medel. I förra fallet
skulle, om det antydda beredningssättet mera allmänt komme i
bruk, en besparing af omkring en åttondel i brödkonsumtionen
blifva möjlig. (Comptes rendus.)
Smärre notiser.
Ultramarinfabrikationen har enligt C. Fürstenau i
Herzogenbusch hittills öfverallt mera eller mindre lidit af tvenne
fel: osäkerheten i att erhålla en bestämd sort, samt den
qvantitet mindre god vara, som man erhåller vid den minsta
försumlighet från arbetarens sida, isynnerhet vid glödgningen.
Båda olägenheterna har F. undanrödjt genom att bestämma
sammansättningen af de tvenne hittills bekanta slagen af
ultramarin, den s. k. Nürnberger, d. v. s. den rent blå, och den
alunhaltiga. Genom att taga reda på de rätta silikaterna, som
båda innehålla, äfvensom den gräns till hvilken reduktionsmedlen
kunna användas i blandningen, har han icke blott förökat
spelrummet vid glödgningen så mycket, att denna kan fullkomligt
verkställas af en vanlig arbetare, utan äfven fullständigt
förhindrat bildandet af icke blått färgade föreningar. Han har
likaledes erhållit ett 27 proc. större utbyte, derföre att han bringat
svafvelnatriets förhållande och verkningssätt vid de olika sorterna
till sitt rätta omfång. Slutligen har han genom alla dessa
åtgärder erhållit så mörka, rena, färgstarka och alunhaltiga
färgsorter, att sådana hittills knappast varit synliga. Ultramarinen
framställes i ugnar, som hafva ett fattningsrum af omkring 28
centner (1,190 K.gr.) af blandningen, hvilken blir färdig på 12
timmar. Fabrikationen tager från råmaterialernas första
målning till den färdiga varans inpackning 20 dagars tid.
(Bayer. Ind.- u. Gew.-Bl.)
Större trådlinefabrik. Messrs John A. Roebling and Sons
jerntrådsline-etablissement, hvilket är det största i Förenta
Staterna, npptager en area af omkring 7 1/2 tunnland (8,71 H. ares)
och är beläget, vid Delaware och Raritan-kanalen samt
förbundet med Cambden- ocb Amboy-jernbanorna. Hvit tråd, stål- och
galvaniserade trådlinor af alla dimensioner tillverkas, och
maskineriet sätter intet hinder i vägen att göra linorna huru stora
som helst. En sådan om 5,870 fots (1,743 m.) längd, vägande
omkring 650 centner (27,6 tons) levererades nyligen för
Lehigh- och Susquehanna-jernbanan samt kostade 42,160 rdr. Fabriken
började att arbeta 1849 och sysselsätter nu 125 personer samt 3
maskiner af tillsammans 350 hästkrafters styrka. Ett valsverk,
som står i förbindelse med detta etablissement kan utvalsa 941
centner (40 tons) tråd i veckan. En ny byggnad af 200 fots
(59,4 m.) längd och 40 fots (11,9 m.) bredd är under
uppförande för verkställande af galvaniseringar.
Tillverkningen af tändsticksaskar i London. Det af
skattkammare-kansleren i England framlagda förslaget till skatt på
tändstickor – hvilket emellertid genast måste återtagas, då
dess impopularitet blef bekant – har lagt i dagen några
intressanta förhållanden inom tändsticksfabrikationen i London.
Denna industri drifves till största delen i det omkring Bethnal
Green liggande distriktet af London och gifver sysselsättning
åt en stor del af stadens fattigaste befolkning. Qvinnor och
barn äro uteslutande dermed sysselsatta, och arbetet fortgår från
morgonen till sent inpå natten i fuktiga källare och mörka rum,
hvarest kampen för lifsuppehället aldrig af brytes af några
husliga fröjder. Mödrarne hafva här uppsigten om sina barn, hvilka
redan vid den spädaste åldern börja göra askar af träspånor
eller papper, till och med så tidigt att de knappast ännu kunna
gå omkring i de trånga och smutsiga bostäderna. Så snart
asken blifvit groft tillformad, öfvergår den i händerna på ett
äldre barn, som invändigt klistrar den med ett stycke kulört
papper. Derpå fästes etiketten och slutligen sandpapperet.
