- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
10

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 2. 13 Januari 1872 - Om dammet i arbetslokaler - Fabriker, manufakturer och handtverkerier i Sverige 1870

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

näsa. Detta aflägsnande underlättas betydligt genom det s.
k. flimmerepiteliet, som ytterst betäcker luftvägarnes fria
yta från struphufvudet ända ner. Detta epiteliura (öfverhud
på slemhinnan) är utmärkt derigenom, att det är försedt
med flimmerhår (cilier) eller mikroskopiskt fina, hårformade
utväxter, som äro i en ständigt viftande rörelse, hvilken,
enär den är rigtad uppåt, d. v. s. i rigtning emot
munhålan, måste bidraga att likasom utsopa slem och dam ur
lungornas rör och luftceller. Om man insupit dam, såsom t. ex,
under en bal, återfinner man kort derefter samma dam i hvad
inan upphostar. Detta dam består af mångfaldiga ämnen,
härledande sig från nötningen af golfvet, af kläder, skodon och
möbler, från kolet i belysningsmedlen o. s. v.

Det är sålunda lätt begripligt, att en arbetare, som större
delen af dagen uppehåller sig i en lokal, hvars luft är genom
dam förorenad, måste vid hvarje andehemtning i sina
andedrägtsorganer upptaga en större eller mindre mängd af små,
fina damkorn, som der framkalla en mekanisk retning. Denna
fortsatta retning verkar visserligen icke på långt när alltid ett
bestämdt sjukdomstillstånd, men den bibringar nyssnämde
organer en viss mottaglighet för sjukdom, nämligen för
lungkatarr, emfysem, lunginflammation och lungsot, samt gör
lungorna mindre kraftiga att motstå andra skadliga inflytelser.
För den skull finner man ock, att personer, som arbeta i
yrken, i hvilka dam i större myckenhet frambringas, i högre
grad än andra arbetare lida af sjukdomar i andedrägtsorganerna.
En läkare, som på åtskilliga sjukhus gjort beräkningar, anför,
att man öfverhufvud bland sjukhuspatienter, tillhörande
arbetsklassen, finner 35 proc. lida af förenämnda sjukdomar. Man
tager man i beräkning endast arbetare i damgifvande
yrken, utgör procenten 50–55, ja ända till 60. Erinras må
härvid, att dessa siffror äro tagna från sjukhusen, dit sådana
personer icke inkomma, som besväras af smärre bröstlidanden,
likasom ej heller sådana, hvilka hafva långvariga bröståkommor
utan att just synnerligt lida deraf.

Men utom nu nämnda disposition för vissa sjukdomar
framkallar det insupna dammet ofta bestämda sjukdomsformer. Dessa
har man sökt klassificera i olika grupper allt efter
beskaffenheten af det dam, hvaraf de förorsakats. Sålunda har man
velat skilja mellan sjukdomar förorsakade af oorganiskt eller
organiskt dam. Oorganiskt dam skulle gifva en olika
sjukdomsföreteelse, allt efter som det är metalliskt eller mineraliskt; och
det organiska dammet, allt efter som detsamma är vegetabiliskt
eller animaliskt. Äfven gifves blandadt dam, såsom af glas,
krut, ultramarin, lump etc. Af de många olika sjukdomsformer,
som ansetts häraf uppstå, har man hitintills med bestämdhet
endast urskilt "kol-lungan" (af stenkolsdam) "stenlungan" (af
kiselstoft, vid slipstenar) samt "jernlungan" (af jerndam). Det
är begripligt, att det dam, som består af skarpa eller spetsiga
småkroppar, skall verka betydligt menligare än det, som
utgöres af mera runda och således mindre sårande stoftdelar.
Likaledes inses, att det dam, som i sig sjelft är giftigt, såsom det
af bly, måste medföra sina särskilda olägenheter.

Det är naturligtvis mycket svårt att i arbetslokaler
förekomma insupandet af ett dam, så fint att det förmår intränga
i sjelfva lungväfnaden. Man saknar dock icke alldeles utvägar
att minska dammets skadlighet i arbetslokalerna. Ganska
tjenligt är i detta afseende dessas bestänkande med vatten. Äfven
medelst lämpligt konstgjordt luftdrag kan dammet förminskas.
Sådant kunde åstadkommas antingen medelst större
temperaturdifferenser (t. ex. höga dragskorstenar) eller på mekanisk väg
genom att medelst flägt inblåsa uti arbetslokalerna ren luft
eller utsuga ur dem den af dam förorenade. Dessa åtgärder
kunna försiggå efter omständigheterna antingen på de tider, då
inom lokalen intet arbete förrättas, eller ock äfven då sådant
pågår. Likaså begagnas enkom till skydd mot dammet
konstruerade respiratorer. Sådana respiratorer få ej för mycket
störa arbetarens andehemtning, utan måste vara så inrättade,
att denna kan med lätthet försiggå, helst arbetaren eljest
vägrar begagna instrumentet. En respirator af dubbelt galler med
stora maskor, emellan hvilka galler befinnes ett lämpligt tjockt
lager af väl kardad, uppluckrad bomull, kunde förtjena att
försökas. Så väl det ena som det andra skyddsmedlet är dock
på det hela ganska ofullständigt. Begripligt är, att om icke
allt dam kan aflägsnas, hvarje minskning deraf dock alltid blir
en fördel. I många fall förvärras dammets skadlighet genom
uppenbar oförsigtighet och vårdslöshet, såsom t. ex. vid
stenhuggning, der den arbetande ofta underlåter ej blott att vattna
platsen omkring sig och derigenom binda det å marken
befintliga stenpulvret, utan äfven att under arbetet intaga en sådan
ställning mot vinden, att han icke får det dervid afsöndrade
stoftet midt i ansigtet. Det vore önskligt, om vår på
uppfinningar så rika tid kunde åstadkomma ett någorlunda
betryggande värn mot det onda, som här är i fråga, och mot hvilket
arbetaren i närvarande stund står nästan försvarslös.
[1]

