- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
46

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 6. 10 Februari 1872 - Nyare rön, beträffande explosiva ämnen - Förbättringar inom glasfabrikationen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

picrie powder) och funnit, att denna, utan att vara utsatt för
tryck, endast förbrinner med en fräsning utan explosion, men
deremot innestängd utvecklar en hög grad af kraft (mera än
bomullskrut). Detta krut har äfven fördelen af att vara jemförelsevis
oskadligt för den, som handskas dermed, då flera granater af
ända till 9 tums storlek och med 48 skålp. (20,4 K.gr)
krutladdaing utan tecken till explosion lemnat kanonen och
uppnått målet samt först der anställt skada.

Egendomligt är, att ehuru såväl pikrinsyradt kali som
pikrinsyrad ammoniumoxid, blandade med hvarandra småningom
undergå ömsesidig sönderdelning, hvarvid det bildas bland
annat deliquescent salpetersyrad ammoniumoxid om de båda äro
lösta tillsamman i vatten. Tillsats af tillräckligt med vatten
för att ända igenom uppmjuka blandningen, synes ej medföra
någon förändring, emedan denna, sedan den blifvit torkad, ej har
någon ökad tendens att uppsuga fuktighet från luften, hvilket
den ej ens gör i samma grad som kanonkrut. Pikrinkrutet är
derföre lika beständigt som bomullskrut, och som vatten mycket
väl kan användas vid dess framställning blir fabrikationen
derigenom mindre farlig. Under samma tid har äfven en
fransman, mr Brugére kommit till det resultatet, att pikrinsyrad
ammoniumoxid och salpeter gifva ett utmärkt krut.                 (Forts.)

Förbättringar inom glasfabrikationen


enligt ett af mr Hérail de Fonclare uppfunnet, i Frankrike
patenteradt system.


Det förfaringssätt, man ännu i dag använder vid
glastillverkningen, grundar sig på en successiv smältning och
förarbetning af glasmassan, hvilka båda operationer verkställas
medelst en och samma ugn. Denna metod medför dock en mängd
olägenheter, hvilka Hérail de Fonclare’s systern har till ändamål
att aflägsna. Bland dessa olägenheter må isynnerhet följande
anmärkas:

1:o) Nödvändigheten af att i ugnen hålla en betydligt
olika temperatur, allteftersom man sysselsätter sig med glasets
smältning eller med dess förarbetning. För att glasets
smältning skall ske fullständigt och för erhållande af en
likformig produkt, ar det oundgängligen nödvändigt, att ugnen
upphettas till en temperatur af ungefär 1200°; men å andra
sidan är glaset vid denna värmegrad fullkomligt flytande
och kan derför ej genast arbetas. För att detta åter skall
blifva möjligt, måste ugnen lemnas att afsvalna, till dess
glasmassan antagit en degig konsistens, hvilket ej inträffar
förr än efter nära två timmars förlopp. Dessa två timmar
gå sålunda alldeles förlorade för arbetet. Men ytterligare
två timmar gå likaledes förlorade vid ett sådant förfarande, ty
då blåsningsarbetet slutar, har hettan i ugnen nedgått till en
jemförelsevis ganska låg temperatur, och denna tid behöfves
fullkomligt för att uppbringa ugnsvärmen till de för smältningen
föreskrifna 1200°. Som man ser, uppstår alltså en tidsförlust
af fyra timmar för hvarje dag, eller etthundratjugu timmar i
månaden.

2:o) Den olika tid, som erfordras för smältningen,
hvarigenom man ända till sista stunden är oviss om tiden, då
arbetet skulle kunna börjas, och till följd deraf har svårt att vid
detta tillfälle hafva arbetarne till hands.

3:o) Att, då smältdegeln, hvarur arbetarne hemta glaset,
blifvit tömd till en tredjedel, deras arbete går långsammare och
detta mer och mer i samma mån som degelns innehåll minskas,
hvarjemte på degelns botten alltid qvarblifver en ganska
ansenlig qvantitet af glaset, hvilken ej kan förarbetas. Allt efter som
degelns innehåll minskas, äro nämligen arbetarne nödsakade
att nedföra blåsröret allt djupare och djupare. Till följd häraf
upphettas då detta rör vida fortare än vid arbetets början.
Då röret, för att beqvämt kunna handteras, ej får vara alltför
varmt, måste de således stundom afkyla detsamma, eller också
taga ett nytt, och det faller då af sig sjelft, att ju oftare de
äro tvungne att afkyla eller ombyta röret, desto större blir
tidsförlusten. Slutligen minskas älven deras egen
arbetsförmåga, emedan de äfven blifva mera utsatta lör hettan från
ugnen, i det de mer och mer närma sig denna, ju närmare
degelns botten de upphemta glaset. Då man vidare ej, under
det arbetet pågår, kan underhålla värmen i ugnen, så
afsvalnar denna allt mera, hvilket gör, att glaset mot arbetets slut
och isynnerhet under de tvenne sista timmarne blir långt
mindre vackert och mycket svårare att blåsa än vid arbetets
början. Slutligen blir glaset genom den oafbrutna afkylniugen
tågigt och kan då ej mera blåsas, hvarföre man måste,
såsom ofvan nämndes, qvarlemna det återstående i degeln. Till
följd af nyssnämnda omständighet erhålles under de fyra första
af de tio timmar, hvilka utgöra en glasblåsares vanliga
arbetstid, en både vackrare och betydligt större produkt än under
de sex sista.

