- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
47

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 6. 10 Februari 1872 - Förbättringar inom glasfabrikationen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

så snart råämnena blifvit påfyllda en förut tom degel, äro de
mycket långsamma att smälta, då deremot de derpå följande
partiela smältningarne försiggå på mycket kortare tid och detta
desto mer, ju större qvantitet smält massa degeln förut innehöll.

Det nya beredningssättet medför vidare en stor besparing
i tid. Denna är så betydlig, att en smältugn, som är i ständig
verksamhet, kan, då alla dimensioner för öfrigt äro lika, på en
viss tid gifva mycket mera smältglas än två ugnar, som arbeta
efter den gamla metoden, d v. s. alternera med smältningen
och blåsningen. Man må icke tro, att det för att erhålla denna
ökade qvantitet af smält glas behöfver förbrukas mera
brännmaterial. Tvärtom eger motsatsen rum, ty då smältugnen
under tjugoåtta timmar hålles vid den höga temperatur, han
redan erhållit, måste naturligtvis mindre bränsle behöfvas, än
som åtgår, då tvenne smältningar, hvardera på fjorton timmar,
göres med en vanlig ugn, emedan en ganska betydlig mängd
bränsle förbrukas innan ugnen hinner återfå den hetta, som
under glasets blåsning gått förlorad.

Glasets blåsning försiggår jemnförelsevis lika hastigt som
smältningen, ty detta arbete kan genast börjas, så snart det
smälta glaset blifvit nedgjutet i den öppna afdelningen af
arbetsdegeln. Man behöfver ej vänta på att glasmassan skall
erhålla den för blåsningen erforderliga konsistensen, ty dels
minskas dess värme på nytt under transporten till arbetsugnen
och dels deraf att hettan i arbetsugnen är mindre än i
smältugnen. Den i degelns öppna afdelning nedhällda massan,
kommer dessutom ej fram till arbetaren, förr än den glasqvantitet,
som förut fanns i degelns båda afdelningar, blifvit nära på
uttömd, emedan, som man torde påminna sig, den öppning, som
sammanbinder degelns tvenne rum, är anbringad vid nedre
kanten af skiljeväggen. Till följd häraf får arbetaren ej att göra
med det senast inhällda glaset, förr än detta redan legat i degeln
åtta à nio timmar. Under denna tid har massan bekommit en
alldeles lagom stadga, och arbetaren behöfver sålunda ej ett
ögonblick afbryta sitt arbete. Till denna fördel kan äfven
läggas följande: erhållandet af en särdeles vacker produkt, emedan
glasmassan under denna långa tid haft tillfälle att klara sig
och befria sig från alla bubblor af kolsyregas, hvilka alltid
uppkomma vid råämnenas smältning.

En annan fördel hos det nya systemet består deri,
att man vid dess tillämpning kan på ett bestämdt sätt reglera
arbetstiden. Detta är naturligtvis mycket lätt, då smältugnen
oafbrutet förser arbetarne med en fullt tillräcklig qvantitet
smält glas, och dessa sålunda hafva ständigt förråd på färdigt
arbetsmaterial. Arbetstiden kan till exempel för ett lag vara
från kl. 12 på natten till kl. 12 på middagen och för de
andra från middag till midnatt. Denna bestämda början på ett
visst klockslag gör arbetaren benägen för punktlighet, men det
finnes utom detta ett annat och säkert medel att åstadkomma
ordning i arbetstiden, nämligen att bestämma det ingen af
arbetarne få lemna sin plats, utan att den, som skall ersätta
honom, redan är till hands.

Genom arbetstimmarnes regelmässighet är det lätt att
åstadkomma, det arbetarne erhålla sina bestämda hvilotimmar.
Derigenom att man håller ett arbetslag i reserv, kan man nämligen
låta det ena laget efter det andra hemta hvila, och på detta
sätt sålunda oafbrutet fortsätta arbetet med hela den styrka,
som kan få plats vid ugnarne. Detta är en ofantlig
fördel, ty arbetet kan på detta sätt fortsättas dygnet om, utan
att en minut behöfver gå förlorad och utan att någonsin
afbrytas. Att man genom Fonclares metod direkte vinner fyra
arbetstimmar på dagen, är redan förut omnämndt; och då
oaktadt det ständiga arbetet en mindre i stället för större qvantitet
brännmaterial åtgår, än som är fallet vid den hittills brukliga,
kan man säga att de produkter, som erhållas på dessa fyra
timmar ej stå fabrikanten dyrare än råämnena (!).

Då det nya systemet användes, har arbetaren alltid
tillfälle att uthämta glaset ur en full eller åtminstone nära full
degel, hvilket betydligt underlättar arbetet; emedan man då ej
behöfver frukta de obehag, hvilka, såsom förut är omtaladt,
medfölja ett arbete, då degeln endast till hälften är fylld, och
som tilltaga i samma mån, innehållet i degeln minskas.

