- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
65

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 9. 2 Mars 1872 - Stolskarm af skulpterad valnöt - Sveriges industriela verk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Andra årgången.

N:o 9.         Stockholm den 3 Mars         1872.


Tidningen utkommer hvarje Lördag
Pris: 2,50 rdr per qvartal.
Lösnummer 25 öre,

Hufvudredaktör och ansvarig utgifvare:
Civilingeniör W. Hoffstedt.
Adress: Jakobs Kyrkogata 3, 2 tr. upp.

Annonspris: 10 öre pr petitrad, Tidningens
expedition: Norra Smedjegatan N:o 28.
–––––

Innehåll:


Stolskarm af skulpterad valnöt (illustr.) Sveriges industriela verk: III. Drags
klädes- och yllefabrik i Norrköping. Herr A. Grills motion om ändring i
grufvestadgan. Dupuy de Lômes luftballong (illustr.). Kalatschoff’s
filapparat (illustr.). Om knallqvicksilfver, dess tillverkning och användning,
af Ph. Neumann (forts.). Patenter. Upplysningar. Adresslista. Annonser.
–––––
illustration placeholder

Stolskarm af skulpterad valnöt,

arbete från år 1660 i Kensington-museum.


(Ur »Gewerbehalle.»)


Sveriges industriela verk.


III.

Drags klädes- och yllefabrik i Norrköping.

Klädestillverkningen, som nu intager det tredje rummet af
Sveriges industrigrenar, har redan af gammalt bedrifvits i
landet. Gustaf I gynnade af påtagliga skäl den inhemska
industrien i allmänhet, men är det egentligen från hans store
sonson och drottning Christinas förmyndareregering, som någon
högre industri började utveckla sig. I Norrköping möter oss
den mägtige Louis de Geer, som har stor förtjenst om stadens
industri, hvilken dock här likasom öfverallt i landet för det
mesta bedrefs med främmande – till största delen holländska
– både penningar och armar, då det "till manufakturernas
uppkomst är stort hinder, att ungdomen så ogerna vill lära
nyttiga handtverk", såsom år 1655 kommersekollegium säger i sin
skrifvelse till konungen. Men
på samma gång funnos äfven å
högre ort vacklande åsigter
häruti. Samma kollegium
klagar i en annan skrift till
konungen öfver, att maskiner
("qvarnar") tillätos användas
inom industrien, hvarigenom
färre personer fingo sin utkomst,
och borde de derföre
förbjudas, då "med en qvarn kan så
mycket arbete tillverkas, som
eljest tjugufyra personer nog
med hafva att göra".[1]

Redan vid Carl X:s död
var Norrköping känd för sina
klädesfabriker och under hans
sons landsfaderliga regering var
fabriksväsendet inom landet i
full blomstring, så att hela
svenska armén då kunde beklädas
med landets egna fabrikater.
De stora krigen förorsakade
sedermera ett märkligt
tillbakagående, som sjelfsvåldets tid,
den s. k. Frihetstiden med
Hattpartiet i spetsen, förmådde
stäfja, och genom kloka åtgärder
på allt sätt sökte väcka till
lif den bortdöende industrien. Jonas Ahlström framstår
nu i sin fulla kraft, och trots alla både utifrån och inifrån
kommande hinder kallar till nytt lif Sveriges
fabriksväsende, ehuruväl efter Pommerska kriget, då Mössorna 1765
kommo till magten, fabrikerna lemnades utan understöd, och
stor nöd uppstod i landet. Adolf Fredriks tronafsägelse och
Gustaf III:s revolution, jemte den derefter, följande tidsperioden,
hade icke något gynsamt inflytande på manufakturerna utan
tvärtom, så att, när klädesfabrikerna 1747 sysselsatte 9,235
arbetare, fingo 1808 endast 2,480 deraf sin utkomst. Först
under Carl XIV Johan började ylleindustrien inom landet och
enkannerligen i Norrköping ånyo blomstra upp, till dess, sedan
förbudet för införsel af valkade ylleväfnader upphört, och en
friare tullagstiftning trädt i stället, fabrikanterna tvingats att i
ädel täflan med utlandets förnämsta etablissementer skapa sina
i öfverensstämmelse dermed samt fullända den uppblomstring,
som under skyddets tid blifvit grundad.

Ibland Norrköpings talrika klädesfabriker framstår Drag
såsom den största. Den eges af ett aktiebolag och grundlades
1854 vid det första af de många fallen, som Motala ström
bildar under sitt irrande lopp genom staden. Såsom nästan alla
fabriker inom Norrköping fordom varit mjölqvarnar, så har ock
vid Drag sedan gammalt funnits en sådan, men den nedlades
på medlet af 1830-talet.
Klädesfabrik har dock derjemte
här utöfvats sedan 1810 af
Christian Lenning, och före den
tiden var här vadmalstamp och
"vantmakeri" för tillverkning
af yllna mössor och vantar, som
man vet ända sedan drottning
Christinas tid.

Vid inträdet på fabriksgården
har man till venster den åt
sjösidan 5 våningar höga
nyuppförda magasinsbyggnaden,
som innesluter lokaler för
upplag af ull samt för dennas
sortering. Här inrymmas andra
för fabrikens drift nödiga
rudimaterier, jemte lagerrum m. m.
Den råa otvättade ullen föres
härifrån till det s. k. gamla
fabrikshuset, en mindre vid
strömmen belägen tre-våningars
byggnad, i hvars nedersta våning
tvättmaskiner enligt Petri’s
system äro placerade. Ifrån dessa
maskiner föres ullen antingen
till i samma våning belägna
torkmaskiner, om ullen skall
användas hvit, eller till det ett
litet stycke derifrån belägna
färgeriet, om den under någon
slags kulör skall förarbetas. I
samma gamla fabrikshus


[1] Se Carlson: »Sveriges
historia under konungarne af Pfalziska
huset». II, sid. 57.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free