- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
7

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 1. 5 Januari 1872 - Emaljering af kokkärl - Notiser - Upplysningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

proc. ättiksyra, blyet utlöstes, vore att betrakta såsom skadliga
för helsan.

Detsamma gäller om zinkoxiden. En tillsats af zinkoxid
höjer likaledes glansen hos emaljen och befordrar dess
lättsmälthet. Zinkhaltig emalj sönderdelas dock relativt lättare än
den blyhaltiga. Dr Ziureck har äfven härvid fasthållit den
grundsatsen, att alla de zinkhaltiga emaljsorter, ur hvilka ättika,
hållande 6 proc. ättiksyra, är i stånd att lösa zinkoxiden, måste
betraktas såsom skadliga för helsan och kunna således ej
anses lämpliga för emaljering af kärl, som skola begagnas för
kokning af mat. Denna åsigt gillades äfven af
Berliner-polispresidiet och gaf anledning till, att kärlen från det grefliga
Einsiedel’ska jerngjuteriet vid Lauchhamrner, hvilka då voro de
enda, hvars glasyr var fri från bly- och zink-oxid, särskildt
rekommenderades. Men detta hade till följd, att sedan också
de flesta andra verk, bland andra de kungliga jernverken i
Gleiwitz, Schlittgen och Haases verk, Marienhütte vid Kotzenau
samt Wilhfilmshütte vid Sprottau, snart lemnade en likaså
blyoxid- och zinkoxid-fri emalj. Gjuterierna vid Marienhütte utmärkte
sig dessutom särskildt genom den smakfulla formen och det
lätta gjutgodset.

4. Förfaringssättet vid täckmassans framställande och
anbringande, likasom vid emaljens bränning, är alldeles analogt
med det för grundmassan beskrifna. Härvid måste dock ännu
större omsorg iakttagas såväl vid massans anbringande som
vid kärlens glödgning.

Såsom ett ytterligare framsteg i den här omordade
industrigrenen må nämnas tillverkningen af smidesjerns-kärl, som
emaljeras ined en från metaller (äfven tenn) fri glasyr. Denna
fabrikation härstammar från herr Emil Soltmanns jernverk vid
Thale. Det ligger nära för hand, att smidesjernskärl
utmärka sig genom en större varaktighet; hvarjemte det är
möjligt att göra dem tunnare än gjutjernskärl. I de omnämnda
kärlens glasyr är lerjord det hvitfärgande materialet. Glasyren
emotstår fullkomligt ättiksyra och upplöses först efter flera
timmars kokning med utspädd saltsyra. Ehuru färgen på denna
emalj ej är så vackert hvit som hos de andra tennhaltiga
emaljerna, så är den dock i hög grad fulländad och motsvarar alla
fordringar, som sanitets-myndigheterna kunna framställa å
densamma.                 (Deutsche Ind.-Zeit.)

Notiser.


Sätt att uttaga fläckar ur tyger. För borttagande af
smuts- eller fett-fläckar från kläder är benzin eller äfven
svafveleter ofta tillfyllest Det kommer dock mycket an på, huru
man härvid förfar, om ett tillfredsställande resultat skall
vinnas. Man bör gå tillväga sålunda: Ett par träbitar af
ungefär 35 liniers (103 m. m.) längd och 16 linier (48 m. m.)
i fyrkant samt af samma form som de i spinnerierna bekanta
smergelstickorna, öfverdragas på ena sidan, hvilken bör vara
möjligast glatt, med god och tät, hvit ylleplys, då kläderna
äro ljusa, men med svart sådan, då de äro mörka. Öfver den
ena af dessa träbitar lägges det fläckiga stället på tyget,
hvilket tilldrages under träbiten, så att det blir spändt öfver
densamma. Derpå fuktas fläcken med benzin eller svafveleter och
borstas med den andra träpinnen, tills fläcken försvunnit. Många
gånger är ett upprepadt fuktande af de fläckiga ställena
nödvändigt, hvilket vid tygets behandling lätt inses. Träpinnarne
måste alltid hållas snygga och rena, och plysen bör vara
ganska tät.

