- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
58

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 8. 24 Februari 1872 - J. H. F.: Några ord om industribolag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tjenst framtvingas snarare af nödvändigheten än framlockas af
framgången, och hittills har nödvändigheten ej tvingat kapitalisten att
med sitt kapital uppsöka industrien för att göra det fruktbringande,
emedan han genom utlåning mot fullgod säkerhet utan besvär
kunnat indraga räntor, hvilka mången gång varit lika stora som
industrivinsten på ett produktivt företag, i synnerhet om man,
såsom sig bör, tillika tager i betraktande premiet för den risk,
som är oskiljaktig från hvarje sådant. Detta sätt för kapitalets
användning, som kulminerade i de öfver landet utbredda
aktiebankerna med deras filialer, tyckes emellertid numera ej vara
tillfyllest för att engagera allt befintligt kapital utan ser det
ut, som om kapitalisten vore tvungen att söka användning för
sitt kapital genom ett mera direkt ingripande i det industriela
lifvet; och om denna förmodan är riktig, är detta utan tvifvel
ett särdeles glädjande tidens tecken. Men icke nog dermed,
den motvilja, med hvilken man förut för en eller annan gång
läste fast sitt kapital i någon produktionsgren, tyckes nu hafva
försvunnit, och det i sådan grad att dess motsats i stället
inträdt. Vi se nästan dagligen huru det ena industriela företaget
efter det andra bildas, merendels på grund af aktier, utan
ringaste svårighet att få aktieteckningen fulländad; ja, man har
till och med gått så långt, att man nyligen etablerat ett
aktiebolag med uppgift att skapa industriela företag förmedelst
bildande af aktiebolag och i förhoppning att derpå göra vinst –
längre torde man svårligen kunna komma.

Den uppmärksamme betraktaren af denna företeelse kan
dervid ej undgå att uppställa den frågan: är äfven detta ett
glädjande tidens tecken? Månne samhällets ekonomiska
välstånd genom några års goda skördar kunnat nå en sådan
utveckling, att en så högt uppdrifven spekulationslusta kan
betraktas som en normal utveckling deraf? Sannerligen skulle
icke, om så vore förhållandet, vi hafva tagit försteget för
alla andra länder, der likartade yttringar af spekulationslusta
vittnat om allt annat än samhällets ekonomiska sundhet. I
dessa länder har man betecknat dem, då de inträffat, med
namnet svindel, och vi vilja i förbigående kasta en flygtig blick på
några sådana företeelser.

Associationsformen för industriela företag är äldre än man
i allmänhet föreställer sig. Redan i slutet på 17:de
århundradet bildade man handelskompagnier för idkande af handel på
Ostindien. Den lycka, med hvilken dessa arbetade, lockade
till efterföljd, och i början på förra århundradet bildades i
England det ryktbara Söderhafs-kompaniet med ett kapital på 11
mill. £ St., och dess aktier stego inom kort till 890 proc.
öfver pari. Underligt var ej då, att slutligen "bubblan" brast
och endast efterlemnade namnet. Exemplet af detta kompani
framkallade emellertid en hel mängd svindelföretag, till hvilka
inbjödos med prospekter af t. ex. följande lydelse: "Subskription
af 2 millioner £ St. för ett visst fördelaktigt företag, hvars
ändamål först sedermera skall bekantgöras". Summan af alla
sådana papper öfversteg dubbla beloppet af all fast egendom i
England och fem gånger alla reda penningar i Europa. Åren
1825–1826 visade sig i alla yrken i England en
utomordentlig verksamhet. Införseln 1825 öfversteg med 18 mill. £ St.
den för 1824, Då uppstod en formlig jagt efter kapital och
arbete, hvarigenom såväl räntefoten som arbetslönerna väldigt
stego. Svindeln gick så långt, att spekulanter till och med
skickade massor af skridskor och sängvärmare till Brasilien –
ett tropiskt land! På våren 1826 återkom lugnet, och aktier,
utgifna på 100 samt noterade till 500, föllo nu till 5.

I Frankrike har samma historia upprepats. För att nu
ej tala om Laws spekulationer med Mississippiaktier i slutet på
förra århundradet – storartade som inga och ruinerande som få
– hafva vi i senare tider dylikt svindleri äfven med
jernvägsföretag. De i och för sådana företag bildade bolagen
förstodo att genom konstlade medel förskaffa de af dem
utsläppta aktierna skenkurs, och sedan detta lyckats, sålde de
dem. Aktierna stannade slutligen till ett högt pris i tredje
och fjerde mans hand. Det återstod nu för den stora
allmänheten, som blifvit egare till dessa papper, att sätta företagen i
verket, företag, hvilka till det priset aldrig kunde bära sig.
Åren 1852–1857 företedde äfven ett spekulationsraseri i de
flesta länder. 1855 bildade sig i Paris ett kommandit-sällskap
på 20 mill. francs i aktier på 1 francs (!) "pour le
mariage de l’Amerique et de l’Afrique", naturligtvis ett rent
bedrägeri. Egendomsspekulationen här i landet 1854–1856,
som slutade med 1857 års kris, lät äfven oss komma till
kännedom om följderna af en sådan spekulationssvindel. I
London hade år 1864 bildandet af aktiesällskaper blifvit en
formlig industrigren och namnet Averend Gurney et C:i lefver i
friskt minne. I Wien rasade en spekulationsfeber år 1868,
hvilken ryckte rned sig stadens alla innevånare, och i Berlin
har sedan några månader febern att bilda aktiebolag öfvergått
till epidemi.