Fabriker, manufakturer och handtverkerier i
Sverige 1870.


Af Kommerskollegii berättelse om Sveriges "fabriker och
manufakturer" år 1870, offentliggjord i slutet af förra året,
hafva vi ansett följande sammandragna uppgifter, rörande de
olika industrigrenarne, vara af det intresse, att de icke böra
saknas i en tidskrift sådan som denna.

1. Fabriker och manufakturer.

De i sagde berättelse meddelade uppgifterna gifva vid
handen, att antalet fabriks- och manufakturinrättningar, som varit
i gång år 1870, uppgått till 2,183, vid hvilka varit sysselsatta
34,587 arbetare och användts 243,204 maskiner och diverse
redskap. Den använda drifkraften vid 889 af dessa verk
uppskattas till 11,573 hästkrafter, och tillverkningsvärdet vid dem
alla har utgjort 92,281,084 rdr, hvarvid dock är att märka,
det i sistnämnde summa tillverkningsvärdet för följande fabriker
ej är upptaget, emedan om dern intet blifvit kollegium
meddeladt, nämligen för gummi-, hästolje-, limkokniugs-, måleri-,
målkärls-, möbelspåns-, nystnings-, pudretts-, risgryns-,
segelsömnings- och silkesfrans-fabriker. Granskar man denna
summa i sammanställning med tillverkningsvärdet i medeltal
under föregående femårsperioder ända från 1845, så visar sig:
att medelvärdet af de vid samtliga fabriker och
manufakturinrättningar åstadkomna tillverkningar från period till
period befunnit sig i oafbruten tillväxt; att detta värde, som
under åren 1845–49 i årligt medeltal uppgått till 30,017,201
rdr och under åren 1865–69 till 79,672,017 rdr, från den
förstnämnda till och med den senare af dessa perioder ökats
med 49,654,816 rdr, motsvarande en tillväxt af 165,42 proc.;
samt att 1870 års tillverkningsvärde, hvilket är det högsta, som
hittills under något år förekommit och med 9,960,437 rdr
öfverstiger det för år 1859 uppgifna enahanda värde, är 12,609,067
rdr högre än årliga medelvärdet af samtliga fabrikernas
tillverkningar under de fem åren 1865–69. Uti denna tillökning
hafva sockerraffineringsverken, mekaniska verkstäderna,
klädes- och bomullsväfnadsfabrikerna, tändsticksfabrikerna och
bomulls- garnsspinnerierna haft största andelen.

De mera betydande industrierna hafva under det
ifrågavarande året lemnat följande resultat:

Benmjölsfabrikerna, 4 till antalet, hafva sysselsatt 4
arbetare samt tillverkat för ett värde af 86,444 rdr eller för 117
rdr mera än 1869, och öfverstiger nämnde värde med 34,027
rdr årliga medelvärdet för perioden 1865–69.

Bleckslagerifabrikerna. Af dessa har 1, nämligen i
Stockholm, angifvits vara i verksamhet och sysselsatt 63 arbetare.
Tillverkningen har värderats till 172,986 rdr, hvilket belopp
med 17,207 rdr öfverstiger föregående årets tillverkningsvärde
och är det högsta, som under senaste 5 åren anmälts.
Derjemte voro såsom handtverkare inom detta yrke i verksamhet
202 personer med 358 arbetare, hvaraf i städerna 172 med
343 arbetare.

Bärvinsfabrikerna, hvilka år 1870 voro 4 till antalet och
sysselsatte 15 arbetare, åstadkommo en tillverkning af 139,500
k:or (338,900 lik), i värde beräknade till 240,000 rdr, hvilket


[1] Såsom vid ett föregående tillfälle blifvit nämndt, (Ill. Teknisk
Tidning 1871, N:o 51), har »Société d’encouragement» i Paris med ifver
tagit sig an denna fråga och i förening med några industriidkare utfäst
ett pris af 5,000 francs för någon lämplig uppfinning att skydda
stenhuggare i qvarnstensbrott mot dampartiklars inandning. Red:s anm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free