Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 5. 3 Februari 1872
- Robert Mallet: Ett oskrifvet kapitel om jernets metallurgi
- A. W. Cronquist: Tillgodogörande af affall vid åtskilliga fabrikationer
- Specialprogram för framställning af olika sätt att tillgodogöra affall vid verldsexpositionen i Wien 1873
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppfinnare, hvilka lefvat på olika tider och vidt åtskilda
trakter af vår jord.
Det sällsynta bruket af jern bland Eskimåerna och några
negerstammar i Vestra Afrika, hvilka erhöllo det från meteorer,
om äfven mycket gamla, kan icke på goda grunder antagas
hafva utsändt jernhandteringen till hela den öfriga verlden.
Antag de kända fakta och nästa steg är alltför stort. Hvad
finnes för anledning att misstänka något samband mellan det
glänsande halfsmälta meteorjernet och en röd- eller brun-aktig sten, som
föga skiljer sig från marken, vi gå uppå. Jerntillverkningen från
malmen härleder sig sannolikt ursprungligen från något land, rikt på
träbränsle, med öfverflöd på röda och bruna hematitmalmer samt
befolkadt med menniskor, begåfvade med högre intellektuel
förmåga och redan komna ur det vilda stadiet. Alla dessa vilkor
existerade i Central-Asien vid perioder långt utom traditionens
område, och i verkligheten existera de ännu i dag på många
trakter söder och norr om Himalaya. Men de funnos äfven
efter all sannolikhet vid en lika långt aflägsen om ej ännu
aflägsnare tidpunkt i de vidsträckta regioner af östra Asien, som
vi med ett gemensamt namn vanligen kalla Kina.
Den förhistoriska arkeologien på denna del af jorden har
ännu ej odlats. Kina måste äfven hafva haft dessa perioder
med troglodit-källare och sten-verktyg, men vid en tid, som är
ojemförligt mycket aflägsnare än den, från hvilka dylika
lemningar blifvit funna i Europa; ty Kineserna visa vittnes ord om
en vida tidigare, längre och större civilisation än någon annan
Asiatisk eller Europeisk nation. Jerntillverkningen må hafva
blifvit, oberoende för sig, upptäckt i Central-Asien, men den
har också, och detta med större sannolikhet, utbredt sig dit
från de gamla folken i den aflägsnaste östern af denna
kontinent; och, om detta är fallet, samt man åter lemnar tid för
öfverflyttningen, skulle dess tidigaste period gå bort till en
forntid lika gammal eller ännu längre tillbaks än menniskoslägtets i
vulgärt tal angifna kronologi, hvilken ju uppgifver verldens
ålder till omkring 6,000 år.
Om dessa åsigter äro riktiga, blifva de äldsta tillgängliga
profven på jern- och stål-arbeten blott omkring hälften så gamla,
som den tiderymd, hvilken förflutit, sedan med större eller
mindre sannolikhet jernhandteringen var känd af menniskor.
Och ännu huru mycket längre tid har ej passerat, sedan sjelfva
metallen upptäcktes af någon ursprunglig Tubular Cain! Vi
våga ej ens gissa det. (Forts.)
Tillgodogörande af affall vid åtskilliga
fabrikationer.
II.
4. Användning af stenkols- och kåks-aska.
Denna aska bildar ofta vid sammanblandning med släckt
kalk, på samma sätt som bränd alunskiffer, ett ganska godt
hydrauliskt murbruk, som mycket väl låter använda sig vid
simplare undervattensbyggnader.
Vid de stora kåksverken i Westfalen och Belgien frånskiljer
man med stor omsorg de större kåksstyckena från dem af
nötters storlek, hvilka hufvudsakligen bestå af aska. Af denna
återstod tillverkar man råtegel på följande sätt: Det, som
genomgått en 1,7 liniers (5 m. m.) sikt, blandas med 1–2 proc.
släckt fet kalk och vatten, på alldeles samma sätt som då man hos
oss slår murbruk med klubbor, så att blandningen blir en
temligen likformig, degartad massa. Af denna deg formas genom
stark pressning för hand med ett slagträ, som passar till
formen, tegel af 118 x 61 x 40 lin. (35 x 18 x 12 c. m.),
hvilka lufttorkas i små träskjul och efter 14 dagar gifva ett
särdeles godt material till innerväggar. Af dessa tegel
uppförda murar lära specielt hafva den stora fördelen, att ohyra
ej trifves i dem. En man med en pojke till hjelp gör 5–600
tegel per dag. Priset varierar från 15 till 20 rdr per 1000
stycken.