Tillskärandet och prepareringen af etiketterna besörjas vanligen
af mödrarne, emedan detta arbete är det noggrannaste i hela
fabrikationen. Arbetet med sandpapperet är det obehagligaste,
ty barnens fingerspetsar sönderrifvas, så att de blöda, genom
den fortvärande beröringen med de filskarpa ytorna. De kunna
derföre ej heller länge fortsätta dermed. För läkning af fingerspetsarne,
och likväl derunder ett tillgodogörande af tiden,
omvexlar detta sistnämnda arbete ined det vid klisterpytsarne. –
Förtjensten i detta yrke är verkligen eländig. För hvarje gross
betalas ungefär 18 öre, och 6 gross är det mesta en hel familj
är i stånd att åstadkomma på en dag. Dessutom förminskas
denna dagspenning genom uppköp af papp och snören för
paketens hopbindande, hvilka senare materialer arbetaren sjelf
måste hålla.
Praktiskt förfaringssätt för pappers uppspännande på
ritbräden. Ritpapperets uppspännande på brädet med gummi
äfvensom med munlim är ett så tidsödande och osnyggt arbete, att
ritare ofta hjelpa sig med häftstift och hellre öfvergifva fördelen
att få rita på ett slätt uppspändt papper, än de utsätta sig för
detta tråkiga arbete. Sedan flere år har man dock äfven
begagnat sig af ett högst enkelt förfaringssätt, hvarigenom arbetet
med spänningen icke blott går mycket fortare, utan äfven är
förbundet med vida mindre omständigheter; och torde derföre
meddelandet härom blifva välkommet för mången af våra läsare.
Pappersarket bestrykes på undre sidan utefter alla kanterna
med en lösning af gummi arabicum, uppblandadt med någon
honning, hvarpå det får fullständigt torka. På det att denna
bestrykaing må ske skarpt begränsadt, begagnas en enkel skena
af zinkbleck, hvars ena kant är uppvikt i 90° vinkel emot
brädytan. Då kanterna af pappersarket skola bestrykas med
gummilösningen skjuter man kanten af denna zinkskena i
närheten af arkets kant, så att utanför densamma uppkommer en
rand af 1 till 3 linier (3–9 m. m.), der gummit appliceras,
hvilket verkställes med tillhjelp af en pensel, som föres längs
linialens kant. Denna fasthålles härunder med venstra handen.
Sedan tvenne motsatta kanter på detta sätt blifvit preparerade,
få de torka, hvarefter samma operation upprepas med de andra
kanterna. Efter verkställd torkning kunna ritarken läggas på
hvarandra och förvaras, så att hvarje ritare har ett förråd af
papper sålunda prepareradt.
Då papperet skall spännas, lägger man arket på ritbrädet
med de gummibestrukna kanterna uppåt och fuktar detsamma
först medelst en svamp innanför sagde kanter. Derpå indränkes
det fullständigt med vatten, hvaraf det mesta åter upptages med
urvriden svamp, och slutligen fuktas äfven kanterna. Härvid
är att anmärka, att man ej får hålla svampen för länge på
samma ställe, ej heller för ofta fara deröfver. Arket vändes
nu om och bringas i sitt rätta läge, så att dess kanter löpa
parallelt med brädets. Vidare strykes arket så, att det lindrigt
spännes, och kanterna fastpressas med nageln, hvarvid man
utgår från deras midt. På detta sätt fästes först tvenne
motstående kanter på midten och derpå de andra två samt
slutligen hörnen. Detta förfaringssätt är lika väl användbart för
stora som för små ark, blott med den skilnad, att i förra fallet
bredare gummiränder der måste anbringas. Vid en någorlunda
noggrann behandling kan man alltid räkna på, att papperet
efter torkningen blir fullständigt slätt. (Würtembg. Gew.-bl.)
En qvinlig ingeniör. I England har nyligen vid "the Phoenix
Iron Companys" verk förfärdigats ett brospann af 229 fots
(68 m.) längd. Hufvudreglen till detta spann är anordnad och
beräknad af miss Emma Price, som är engagerad vid bolagets
ingeniörs-afdelning.
Upplysningar.
Under denna afdelning lemnas allmänheten tillfälle att
medelst framställande af frågor, som falla inom det tekniska
området, och dylika frågors besvarande ömsesidigt gagna och
utbilda sig. Redaktionen förbehåller sig dock rättighet att granska
alla insända förfrågningar, innan de i tidningen intagas.
Fråga:
Huru stor qvantitet gummi, stärkelse och krita bör användas för
att få djupa och fasta pappersmatriser till stereotypgjutning.
G–d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:06:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1871/0415.html