En af de fördelar, som vinnas genom användandet af
sådana i tvenne ruin afdelade deglar, hvilka ofvan blifvit
beskrifna, består deruti, att man i den öppna och varmare
afdelningen kan ytterligare rena glaset, om så skulle behöfvas,
hvarigenom man i degelns öfvertäckta och följaktligen svalare
rum ständigt kan hafva till hands ett glas af lagom konsistens
och fullkomligt befriadt från askpartiklar och dylika
föroreningar. En lika stor fördel vid sådana deglars begagnande är
dock, att man i arbetsugnen kan underhålla en vida högre
temperatur än som är möjligt i en ugn efter det hittills
brukliga systemet utan att behöfva frukta att den glasmassa man
har under arbete ånyo skall blifva flytande. Härigenom
beredes arbetaren en stor lättnad vid pjesernas ombränning,
hvilken efter den nya metoden försiggår både hastigare och bättre.
Arbetaren vinner härpå en större förtjenst om dagen, och
fabrikanten erhåller vackrare arbeten.

En bland de största svårigheter vid glastillverkningen,
då det gamla förfaringssättet användes, är att deglarne
hastigt blifva obrukbara. Som ofvan nämndes, är de skadade
deglarnes ersättande med nya förenadt med en ganska ansenlig
tidsförlust. Dessa olägenheter, som ej på något sätt kunnat
förekommas, så länge det gamla sättet begagnats, kunna
deremot ej uppstå, då man förfar enligt det nya. Då nämligen
arbetsdeglarne aldrig äro i beröring med annat glas, än som
redan är färdigt, kunna de naturligtvis icke angripas af kalken
eller sodan, likasom de ej heller kunna skadas af en ojemn
hetta, emedan temperaturen uti denna ugn, enligt det nya
systemet alltid kan hållas jemn och måttlig. Till följd häraf
inses lätt, att såväl deglarne som sjelfva ugnen måste ega en
alldeles utomordentlig varaktighet, såvida de från början blifva
förfärdigade med omsorg och af godt material.

Hvad deglarne i smältugnen beträffar, så är det visserligen
sant, att de äro mera utsatta för att förstöras än hvad fallet
är med arbetsdeglarne, men de äro dock ej utsatta för så många
häftiga temperaturvexlingar, emedan värmegraden äfven der
bibehålles temligen jemn. Från de förutnämnda alkaliernas
inverkan skyddas de äfven långt mera genom det nya systemet
än det gamla, till följd deraf att man enligt det förra städse
iakttager det försigtighetsmåttet att låta degeln vara till två
tredjedelar fylld med redan smält massa, innan man påfyller
en ny qvantitet råämnen. Dessa blifva då inbäddade i den
smälta massan, hvilken sålunda hindrar de alkalier, som deri
innehållas, från direkt beröring med degelns väggar. – – –

Man kan beräkna under vanliga förhållanden, att fem deglar
i stället för sex kunna förse fyra arbetslag, som fabricera
glaspjeser af olika beskaffenhet, med en tillräcklig mängd
smältglas. Med pjeser af olika beskaffenhet mena vi här sådana,
till hvilka en olika qvantitet glas åtgår. För att nu vara
fullkomligt säker på, att det smälta glaset skall räcka till, låter
man, så snart man varseblir att en af de sex deglarne gått
sönder, genast förändra fabrikationen, så att arbetarne
öfverallt få tillverka endast sådana pjeser, som kräfva den minsta
möjliga qvantitet glas, såsom till exempel lampglas o. dyl.

Man får sålunda tillfälle, att utan den minsta tidsförlust
upphetta den nya degeln, att insätta den i smältugnen och att
återställa allt i ett tillbörligt skick. Det torde äfven böra
anmärkas, att, då smältugnen ständigt är upphettad till den
högsta värmegrad, som kan uppnås, den omöjligen skall kunna,
medan deglarne ombytas, i en så anmärkningsvärd grad afkylas,
att det smälta glaset derigenom stelnar, eller att råämnenas
smältning i don nya degeln deraf förhindras. Häraf följer, att
ombytet af deglar, som är så hinderligt då den gamla metoden
anlitas, vid användande af Fonclares ej medför någon annan
olägenhet än förlusten af den eller de deglar, som blifvit odugliga.
Denna förlust är dock försvinnande liten, emedan deglarnes
värde är en obetydlighet i jemnförelse med värdet af den tid,
som genom användandet af det gamla förfaringssättet går
förlorad vid ombytet.

De fördelar hvilka, såsom af det föregående framgår, det
nya systemet erbjuder skulle kunna sammanfattas i följande ord:
En mera regelmessig fabrikation, en vackrare produkt och
en väsendtlig minskning i tillverkningskostnaden.

                        (»Le genie industriel.»)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free