- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
45

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 6. 10 Februari 1872 - Ny maltrensningsmaskin - Nyare rön, beträffande explosiva ämnen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

illustration placeholder

Ny maltrensningsmaskin.


II. Blandningar, innehållande
klorsyradt kali, och granatfyllningar.


Visserligen är krut det ännu
mest anlitade af de explosiva
ämnena, men det åtnjuter dock ej
något monopol på sin användning,
vare sig för militära eller
industriela behof, utan hafva tid efter
annan flera medtäflare uppstått. De
starkt oxiderande föreningar, som
klorsyran. bildar, hvaribland
klorsyradt kali är den vanligaste,
gifva en serie mycket kraftigt
verkande explosiva ämnen.
Blandningar af detta salt med harts
eller med pulveriserade galläpplen
hafva blifvit föreslagna och vid
några tillfällen använda, då en
hög grad af styrka och hastighet
i explosionen på samma gång
erfodras, såsom t, ex. vid några
slags sprängningsarbeten. Äfven
en blandning af klorsyradt kali
med gult blodlutssalt ock socker,
s. k. hvitt krut, har till följd af
sin ofantligt höga grad af
sprängande förmåga blifvit föreslaget
att användas vid
bergsprängningar. De praktiska invändningar,
som vanligtvis och med skäl
upprest sig mot dylika blandningar,
äro deras farliga beskaffenhet, till
följd deraf att deras egenskaper äro mindre kända, och de såväl
under transport som handhavandet särdeles lätt explodera.
Visserligen har man tänkt sig kunna undvika detta genom att
transportera och mala hvardera beståndsdelarne för sig, och
verkställa blandningen först, då ämnet skall användas. Härvid
händer dock lätt, att om ej tillräcklig försigtighet iakttages,
antingen olycka sker eller en illa blandad och följaktligen
sämre produkt bekommes.

Blandningar af svafvel med klorsyradt kali hafva äfven till
inskränkt omfång varit använda, dessa äro dock mera än de
förra känsliga för friktion och farliga att handtera. En dylik
blandning har haft speciel användning inom krigsväsendet i
Frankrike vid tiden för senaste utställningen i Paris. Man
sammanblandar beståndsdelarne med vatten till en deg, hvaraf
formas små kakor, som derpå torkades och inpassades i
blyhylsor samt slutligen fullkomligt inneslötos i metallen genom
öfverspinning. Sålunda har man erhållit gevärsprojektiler af
farligaste beskaffenhet, hvilka, då de träffa ett föremål,
explodera med största våldsamhet och derföre å menniskor eller
djur göra de förskräckligaste sår. I London gjordes 1870 å
hästar försök med dessa projektiler, hvarigenom koastaterades,
att de voro ett af de mest förstörande vapen, man hittills haft.
lyckligtvis hade kort före utbrytandet af det svåra kriget
emellan Tyskland och Frankrike nationerna ingått en
konvention, hvarigenom dylika medel förbjödos under krigföring.

Upptäckten af starkare explosiva ämnen än krut, hvilka
kunna tjena såsom fyllnadsmedel i granater och ihåliga kulor
utan att vid den stöt, som projektilen får, då den börjar sätta sig
i rörelse, explodera, har under senare åren blifvit föremål för stor
uppmärksamhet. En del experiment verkställdes med
bomullskrut i sferiska granater. De afskötes med stor försigtighet
från 13 tums mörsare, hvarvid ganska bedröfliga resultat
vunnos, då laddningen inneslöts i en blyklädd, aflång projektil,
och vapnet var reffladt. En del gingo visserligen lugnt sin
bana till målet och exploderade först der, men en projektil
förstörde mörsaren genom sin explosion i kulloppet; en annan
till och med söndersprängde denna och kastade splittrorna flera
hundra fot bort.

