- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
21

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 3. 20 Januari 1872 - Axelbrott på tyska jernvägar 1870 - Maskin för läders bearbetning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och således utan afseende på fordonens beskaffenhet 27,631,1 mil
(maximum 69,000 mil).

Sedan den sista revisionen hade i medeltal
en lokomotiv-axel tillryggalagt 2,110,7 mil,
,, tender-axel ,, 1,795,8 ,,
,, vagns-axel ,, 1,450,6

och utan afseende på beskaffenheten af fordonet 1,677,6 mil.
Likasom året förut, visa de brustna tenderaxlarne ett vida högre
miltal än vagnsaxlarne, och torde man böra söka förklaringen
härtill deruti, att tenderaxlarne oftare undersökas, då de, som
äro brottfärdiga, borttagas.

Miltalet, som puddelståls- och gjutståls-axlarne
tillryggalagt, innan de brustit, äfvensom medel-varaktigheten hos dylika
axlar är, likasom under föregående år, mindre än för
smidesjerns-axlarne, och bör sålunda den största försigtighet vid valet
af stål iakttagas. En annan anmärkningsvärd omständighet är,
att å gjutjerns-axlarne den fullständiga afbrytningen vid ett
redan börjadt brott inträder förr än å smidesjerns-axlar, och
är sålunda olyckor svårare att förebygga hos de förstnämnda
genom deras utbytande i rätt tid.

Af de anförda axelbrotten hafva, så vidt det kunnat
utrönas, 38 proc. inträffat vid full och 41 proc. vid medelmåttig
tåghastighet, således äfven detta år ett mindre antal i förra fallet.
20 proc. hafva bemärkts först i hvila. På tendrarne hafva de
flesta brotten skett innanför hjulnafvet, och på vagnarne de
flesta å tapparne. Det torde vara att rekommendera att hålla
axlarne på skaftet å midten något starkare, för att vara
så mycket säkrare, att brottstället ej blir vid eller i nafvet,
emedan sprickor här äro mycket svåra att varseblifva och kunna
medföra farligare följder än på den tillgängliga delen af axeln.

Fig. 2.
illustration placeholder

Fig. 3.
illustration placeholder

Maskin för beredning af läder,
konstruerad af Mess. Allard Ferré et fils.

Maskin för läders bearbetning,


konstruerad af Mess. Allard Ferré et fils.

Allard Ferré et fils i Chateaudun, specialister för
läderbearbetningsmaskiner, hafva nyligen i Frankrike patenterat en
maskin för att tillreda hudar m. m., med en slags knifvar,
som arbeta alternatift, men på ett kontinuerligt sätt. Dessa
knifvar äro fastade på ett system af häfstänger, som utgå
från tvärstycken, rörliga efter styrplaner medelst en
vefstake. Hudarne, som skola bearbetas, placeras på ett bord,
hvars fötter äro försedda med hjul, hvarigenom hela bordet
kan med lätthet föras fram och åter på en spårväg. Knifvarne och
tillhörande detaljer äro så anordnade, att trycket mot lädret
med lätthet kan regleras, allt efter dettas tjocklek.
Styrplanerna äro förbundna med en stark gjutjernsställning, placerad
direkte på marken och sålunda gifvande åt maskinen tillräcklig
stabilitet. Den allmänna anordningen af maskinen är i öfrigt
sådan, att man med densamma icke blott kan glätta och putsa
hudarne, utan äfven betjena sig af densamma för att rena
lädret från kalken, likasom också för andra hithörande arbeten.
Den perspektiviska teckningen å föregående sida, fig. 1, visar
sammanställningen af maskinen i sin helhet och gifver en idé om
dess verkningssätt. Figg. 2 och 3 här ofvan visa respektive
en längd- och en tvärsektion af mekanismen, hvarvid verktygen
äro fastade, som verka på hudarne. Såsom häraf synes, består
maskinen af en stark stol B, på hvars framsida äro
fastskrufvade konsolerna C, hvilka tjena såsom styrplaner till
tvärhufvudena på axeln A, som erhåller en fram- och återgående
rörelse genom vefstaken b. Denna senare, som föres af vefven
på hufvudaxeln M, är förenad med axeln A genom en mindre
vef a, fastkilad på dennes midt. Axeln uppbär tvenne
horizontela armar D, D1, förbundna vid deras ändar medelst en
tvärstång d, från hvilken verktygs-supporterna Y nedgå. Dessa
äro parallela och kunna upptaga hvar och en tvenne verktyg,
placerade bakom hvarandra, en skärare x och en stålknif y
på ungefär 30 à 40 liniers (10 c. m.) afstånd. Supporterua
styras i vertikal led af armarne f, fastade vid plåtskifvorna
F, som utgå från tvärhufvudena å axeln A. Verktygens
relativa ställning kan regleras medelst skrufvar, såsom fig. 2
utvisar.

Maskinen är dessutom försedd med en särskild mekanism
för att höja och sänka supporterna, hvarigenom arbetaren kan
gifva ett större eller mindre tryck åt verktygen samt helt och
hållet upplyfta dem, då han vill flytta bordet T på skenorna
framför maskinen eller utbyta den på bordet befintliga huden
mot en ny. Denna mekanism består af två reglar G, parallelt
anbragta på insidan af styrplanerna, som bildas af konsolerna
C, och uppburna genom armarne e och e1 på axlarne e2 och e3,
så att det hela bildar en parallelogram. Axeln e2 bär ett
snäckhjul N, i hvilket en skruf utan ända n ingriper, som kan
vridas medelst handhjulet v. Vid dettas vridning till höger eller
venster svänga sig armarne e och e1 mera eller mindre och
följaktligen äfven reglarne G; och då vid ändarne af axeln d
finnas små rullar d1, som stödja mot nämnde reglar, är tydligt
att man efter behag kan höja eller sänka armarne D och D1
och följaktligen äfven supporterna Y. Genom denna anordning
blir det möjligt för arbetaren att höja verktygen några linier
från bordet utan att behöfva stanna maskinen, då han vill
förändra hudens plats eller borttaga den för att inlägga en ny.
Sedan huden blifvit väl uppspänd på bordet, skjutes detta
under supporterna, och genom att vrida handhjulet i tillbörlig
riktning sänkes reglarne G och följaktligen äfven verktygen
x och y.

Vefven a, med hvilken vefstaken äj: förenad, är böjd och
vid änden försedd med en ställskruf, som tjenar såsom stoppare
och vrider axeln A, då den stöter emot vefstaken b, så att
hela apparaten upplyftes, då den rör sig i den punkterade
pilens riktning och således ej då kan arbeta. För att undvika,
att vid slutet af slaget knifvarne x ej nedgå för hastigt, blir

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 12:28:43 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free