5. Tillgodogörande af affall vid öfverskärning af kläde.
För att gifva åt kläde en jemn yta och ett vackert
utseende öfverskäres det, d. v. s. alla de små håren göras lika
långa. De korta delar af ullen, som dervid afskäras, skärull
kallad, har förut ej haft aanan användning än såsom råmaterial
vid blodlutssaltberedning, men numera har den blifvit af större
vigt inom ett par andra industrigrenar.
För att gifva mera relief och ett prydligt utseende åt
glanstapeter öfverstrykas de med lim, hvarå, innan limmet hunnit
torka, strös dylik skärull, som då bildar en matt upphöjning
på tapeten. Då tapeten blifvit torr, pressas den lindrigt mellan
ett par valsar, hvilka göra ytan jemn.
Denna skärull användes äfven sedan ett par år i stor
mängd till beredning af manshattar. Ett af tillverkningssätten
är, att ullen inröres med en tjock fernissa af gummilacca och
terpentinsprit till en tjock deg, som utkaflas i runda skifvor,
hvilka sedermera formas på hattstommar af trä och derefter
pressas vid en temperatur, tillräckligt hög att förflygtiga
terpentinspriten, då hartset smälter samt verkar sammanbindande. Med
varma jern glättas slutligen yttersidan. Ofta pressas hela
hatten i ett stycke.
A. W. Cronquist.
–––––
I sammanhang med föregående torde vara på sin plats att
här meddela, det vid verldsexpositionen i Wien nästkommande
år särskild uppmärksamhet kommer att egnas åt de olika sätten
att tillgodogöra affall vid en mängd tillverkningar. Af
presidenten för den kejserliga kommissionen, erkehertig Rainer, och
generaldirektören, friherre von Schwarz-Senborn är derföre
utfärdadt följande
Specialprogram för framställning af olika sätt
att tillgodogöra affall
vid verldsexpositionen i Wien 1873.
Förbrukningen af tvål, af papper, omfånget af
brefkorrespondensen, antalet och anlitandet af de offentliga biblioteken,
m. m. anföres ofta såsom måttstock på ett folks kulturstadium.
Med lika rätt torde ett utbredt och rationelt tillgodogörande af
affallet, som uppstår vid åtskilliga industrigrenar och vid
hushållsgöromål tjena såsom gradmätare på den industriela
utvecklingen och produktionsförmågan. Det finnes också inom
fabriks- och landtbruksväsendet knappast något moment som i
samma grad bringar vetenskapens verkligt skapande kraft till
uttryck, och som så karakteriserar ett folks sparsamhetsanda, som
sträfvandet att i likhet med naturens hushållning fasthålla allt
vid produktionens ständiga kretslopp.
I samma mån som behofven tilltaga och stegras, se vi
äfven mängden af det brukbara förökas på ett tvåfaldigt sätt:
genom tillgodogörandet af förut, till följd af obekantskapen med
deras egenskaper, obrukbara ämnen; men i ännu högre grad
genom användningen af sådana ämnen, som förut ansetts såsom
förbrukade och värdelösa samt ofta nog äro till besvär och
hinder för fabrikationen. För att bevisa detta sista påstående
om det stigande värdet af affallet och det derigenom
uppkommande undanrödjandet af de öfverklagadc olägenheterna, äfvensom
samtidigt nationalförmögenhetens riktande, är tillräckligt att
anföra några få fall.
Sålunda voro t. ex. de stora massorna af affall vid
sodafabrikerna en verklig plåga. Numera återvinnes en stor del
af det i detta affall innehållna svaflet, och de sista kalk- och
gipshaltiga återstoderna betraktas såsom värdefulla materialer
för landtbruket.
De sura manganlösningarne vid klorkalkfabrikerna hafva
på grund af en sinnrik kemisk process åter erhållit ett
väsentligt värde.
Den vid masugnsprocessen uppkommande, förut såsom
komplett obrukbar betraktade slaggen finner nu användning i
glasfabrikationen samt förvandlas genom en enkel fysikalisk process
– den s. k. "basalteringen" – till ett godt material för både
hus- och vägbyggnader[1].
Stenkols- och trä-tjära spela nu för tiden en framstående
[1] Se N:o 3 af Ill. Tekn. Tidn. 1872, sid. 22.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:07:20 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1872/0038.html
