Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 4. 27 Januari 1872 - Lysgasens användning för kokning och uppvärmning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunna ledas till de platser, der de för ofvan antydda ändamål
skola begagnas.
Likaledes hafva många ingeniörer försökt att till kokning
och uppvärmning nyttja vätgas, hvilken, då den brinner,
utvecklar den största värmeeifekten af alla kända brännbara
ämnen. De för detta ändamål konstruerade inrättningarne, hafva
äfven visat sig förträffliga och skulle säkert vunnit hastig
spridning, om ej framställningen af vätgasen vore så dyr, hvarigenom
dess höga pris blir ett hinder för denna metods införande.
Detta sökte man afhjelpa derigenom att man lärde sig
använda den vid gasverken i stor skala förfärdigade och i
allmänhet för billigt pris tillgängliga stenkols-lysgasen till kokning
och uppvärmning. Fördelarne af att begagna lysgasen för
sagde ändamål äro mycket lätta att inse, om man betänker,
att äfven vid de bäst inrättade vanliga eldningsinrättniugar
knappt 20 proc. af det nyttjade brännmaterialet kommer
tillgodo, under det att vid dåligt konstruerade en värmeförlust af
90 till 95 proc. med säkerhet eger rum; hvilken förlust
uppkommer dels genom åtgång på brännmaterial vid eldens
upptändande, dels genom ofullständig förbränning och dermed
sammanhängande rökbildning samt dels genom afkylning vid
förbränningsprodukternas bortförande genom kakelugnen, äfvensom
slutligen genom värmeförlust vid eldens nedbrinnande, och
hvarvid man dessutom i mera eller mindre grad har obehag af sot,
rök, illaluktande gaser m. m., som intränga i rummen, oafsedt
den tidsödande skötseln af de vanliga eldstäderna. Alla dessa
nu antydda fel och olägenheter hos de vanliga koknings- och
uppvärmningsinrättningarne bortfalla helt och hållet, då gasen
användes såsom brännmaterial. Eldningen med gas är beqväm,
snygg och ekonomisk i hög grad, i det att dervid nästan
ingen värmeförlust eger rum, hvarjemte dess begagnande tager
högst liten tid i anspråk.
De till konstruktionen ändamålsenligare gaskoknings- och
uppvärmnirigsapparaterna äro utförda af Ch. Hugueny i
Strassburg, af E. W. Elsner, Sam. Elster, Schäffer et Walcker i
Berlin, af prof. Bunsen och Desaga i Heidelberg samt af
v. Schwarz i Nürnberg m. fl. Dessa apparater hafva visat sig
beqväma att handskas med samt fullkomligt motsvarande
ändamålet och äro tillika jemförelsevis billiga att anskaffa. Man
har äfven gasugnar för rums uppvärmning, för kokapparater af
de mest olika slag, till inrättningar för värmning af strykjern och
frisersaxar, för upphettning af stämplar, pressrullar,
bokbindarnes och förgyllarnes förgyllarjern, för lampor till kemiska behof,
vid apparater för smältning af glas och metall, till härdning af
stålinstrument, äfvensom till en mängd andra husliga och
tekniska behof.
Gasuppvärmningsugnarne äro isynnerhet då på sin plats, när
man blott på vissa mellantider, men på möjligaste korta tid
vill åstadkomma ett rums uppvärmning; och egna de sig alltså
särskildt för uppvärmning af mottagningsrum, bal-, konsert- och
samlingslokaler, salonger, badrum m. m. För eldningen i ett
slutet rum af ungefär 38,200 kub.fots (1000 kub.m.) rymd
beräknar man enligt Elsner, att för hvarje 12,5°
temperaturhöjning åtgå vid uppvärmningen 191 à 229 kub fot (5 à 6
kub.m.) gas och till den nödiga temperaturens underhållande
76 kub.fot (2 kub.m.) gas, allt per timme.
De ursprungligen i Tyskland införda, af Elsner
konstruerade gaskokniugsapparaterna äro i det väsentligaste af följande
anordning. En nedtill öppen samt nedåt utvidgad cirkelrund
behållare af bränd lera eller jernbleck är upptill sluten medelst
tvenne på ett ringa afstånd från hvarandra befintliga, med hål
genomborrade plattor, mellan hvilka ett fint trådnät är
placeradt. I den beskrifna, trattformiga behållaren inmynnar på
sidan ett gasrör, som ringformigt böjdt är försedt med en mängd
fina öppningar, hvarigenom trattens väggar bestrykas af lika
mänga små gasströmmar, hvilka blanda sig med den nedifrån
tillströmmande luften och sedan stiga uppåt för att fördela sig
genom det omnämnda fina trådnätet, hvarest de, antända utifrån,
brinna med blåaktig, svagt lysande, men mycket varm låga.
För att höja värmeeffekten har Elsner uppdragit midt igenom
blandningstrumman ett både upptill och nedtill öppet rör.