Den, som närmare tager reda på dessa förhållanden, skall
finna att på en dylik affärssvindel alltid följer en kris. I följd
af lagen för aktion och reaktion bör detta ej förvåna oss, men
hvad, som torde vara mera anmärkningsvärdt, är, att man i
svindlerierna med åtföljande kriser kan spåra en viss periodicitet. Vid
närmare eftertanke skola vi likväl finna, att äfven detta har sin
förklaringsgrund. Det förhåller sig nämligen så, att då en
kris inträdt och tusende förlorat sin förmögenhet eller delar
deraf, uppkommer under en längre eller kortare tid, allt efter
krisens utsträckning, utmattning och kapitalbrist; försigtighet och
kall beräkning intaga djerfhetens och fantasiens plats. Men
det är med kriser, som med andra olycksfall: de, som blott
voro åskådare, glömma fort, men de, som blifvit lidande, hafva
samlat en bitter erfarenhet, hvilken gjort dem visa, kanske för
alltid; och många äro fritagna från ytterligare frestelser genom
oförmågan att hafva något vidare att riskera. Nya menniskor växa
emellertid upp eller samla kapital, och dessa, som sakna
personlig erfarenhet, äro lätt frestade att börja leken om lätt
förvärfvad förmögenhet ånyo. Men förmögenhetsförvärfvet är
ingen lek utan rena allvaret, som tager menniskans hela kraft i
anspråk. Visserligen är det så, att mången gång hennes
sträfvanden genom omständigheternas lyckliga sammanträffande
krönas med en framgång, som hon ej beräknat; men så sker ej i
allmänhet, och i alla fall mindre på produktionens område än
på handelns, emedan den förra är mindre beroende af lyckan
än den senare, så snart frågan ej gäller realiserandet af någon
ny uppfinning, hvilken, åtminstone till en tid, kan med
monopolets rätt betinga höga priser och derigenom lemna en stor
profit, äfven om läropenningarne måste afdragas. Dock bör
man ej låta dåra sig af undantagen utan hålla sig till det, som
är regel; och regel är, att för ett framgångsfullt bedrifvande
af industriela företag erfordras, utom den tekniska förtroligheten
med yrkets minsta detaljer, det sorgfälligaste aktgifvande på
fluktuationer i arbetstillgång och omsättning, jemte andra
betingelser för räntabiliteten, med ett ord, på konjunkturerna,
samt derjemte tillräckligt kapital.

I sistnämnde hänseende är det just, som aktiebolagen verka
befrämjande för industrien. Genom associationen åstadkommes
lättare det nödvändiga kapitalet; risken, som alltid finnes,
fördelas på flera händer, och en tillfällig stoppning behöfver ej
verka ruinerande eller omstörta affären. Denna form för
industriverksamhet medför emellertid sina olägenheter och sin fara för
aktieegarne. Den styrande handen och ordnande principen i en
sådan affär förlorar lätt det intensiva intresse, som den
personliga ansvarigheten och risken gör till en nödvändighet inom
privatindustrien. Dessutom begränsas, regleras eller kanske
återhålles han af en direktion, hvars medlemmar många gånger
äro delaktiga i flera företag och hvilkas intresse således måste
vara splittradt. Härigenom kan en affär, grundad på aktier,
lätt gå till botten i konkurrens med privatverksamheten; ty ej
må man tro, att bolagsstämman, såsom den yttersta instansen
hvad kontroll och ansvarighet beträffa, i verkligheten förmår
att härpå utöfva något väsentligt inflytande. Bolagsmännen
hafva i allmänhet svårt att sätta sig in i den vanligtvis
komplicerade hushållningen. Går affären väl, är det bra, och då
tiga delegarne och votera förtroendeadressen; går den illa, så
låter direktionen delegarne skrika bäst de vilja, emedan den vet,
att det mången gång, då aktierna äro på små belopp, ej lönar
sig för den lilla aktieegaren att göra sig mycket omak för att
göra sin individuela rätt gällande.

Att bestämma, i hvilka fall en industrigren är lämpligare
att skötas af en enskild än af ett bolag, torde på den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free