- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
29

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 4. 27 Januari 1872 - Dykareapparater, använda i grufvor - Tilghman's metod att bearbeta hårda föremål - Lysgasens användning för kokning och uppvärmning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skall arbeta under vatten eller i eldfarliga
gaser, betäckes den med en stark
glascylinder och en konisk topp, som slutar med
ett rör och en guttaperchaventil, hvilken
bortleder förbränningsgaserna. Trycket å
gaserna inuti lampan hindrar det utanför
varande vattnet eller den explosiva gasen att
intränga. I alla händelser äro de utgående
gaserna för kalla att kunna antända den
farliga gasen, och om så tordras kan till
yttermera visso ett fint trådnät anbringas
vid utgångsröret, likasom nu begagnas vid
den vanliga Davys säkerhetslampa.
        (Engineering.)

illustration placeholder

Tilghman’s apparat för hårda

ämnens bearbetning.


Tilghmans metod att bearbeta
hårda föremål.



I N:o 32 af denna tidnings första
årgång, sidd. 253 och 254 är redogjordt för
mr B. T. E. Tilghmans intressanta försök
att medelst en häftigt utkastad sandstråle
bearbeta en mängd hårda föremål, såsom
glas, sten m. m. Vi äro nu i tillfälle att
efter den engelska tidskriften ’’Engineering"
meddela våra läsare vidstående teckning
på hufvuddetaljen till den apparat, hvaraf mr
Tilghman begagnar sig för sagde ändamål.
Samma tidskrift uttalar sig om denna
metod och den meddelade teckningen å
sandejektorn sålunda:

"Vid "American Instituted" i Newyork
senaste utställning visades en apparat, som
på sista tiden väckt ett oerhördt uppseende
i Förenta Staterna, och der är känd
under namn af "Tilghman’s sand-blåsmaskin".
Den fullkomliga enkelheten i anordningen
är icke mindre anmärkningsvärd än de
utomordentliga resultat, som dermed
erhållits. Apparatens ändamål är att borra,
sönderskära eller slipa hårda ämnen,
sådana som granit, metall, eller glas, och dess
verkan beror derpå, att qvartssand utslungas
med stor hastighet mot det material, som
skall bearbetas, af en ångstråle, som går
genom ett rör. Ofvanstående teckning
angifver tydligt instrumentets konstruktion. Sanden inmatas från en
högt placerad låda genom ett böjligt rör a, som hålles i en lutning af
omkring 45° för regleringen af sandströmmen. Då sanden nedgår
genom röret c, hvilket slutar med ett munstycke och är inneslutet i
en yttre cylindrisk mantel, som med röret bildar ett rundtom gående,
ringformigt rum, så möter den en ström af ånga eller luft,
hvilken inkommer genom det likaledes böjliga röret d och vid
e bildar en ringformig stråle, med hvars tillhjelp sanden
drifves med kraft genom det nedersta ledningsröret mot det
föremål, som skall bearbetas. För att åstadkomma en
regelbunden fram- och återgående rörelse på strålen öfver ytan af
materialet, anlitas den vanliga mangelrörelsen med kuggstång, med
hvilken matningen kan regleras och strålen koncentreras efter
behag."

"Vid några tidigare försök med denna apparat borrades
ett hål af 12 liniers (36 m. m.) diameter i ett block af korund
till lika stort djup på 25 minuter med ett tryck å ångan af
ungefär 300 skålp, per qv.v.tum (20,8 K.gr. per qv.c.m.).
Vidare utarbetades med ett tryck af 100-skålp, per qv.v.tum
(6,94 K.gr. per qv.c.m.) i en hård 2 linier (6 m. m.) tjock
stålfil tvärs igenom ett hål af 8 lin. X 2 lin. (24 m. m. X 6
m. m.) på 10 minuter. Vid den omnämnda utställningen
reducerades vigten af en diamant ganska betydligt på en minut, och
en topas förstördes helt och hållet. Dessa och många andra
experiment äro goda prof på apparatens förmåga, men de
intressantaste resultaten äro de, sorn hafva ett tydligt
kommersielt värde. Det är ett ganska
egendomligt förhållande med denna uppfinning, att,
under det hårda materialer sålunda
hastigt angripas, lemnas mjuka och fina
ämnen nästan orörda, då de utsättas för
sandens inverkan. Således om en tunn
guttapercha-skifva lägges öfver ett granit- eller
marmorblock, och sandstrålen riktas emot
densamma, angripes stenen, men
guttaperchan blir oskadad. Vidare om en
fotografisk hinna af gelatin, behandladt med surt
tvåfaldt kromsyradt kali, anbringas på en
glasskifva, och sandstrålen riktas deremot, kan
en teckning utgraveras; och på samma sätt
kunna blommor och blad återgifvas med den
största noggranhet. För att slipa glas är
ett ganska lågt tryck tillräckligt, så att luft
af endast 33 liniers (98 m. m.) vattentryck
åstadkommer önskad verkan."

"Den obestridliga framgång, som
bruket af "sand-blås-maskinen" vunnit,
bevisar tillräckligt metodens värde, och de otaliga
tillämpningar, den kan erhålla, lofvar att
göra den till en af de nyttigaste
uppfinningar, som på länge blifvit lemnade till
offentligheten. Genom några enkla
modifikationer kan detta bearbetningssätt komma att vida
öfverträffa den nuvarande långsamma och
dyrbara processen för huggning af granit
och andra hårda stenarter, för bergborrning,
för polering af gjutjern, eller för slipning och
gravering af glas. Arbetskostnaden är
naturligen mycket billig, och sanden behöfver ej
förbrukas, då den ju efter användningen
tillsammans med de från materialet afslagna
partiklarne åter kan föras till matarereservoiren."

"Sandens verkan på en hård yta synes
härröra af det arbete, som uträttas, då
hvarje kantig sandpartikel slår emot
densamma hvarvid slaget tager bort en liten
del af materialet, naturligen mycket mindre
än sandkornet sjelft; och skälet, hvarföre
de mjukare materialerna motstå sandens
inflytande, är deras elasticitet, hvilken
repellerar sandkornen. Såsom en slutlig
anmärkning öfver detta ämne må anföras, att, medan
genomborrade stycken af spetsar, gelatin eller guttapercha kunna
länge utsättas för sanden utan att skadas, schampluner af tunn
stål- eller metallplåt temligen hastigt kröka sig och förstöras."

Lysgasens användning för kokning och
uppvärmning.

[1]
Redan länge hafva fysicis, kemisters och ingeniörers
uppmärksamhet varit riktad på förbättringar i våra vanliga, hittills
brukliga eldningsanläggningar, i ändamål att det använda
brännmaterialet må bättre tillgodogöras och de olägenheter (rök,
sot och illaluktande gaser), hvaraf våra nuvarande eldstäder
oftast lida, kunde i möjligaste mån undanrödjas. Under dessa
bemödanden har man kommit till insigt om, att detta kan
uppnås, endast då brännmaterialerna först förvandlas i brännbara
gaser, hvilka sedan på lämpligt sätt tillgodogöras. Sålunda
uppkommo de redan för lång tid sedan införda, vid
bergshandteringen och för andra tekniska ändamål på mångfaldigt sätt
tillämpade gasgeneratorerna, i hvilka för öfrigt nästan värdelöst
affall af brännmaterialer (stenkols- och träkolsstybbe, sågspån,
torfaffall m. m.) kan tjena till alstring af brännbara gaser, som


[1] Ur en af L. Diehl och H, W. Ilgen utgifven prisskrift:
»Gasbeleuchtung und Gasverbrauch».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free