Detta rör, som är gastätt förbundet med plattan öfver nätet,
förmedlar en luftström ända till straxt under botten af
kokkärlet, hvarigenom förbränningen af gasblandningen blir
möjligast fullständig. Trenne utanför tratten anbragta fötter hålla
apparaten på ett lämpligt afstånd från dess underlag, så att en
tillräcklig tillförsel af luft kan obehindradt ega rum. De af
bandjern förfärdigade fötterna äro upptill omböjda, så att en
degel eller dylikt kan placeras derå. Apparatens förening med
gasledningen utföres på vanligt sätt medelst guttaperchaslangar
och slanghylsor. Äfvenså sker lågornas tandning och släckning
på samma sätt som vid de allmänt brukliga gaslågorna. De
Elsner’ska kokapparaterna af enklaste sorten hafva i stället för
det ringformigt böjda, med hål genomborrade
gasutströmningsröret ett litet, vid sidan anbragt och i det inre af apparaten
uppåt böjdt tilledningsrör, försedt med en genomborrad
täckplatta.
Den Bunsen’ska brännaren för kokning med gas är
förfärdigad af messing och har en med flera öppningar försedd
täckplatta, genom hvilka gasen utströmmar. På brännaren är
vidare fästadt ett något större rör, nedtill försedt med flera
öppningar på sidan för lufttillträdet, och vid hvars öfre öppna
ände den med luften blandade gasen antändes samt får der
förbrinna med en nästan färglös och fullt rökfri låga under
utveckling af en mycket intensiv hetta. Vid dessa
kokapparater af enklaste sorten är bräunaren fästad på en metallsockel,
som vid ena sidan har slanghylsor för gastilledningen. Af de
Elsner’ska likasom äfven af de Bunsenska koknings- och
uppvärmningsapparaterna finnas flera modifikationer, med 3, 4, 6
och ännu flera brännare. Vidare har man på sista tiden helt
och hållet bortlemnat nätet, och den genomborrade plattan,
hvilka vid de ursprungliga Elsner’ska kokapparaterna voro
absolut nödvändiga för åstadkommande af en rökfri och ej
sotande koklåga. Denna metallväf absorberade emellertid mycket
värme och nedsatte följaktligen värmeeffekten. Blott vid sådana
fall, då man ej vill bringa en vätska i kokning, utan önskar att
blott långsamt afdunsta densamma, t. ex. i kemiska
laboratorier, begagnas ännu trådnätet.
De på senare tiden ganska mycket i bruk komna, s. k.
engelska gas-kokapparaterna äro konstruerade efter samma princip
som Bunsen’s, men gjorda af gjutjern i stället för messing
samt hafva i stället för det nedtill genombrutna messingsröret
en messingsbehållare, hvilken ser ut nästan såsom strilen på en
trädgårdskanna och nedtill är försedd med öppningar för luftens
tillträde, under det att den öfre något convexa ytan är
genomborrad af en mängd små hål, genom hvilka den med luft
blandade gasen utströmmar.
De beskrifna kokapparaterna äro ganska beqväma att
använda och hafva äfven visat sig fördelaktiga i ekonomiskt
hänseende; ty vid gaspris af 5,80 à 6,50 rdr per tusen kub.fot
gas af 0,40 till 0,45 egentlig vigt, kan man bringa omkring
3,6 skålp. (1,5 K.gr.) vatten af vanlig temperatur i kokning
på 18 à 20 minuter med en kostnad af 13 à 21 öre. 1
kub.fot gas af 0,65 egentlig vigt är tillräcklig att uppvärma 2,6 skålp.
(11 K.gr.) vatten från 12,5° till 100°. Med samma
gasqvantitet är man äfven i stånd att med en särskild konstruerad
strykugn upphetta ett 8 till 10 skålpunds (3,4 à 4,25 K.gr.)
strykjern till minst 125° inom 5 minuter; och dervid förblir
strykjernet alltid rent och kan mycket lätt genom lågans
reglering hållas vid önskad värmegrad. 1,5 kub.fot (39 lit.) gas
äro tillräckliga för att med tillhjelp af en gas-kaffebrännare på
ett tillfredsställande sätt bränna ett skålpund kaffe på
jemförelsevis kort tid.
Gas-uppvärmningsugnarne äro helt och hållet konstruerade
efter samma princip som kokapparaterna. De äro cylindriska,
för det mesta förfärdigade af jernbleck samt nedtill för
lufttillträdet försedda med öppningar och jernfötter. I deras inre
är anbragt ett med den yttre manteln koncentriskt bleckrör,
öppet upptill och nedtill samt vid öfre delen något
sammandraget. I detta rör finnes ett antal ringformigt anordnade
Bunsen’ska brännare, ur hvilka den antända gasblandningen
framströmmar, under det att förbränningsprodukterna genom
ett vid sidan anbragt rör bortföras till skorstenen. En
gaslåga lemnar en i samma proportion högre effekt, ju mindre
sotande den är och med ju renare blå låga den brinner;
lyskraften blir då i det närmaste ingen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
