- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
4

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 1. 5 Januari 1872 - Om användande af pulverformiga brännmaterialer vid masugnsdrift - Universal-listhyflings-maskin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den qvantitet stybb som skall insläppas är rent mekanisk och
kan endast genom erfarenhet ordentligt läras.

De fördelar som man med detta sätt att använda stybb
vinner, äro:

1:o. Lättare och snabbare inverkan å masugnsgången, då här
är möjligt att utföra i närheten af formorna det, som eljest skulle
ske på kransen.

2:o. Genom det fina stoftet ökas kolsyre-utvecklingen vid
formarna, sålunda ökad temperatur och på samma gång
underlättande för jernet att upptaga kol ur stybben.

3:o. Förökad koloxid-bildning i öfverstället, sålunda en
förstoring af ugnens reduktionsrum, hvilket ju är fördelaktigt
vid nedsmältning af svårt reducerbara malmer.

4:o. Under eljest samma omständigheter förminskning af
halten kisel i tackjernet.
                (Z. des Berg- u. Hüttenm.-Vereins für Kärnthen.)

Universal-listhyflings-maskin,


konstruerad af J. Ferrenholtz.

Den å följande sida afbildade listhyflings-maskinen,
konstruerad af J. Ferrenholtz, egare till den stora guldlistfabriken i
Wesseling vid Cöln, är patenterad i Sachsen, Bayern,
Würtemberg, Frankrike etc., samt skiljer sig från den för tillverkning af
elliptiska ramar vanliga maskinen hufvudsakligen derigenom, att
den har ett ovalverk, medelst hvilket formen på den åstundade
ramen kan åstadkommas mycket noga och säkert utan
användning af modellram; hvarjemte med detsamma kan erhållas
hvilket förhållande som helst mellan ellipsernas axlar samt hvilken
storlek och hvilket antal, som önskas, af ramarne. Fig. 1 är
längdgenomskärning, fig. 2 tvärgenomskärning och fig. 3 plan
af maskinen samt fig. 4 genomskärning af skifvan, på hvilken
arbetsstycket fästes.

Bordet A, uppburet af stolarne A1, har en öppning,
genom hvilken öfre änden af den vertikala axeln B når fram,
och hvilken erhåller stöd genom halslagret a och dubblagret b.
För att meddela denna axel rörelse ingriper i det på
densamma fastkilade snäckhjulet C evighetsskrufven c, som
kringvrides medelst axeln D och handvefven D1 eller på något annat
lämpligt sätt. På änden af axeln B, ofvanför ringen d, är
uppskuren en i motsatt riktning mot rörelsen stigande gänga
och på denna är deri fyrkantiga plattan E fastskrufvad,
hvilken med sina prismalister bildar styrning för sliden F, så att
denna kan glida häri. Denna senares rörelse begränsas genom
tvenne armar f och f1, som städse stå i beröring med
omkretsen för ringen G, försedd med tvenne öron g och g1, som kunna
glida i ett spår a1 å bordet, och af hvilka g har en
befästningsskruf, under det att g1 bildar mutter till skrufven H.
Denna, som han vridas medelst vefven H1, tjenar
hufvudsakligen till att skjuta ringen G fram och tillbaks i
öfverensstämmelse med längdindelningen på kanten af spåret a1, så att
ringens medelpunkt kommer att stå excentriskt i förhållande
till axelns midtellinie. Storleken af denna excentricitet rättar
sig efter förhållandet mellan de båda axlarne till den elips,
som skall framställas, och kan reduceras till noll, hvarigenom
äfven cirkelrunda ramar eller andra föremål kunna tillverkas.
Den hittills beskrifna apparaten är ingenting annat än det
redan förut bekanta ovalverket. Det är tillräckligt att helt sakta
vrida axeln B för att hvarje punkt på slidstycket F skall
beskrifva en ellips, ty denna får, utom den från axeln meddelade,
kringgående rörelsen, äfven en kontinuerlig förskjutning i
längdriktningen, alldenstund armarne f f1 oupphörligt ligga an
mot ringen G.

På slidstycket F är fastskrufvadt arbetsbordet F1 (fig. 1),
hvilket naturligen deltager i det förras rörelse. För att på
behörigt sätt fasthålla arbetsstycket vid bordet är anbragt en
omkring gångjernet i vridbar, rund stång I, som nedtryckes
genom den efter behag föränderliga vigten I1. Stången I
verkar sålunda, då den hvilar direkte på arbetsstycket, att pressa
detta mot bordet. På det att ej för stor friktion skall
uppkomma, är stången omgifven af en vridbar hylsa, hvilken på
sätt och vis tjenar som en friktionsrulle, som ej kan förskjutas.
Gångjernet i är förenadt med en annan hylsa i1 som medelst
en skruf kan fästas på den upprätt stående bulten j, hvilken
kan förskjutas i ett spår på vinkelstycket J och der fästas
efter önskan. Detta vinkelstycke kan äfven flyttas fram och
tillbaka samt fästas på lämpligt ställe i ett spår j1 på bordet
A, der det styres af utstående kanter. Derjemte är å detta
stycke fästadt en rulle J1, som har för ändamål att understödja
arbetsbordet F1. En dylik rulle J2 är anbragt på motsatta
sidan, och kan dess axel äfven inställas på lämplig plats i
spåren j2 å bordet A.