För att kunna göra försök på den relativa verkan, olika
sprängmedel utöfva i granater, är det derföre farligt att kasta
dessa, ur kanonen. Man har derföre (i England) gjort sig ett
rum med starka och massiva
väggar af jern, hvilka hafva
tillräcklig hållfasthet för att kunna tåla
hvilken härvid i fråga kommande
explosion som helst emellan sig.
Väggarne timmerklädas på insidan,
hvarefter en granat bringas till
explosion deri. Det antal bitar,
hvari granaten sönderdelas, samt
deras storlek tjena härvid såsom
mått för det explosiva ämnets
verksamhet. Såsom exempel må
nämnas: en granat, vägande 17,1
skålp. (7,27 K.gr.) fylldes med
krut och bragtes till explosion.
Alla bitarne hopsamlades och
befunnos jemte proppen till
inmatningshålet för satsen utgöra 18
stycken, af hvilka 12 st. vägde
omkring 53 ort (225 gr.) och
under 2,13 skålp. (906 gr.) och
endast 1 vägde mindre än 3 ort
(13 gr.). Samma slags granat
fylldes med en blandning af
klorsyradt och pikrinsyradt kali, då
efter explosionen 100 fragmenter
uppsamlades. Dessa vägde endast
2,13 skålp. (1,08 K.gr.), hvadan
omkring 14,5 skålp. (6,16 K.gr.)
af granaten blifvit fördelade i så
små stycken, att de ej hvar för
sig kunde finnas; endast 1 af de
funna bitarne vägde mera än 53 ort (225 gr.) och 93 af dem
understego 3 ort (13 gr.)

Dessa experiment ådagalade sålunda styrkan, hvarmed
satserna expolderade. För att finna, vid hvilket tryck en sådan
explosion egde rum, lades prof försigtigt emellan tvenne
horisontela jernplattor; å den öfre lät man nedfalla en tyngd från
bestämd höjd. Efter höjdens och tyngdens storlek blef
lättheten att explodera känd. Liknande försök hafva under senaste
krig blifvit verkställda i Paris.

Sannolikt är ett af de kraftigaste medel, man har för
fyllning af granater, det vid Shoeburyness 1868 använda.
Granaterna innehöllo nämligen nitroglycerin, som med salpeter och
bomullskrut gjorts i fast form, och tillika blandades med 2
gånger sin volym sågspån. Resultaten voro, att detta ämne
verkade 10 gånger kraftigare än vanligt krut.

Ehuru dessa resultat voro vackra, bör man dock
sannolikt använda andra kroppar än nitroglycerin, emedan faran för
detta ämnes explosion i otid är stor. Ett dylikt mindre farligt
synes man hafva funnit i

III. Pikrinsyran.

Pikrinsyra eller trinitrofenylsyra är redan känd sedan 1788
såsom ett starkt exploderande ämne. Den framställes genom
salpetersyras inverkan på en mängd organiska kroppar, såsom
kreosot, indigo m. fl. Syran sjelf är ej explosiv, utan brinner
snabbt med lysande låga, men alla salterna äro deremot
mera eller mindre explosiva. Pikrinsyradt kali är det
vanligaste saltet; och blandas detta med oxiderande ämnen, såsom
klorsyradt kali, erhålles en särdeles starkt verkande kropp,
som närmar sig bomullskrut och nitroglycerin i kraft mera än
något annat i större mängd kändt ämne, men det är mycket
känsligt för stötar och friktion. Andra blandningar,
innehållande Pikrinsyra, hafva äfven varit föremal för försök, i
synnerhet i Paris. Sådana som t. ex. poudre picrate eller poudre
Designolle
voro blandningar af klorsyradt och pikrinsyradt kali
med träkol och salpeter. Under trenne år gjordes stora
försök att använda dessa såsom gevärskrut; och först då en
särdeles olycklig explosion tillintetgjorde fabriken, blefvo försöken
inställda.

Författaren har verkställt försök med pikrinsyrad
ammonium-oxid, blandad med salpeter (blandningen kallar han pikrinkrut,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free