Ozon och syrgas. I Pharmaceutische Centralhalle skrifves:
"På sista tiden hafva några anmärkningsvärda resultat vid
blodförgiftningar erhållits med ozon, resp. syrgas. Det vore
derföre att önska, det läkarne anställde mera omfattande försök
dermed, och detta så mycket hellre som apotekarne sjelfva lätt
kunna framställa begge dessa ämnen. I Krebs, Krok & Comp:s
fabrik i Berlin beredes syrgas sålunda; 4,4 kannor (11,5 lit.)
vatten, 11,75 skålp. (5 k.gr.) klorkalk och 1,17 skålp. (0,5 k.gr j
Cupr. nitric. upphettas i en glasretort öfver vattenbad. Dervid
erhållas 16,5 kub.fot (432 lit.) syrgas, som i fabriken säljas
till ungefär 66 öre per kub.fot (preussisk). För tillverkning
af ozon upphettas 1,17 skålp. (0,5 k.gr.) Kali bichromic. pulv.
och 2,35 skålp, (1 k.gr.) rykande svafvelsyra i en kolf på
sandbad, då 3,54 kub.fot (93 lit.) ozon bildas, som kunna
afsättas för omkring 1,30 rdr per kub.fot. Det senare ämnet kan
dock ej transporteras, emedan det då förvandlas till syrgas."

Jernglans, en ny bronsfärg. Under namn af "stålbrons"
har Friedrich Rotters färgfabrik i Arnberg på sista tiden infört
i handeln en produkt, som skall gifva ett nytt slags
metallbrokad. Denna stålbrons förekommer såsom gröfre och finare
pulver af svart till stålgrå färg och har en ganska hög
metallisk glans, som isynnerhet framträder vid de gröfre sorterna.
Rötter lemnar den nya bronsfärgen till ett pris af 1,50 rdr per
skålpund och rekommenderar dess användning för alla de
ändamål, hvartill metallbrokad hittills brukats, emedan den är
mägtig af en nyansering, som ännu ej förkommit vid den vanliga
brokaden. Den består helt enkelt af Jernglans, hvilken, såsom
bekant, förekommer i en mängd kristalliniska bergarter, såsom
granit m. m., och är det Rotterska fabrikatet framställdt af
Jernglans från Fichtelgebirge. I närheten af byarne Neubau
och Fichtelberg i bayerska Fichtelgebirge finnas temligen
ansenliga grufvor, som förut bearbetades af bayerska
regeringen i och för jernfabrikation, men sedermera till följd af de
vid gruf- och hytte-driften använda bräimmaterialernas dyrhet
nedlades. Redan år 1867 nyttjades pulveriserad Jernglans från
Fichtelgebirge af ett Chemnitser tygtryckeri, och erhölls dermed
på yllefoder (s. k. Moreens) äfvensom på sko-sammet mycket
vackra och nya effektfulla mönster. Detta tygtryck vann en
tid ganska mycken anklang såsom modeartikel, men kunde ej
bibehålla sitt anseende på grund af sin ringa varaktighet. Om
man pulveriserar jernglans mycket fint, så förlorar det
fullständigt sin glans och bildar slutligen ett brunrödt pulver utan
någon lyster; och kunde sålunda endast ett gröfre pulver
användas för trycksaker, hvilket följaktligen också bibehöll sig mindre
bra på tyget. Trycket skedde sålunda, att man först tryckte
på tyget med en lösning af kautschuk i benzol och derpå
öf-verströdde detta med jernglanspulver, hvilket då fastnade på de
tryckta ställena, men från de andra kunde afborstas med en
mjuk borste. Derpå torkades de tryckta tygerna i värme och
pressades kalla, hvarigenom trycket förlorade något af sin
skroflighet. Men, såsom redan är nämndt, hade detta tryck
föga varaktighet och afflagnade lätt på de ställen, som voro
utsatta för nötning. Det var mycket mindre hållbart än det
medelst användning af oäkta metallbrokad, guld- och
silfver-brokad, på samma sätt erhållna tygtrycket. Ett senare
försök att begagna jernglanspulvret vid blomsterfabrikationen för
att dermed beströ konstgjorda blommor och blad strandade
till en del deremot, att modet vid den tiden ej var för dylika
effekter, och till en del äfven emot det förhållandet, att denna
kropp knappast kunde konkurrera mot den då brukliga,
billigare blyglansen, och torde detta sistnämnda mineral äfven vara
ett väsentligt hinder i vägen för jernglansens användande för
dekorationer såväl som till galanteri- och papparbeten.
                (D. I.-Z.)

Upplysningar.


Under denna afdelning lemnas allmänheten tillfälle att
medelst framställande af frågor, som falla inom det tekniska
området, och dylika frågors besvarande ömsesidigt gagna och
utbilda sig. Redaktionen förbehåller sig dock rättighet att granska
alla insända förfrågningar, innan de i tidningen intagas.


Fråga:
Finnes någon lämplig maskin för slipning af maskindelar medelst
smergelskifvor?
        N–n.

Svar:
N–n. Redaktionen är i besittning af ritning å en dylik maskin.
och skall den med det snaraste i tidningen införas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free