Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 8. 24 Februari 1872 - Robert Mallet: Ett oskrifvet kapitel om jernets metallurgi - Axellager för jernvägsvagnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de barbariska förfäderna i Sussex, ända till tredje Henriks tid,
och således medan hela Europa ännu befann sig i medeltidens
största mörker och förvirring – då de förnämsta och bästa
smidesprodukter i hela kristenheten var yxan och svärdet –,
att under allt detta, säga vi, Indiens gamla folk, förfäderna
till nutidens försvagade och deklinerade bebyggare af detta land,
egde en storartad jernhandtering, med hvars produkter Europa
för ett halft, århundrade sedan icke kunde konkurrera.
Dessa slutsatser hvila ej på några nya grunder utan på
granskningen af gamla fakta vid den praktiska kunskapens ljus.
Indiska skriftställare och arkeologer hafva redan länge känt
tillvaron af dessa jernminnesmärken från en gammal och i Indien
försvunnen konst, men deras betydelse såsom ledande till kännedomen om
en gammalorientalisk jernhandtering har icke blifvit erkänd. Skälet
härtill har varit, att de, som undersökt Indiens minnesmärken,
ehuru lärda och skickliga i flere afseenden, ej varit
metallurger och ej heller egt någon praktisk kunskap i
jernhandteringen. Indiens – och ännu mera Asiens i sin helhet – äldre
och nyare teknologi är nästan ett obearbetadt fält, men då den
en gång kommer att studeras, analyseras och skrifvas af
verkligen kompetenta personer – och sådane hafva hittills ej
erhållit något dylikt uppdrag –, skola utan tvifvel resultat
komma i dagen, hvilka äro underbarare och kanske äfven af större
vigt i historiskt och praktiskt hänseende än dessa konklusioner
om Delhi-jernpelaren.
Sedan detta var tryckt, har en notis af mr Lévoz,
bergsingeniör och resident i Japan, varit synlig i "Les Mondes" om
jerndistrikten i detta land, hvilken kan kasta något ljus öfver
gissningarne, huru dessa stora smidesjernspjeser kunnat
åstadkommas med menniskokraft i Indiens forntid. Med afseende
på jernhandteringen i bergsdistriktet Ykouno säger mr Lévoz:
"Det använda förfaringssättet är en slags ofullständig
Catalanmetod – – – –, men det, som åtskiljer den Japanesiska
metoden från den vanliga i departementet Ariège, är, att de
på en gång förarbeta 376 centner (16 tons) malm och deraf
erhålla ett ofantligt långt stycke gjutjern af 30,5 centners (1,300
K.gr.) vigt, hvilket sönderslås under en stor hammare,
konstruerad efter idéen för en pålkran, som sättes i rörelse medelst
ett vandringshjul af 38,7 fots (11,5 m.) diameter, hvilket
trampas af menniskor. Man kan inse, att kraftiga slag sålunda
kunna erhållas, men de synas ej blifva så talrika och så
reguliera, att med dem skulle kunna åstadkommas ett motsvarande
stycke smidesjern, äfven om man kunde antaga, att medel
förefunnits för en så stor jernmassas värmning." (Engineer.)
Fig. 1.
 |
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