En andra tryckhäfstång I2 med flyttbar vigt I3, och som
äfven har till uppgift att fasthålla arbetsstycket, är applicerad
ett stycke bakom den först beskrifna. Dess vridningsaxel är
lagrad under den stora supporten K, hvilken är inrättad på,
ett särskildt sätt, så att den kan förskjutas på bordet A. För
detta ändamål finnes en medelst vef vridbar skruf K1, som
verkar på muttern k, och derjemte äro tvenne spår k1 utskurna
i bordet, genom hvilka fyra fästningsskrufvar nedgå. På den
med hyflade prismaytor försedda framsidan af supporten ära
tvenne slider L ocb L1 anbragta, hvilka först och främst kunna
inställas i horizontel led med skrufvarne l och l1 och dessutom
äro utrustade med ytterligare tvenne slider, ställbara medelst
skrufvarne m och m1 i vertikal led. På dessa sistnämnda
slider äro an gjutna lager för de begge fräsaxlarne M och M1,
hvilka lager äro försedda med koniska lagerbössor, med hvilka
axlarne alltid kunna hållas i ett bestämdt läge. Axlarne sättas
genom de å öfre ändarne fastkilade remskifvorna P och P1 i
rotation i pilarnes riktning med en hastighet af 2500 hvarf i
minuten. Rörelseriktningarne hos de båda axlarne äro, såsom
synes af fig. 3, motsatta hvarandra, men tillika äfven motsatta
den riktning, i hvilken arbetsstycket rör sig. De nedra
ändarne af axlarne M och M1 hafva hufvuden, lämpliga för
fästandet af knifvar, af hvilka den ena n utarbetar den yttre
och den andra n1 den inre profilen å arbetsstycket.
Hastigheten ined hvilken detta senare föres emot knifvarne beror på
träslaget samt den qvantitet materiel, som skall borttagas.
För mjukt trä med rakt löpande fibrer samt af 13,5 till 17
liniers (40 till 50 m. m.) tjocklek, kan man, då man vill
utarbeta blott raka lister, drifva hastigheten hos arbetsstycket eller
matningen ända till 5 fot (1,5 m.) per minut.

I stället för att, såsom å teckningen är antydt, hafva blott
ett arbetsbord, kan man äfven med fördel anordna tvenne, ett
för tillverkniag af ovala ramar och dylikt samt ett annat för
åstadkommande af raka eller endast helt litet böjda lister.
På undersidan af arbetsbordet, hvilket är af hårdt trä, måste
naturligen firmas fördjupningar, svarande mot de framstående
muttrarne och skrufvarne på plattan E och armarne f f1.

Arbetsstycket fästes på arbetsbordet blott medelst några
trådstift, då det ju i öfrigt fasthålles medelst tryckhäfstängerna
I och I2. Det förstås af sig sjelft, att man vid tillverkning
af t. ex. ovala ramar angifver axlarne till elipsen såväl på
arbetsbordet som på det oarbetade trästycket. Dessutom kan
man efter behag arbeta med en eller två frässtål, allt efter
profilformen. Man kan äfven, såsom redan är antydt,
framställa helt och hållet runda föremål, som man eljest skulle
utföra på svarfstol, till och med knappar på gardinstänger, om
man blott gifver frässtålen en derför afpassad form samt
reducerar slidens F rörelse till noll.

Maskinens hufvudsakliga fördelar bestå deri, att den
lemnar ett ytterst noggrannt utfördt arbete, på samma gång den
har en stor produktionsförmåga. Vid de vanliga maskinerna,
der arbetsstycket matas med fri hand mot fräsarne, är först
och främst mycket mera tid behöflig för dess vederbörliga
fästande på den härtill nödvändiga modellramen, hvilket kan
åstadkommas endast genom användning af träskrufvar; vidare
kan man icke stegra hastigheten å fräsaxlarne eller göra
matningen så stor, som på de maskiner, der arbetsstycket har en
i öfverensstämmelse med sin blifvande form stående ledning och ej
kan utsättas för skakningar eller oregelbundna rörelser, då det
är understödt på alla sidor. Vid så stor hastighet å
frässtålet som 2,500 hvarf blir, äfven vid så stark matning som
6 fot (1,5 m.) i minuten, ytan på de böjda arbetsstyckena
fullkomligt glatt, ty på hvarje linies frammatning af dessa komma
alltid flera skär; och de tätt på hvarandra följande små

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free