4:o) Nödvändigheten af att arbeta vid en ugn, som har
låg temperatur, gör glasets ombränning vida långsammare och
ofullständigare. Detta är framförallt olägligt, då det gäller gjutna
glasvaror, ty dessa måste vanligen, sedan de uttagits ur formarne
ånyo upphettas eller "ombrännas" för att få kanterna afjemnade.
Ofta händer det, att man för detta ändamål får använda en
särskild ugn, hvari temperaturen är högre än i den stora,
hvilket alltid medför en tillökning i omkostnaderna.

5:o) Att deglarne mycket hastigt förstöras, hvilket sker
dels emedan de under fjorton timmar på dygnet äro i ständig
beröring med de starkt alkaliska flussmedlen, som ingå i
glasmassan, nämligen kalken och sodan; dels emedan de genom
den olika hetta för hvilken de utsättas, lätt spricka sönder.

6:o) Den ansenliga tidsförlust, som alltid uppstår, då man
måste ombyta deglar.

Det af Hérail de Fonclare uppfunna tillverkningssättet
förekommer alla de olägenheter, som nyss blifvit anförda.
Det skiljer sig från det hittills använda, derigenom att glasets
smältning och förarbetande kan fortgå utan afbrott, hvilket
sker med tillhjelp af med rör försedda smältdeglar och med
arbetsdeglar, som äro försedda med två afdelningar, hvaraf den
ena är öppen och den andra tillsluten. Vi gifva här en kort
framställning af detta system.

Ugnen är alltid af gjutet jern och försedd med öppna
deglar, hvilka nära sin botten hafva ett rundt hål, som efter
behag kan tillslutas medelst en propp af gjutjern, försedd med
en fläns, som hindrar det smälta glaset att stänka framåt,
hvilket äfven kan förekommas genom påsprutning med vatten.
Denna propp når genom en i murverket anbringad bågformig
öppning, ända till utslagshålet i smältdegeln.

Så snart glaset smält, uttages proppen med tillhjelp af en
jernten, hvars rektangulära spets införes i en äfvenledes
rektangulär öppning, anbringad i änden af den förut nämnde
proppen, hvarigenom denne med lätthet kan handteras. Man
uttömmer derpå en viss qvantitet af det smälta glaset i en jernskopa
och nedhäller det i de i arbetsugnen befintliga deglarne. Man
bör aldrig tömma en degel till mera än en tredjedel, och så
snart urtappningen är gjord, skall den genast fyllas med en
ny qvantitet råämne.

Deglarne i arbetsugnen äro af en ganska egendomlig form:
de äro ovala och afdelade i tvenne rum, som stå i förbindelse
med hvarandra medelst en vid nedre kanten af mellanväggen
anbringad öppning. Den främre afdelningen, ur hvilken
arbetaren upphemtar glaset, är helt och hållet betäckt, med
undantag af en öppning, som är lagom stor för att blåsröret
beqvämt skall kunna införas. Den andra är deremot alldeles
öppen och är bestämd för att mottaga det redan smälta glaset,
som ditföres från smältugnen.

Vi vilja nu omnämna de fördelar, som genom detta nya
förfaringssätt vinnas:

Då den för smältningen afsedda ugnen ständigt kan
hållas vid en hög temperatur, är det tydligt, att denna
operation utföres vida fortare än efter den gamla metoden. Det är
dessutom klart, att, om man aldrig tömmer en degel till mera
än tredjedelen, man äfven derigenom vinner en tidsbesparing,
emedan råämnena då de blandas med en redan smält massa,
alltid komma proportionsvis fortare i smältning. Att så är
förhållandet har man alla dagar tillfälle att iakttaga, då man
arbetar efter den gamla metoden, enligt hvilken man gör trenne
successiva påfyllningar för att fylla en degel. Man ser då, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free