- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
70

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 9. 2 Mars 1872 - Kalatschoff's fil-apparat - Ph. Neumann: Om knallqvicksilfver, dess tillverkning och användning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i olika riktningar inom vissa gränser, utan att rotationen
upphäfves.

I det arbetaren fattar apparaten med båda händerna oeh
för den öfver de ytor, som skola filas, kan han utan möda
bearbeta dem på mycket kortare tid, än det blir möjligt för hand.
Vid polering af föremål kan man äfven begagna sig af denna
apparat, i det att då trä- eller smergelringar insättas i stället
för slålringarne.

Om knallqvicksilfver, dess tillverkning och användning.


Af Ph. Neumann.

I. Knallqvicksilfrets egenskaper.

Knallqvicksilfver bildas, då qvicksilfver eller
qvicksilfveroxid uppvärmes med alkohol och koncentrerad salpetersyra,
hvarvid vätskan utstöter hvita ångor, hvilka hufvudsakligen
bestå af salpetersyrlig ethyl-oxid, men derjemte innehålla
qvicksilfver. Sedan denna gasutveckling upphört, kristalliserar
knallqvicksilfret ur lösningen. Om man kokar knallsilfver med
qvicksilfver och vatten, så förvandlas äfven, enligt Liebigs uppgift,
qvicksilfret till knallqvicksilfver; och om man löser de på det
ena eller andra sättet framställda knallqvicksilfver-kristallerna i
kokande vatten, så erhåller man hvita, sidenglänsande nålar,
som äro mjuka för känseln och hafva en sötaktig metallsmak.
Knallqvicksilfret detonerar under rödaktig ljusutveckling vid
upphettning till 187° genom en elektrisk gnista, samt äfven
genom stöt, rifning eller beröring med koncentrerad
svafvelsyra. Dervid bildas qväfve, kolsyra, vatten- och
qvicksilfverångor, och den utomordentliga hastighet, hvarmed denna
sönderdelning försiggår, är orsaken till den våldsamhet, med
hvilken det exploderar. Explosionen blir genom stöt eller
rifning häftigare au genom upphettning, sannolikt af det skäl att
sönderdelningen i de förra fallen inträffar allmännare och mera
plötsligt än i det senare. Enligt någras åsigt inträffar
explosionen genom knallqvicksilfverkristallernas dekrepetering,
hvarvid temperaturen stiger till 100°. För att knallqvicksilfret skall
kunna explodera genom slag erfordras det en viss hårdhet hos
de båda ytorna. Sålunda kan man omöjligen förmå det att
explodera genom slag af trä mot ett underlag af trä, eller ens
af jern mot trä. Äfven mellan bly exploderar det sällan, men
något lättare mellan glas- eller marmorytor. Mellan tvenne
jernytor exploderar det säkert och äfven, ehuru med mindre
lätthet, mellan marmor och jern. Rifver man det mellan två
träytor, antänder det sig lätt, under det rifning mellan tvenne
jern- eller marmorytor med mindre lätthet åstadkommer dess
sönderdelning. Ju större kristallerna äro, desto lättare
explodera de. Fuktas knallqvicksilfret med endast 5 proc. af sin
vigt vatten, försvagas explosionsförmågan i så hög grad, att vid
ett slag visserligen den hårdast träffade delen exploderar, men
sönderdelningen fortplantas ej till de öfriga delarne. Fuktas
det med 30 proc. vatten och rifves på en marmorhäll med en
löpare af trä, explodera på sin höjd enstaka partiklar deraf,
men aldrig hela massan, och arbetet är ej det minsta farligt.
Om knallqvicksilfver antändes i beröring med fritt liggande krut,
så kastas det sistnämnda undan utan att antändas, emedan den
hastighet, hvarmed krutkornen slungas bort, gör, att de ej
hinna fatta eld.

Utsättes knallqvicksilfver för direkt solljus, öfverdrager det
sig med en hinna af metallisk qvicksilfver och får en ännu
större benägenhet att explodera. Det sönderdelas äfven genom
inverkan af syror. Uppvärmd salpetersyra förvandlar sålunda,
enligt Howard, knallqvicksilfret i kolsyra, ättiksyra och
salpetersyrad qvicksilfveroxid. Af lagom utspädd svafvelsyra
sönderdelas det under gas- och värmeutveckling, men utan explosion.
Härvid afsätta sig 84 proc. af knallqvicksilfret såsom ett hvitt
icke exploderande pulver, hvilket synes vara med qvicksilfver
blandad oxalsyrad qvicksilfveroxidul, då deremot blott en
obetydlig mängd qvicksilfver stannar i lösningen. Af utspädd
saltsyra sönderdelas knallqvicksilfret i qvicksilfverklorur, oxalsyrad
qvicksilfveroxidul, klorammonium och cyanvätesyra.
öfvergjutes knallqvicksilfret först med ammoniak och sedan med
svafvelvätevatten, så sönderdelas det i svafvelqvicksilfver och svafveleyanväte.

Kokande kalilut afskiljer under utveckling af ammoniak,
en stor mängd qvicksilfveroxid och lemnar ett filtrat, som efter
afsvalning afsätter en gul, explosiv fällning, bestående af
knallsyrad qvicksilfveroxid-kali. Analogt med kali förhåller sig
äfven natron, baryt, strontion och kalk.
Behandlas knallqvicksilfret med kall kalilut erhålles ej något knallsyradt
qvicksilfveroxid-kali. Öfvergjutes knallqvicksilfver med temligen
utspädd kalilut, tjocknar blandningen efter förloppet af 1–2
timmar. Fortfar man att tillsätta kalilut i små portioner ända
till dess blandningen ej mera tjocknar och sedan utpressas, så
erhåller man en massa, som efter någon tid exploderar af sig
sjelf. Torkad vid 100° visar denna massa en lika stor
exploderande kraft som knallsilfret, men redan efter fyra dagar har
den förlorat denna egenskap och förbrinner, om den efter denna
tid upphettas, med blott en lindrig fräsning. Äfven kolsyradt
kali, natron eller ammoniak, likasom kalkvatten, förhöja i
början knallqvicksilfrets explosionskraft, men förstöra den i stället
sedermera. Löses knallqvicksilfver i varm kaustik ammoniak,
så anskjuter, vid lösningens afsvalning, gula, häftigt detonerande
korniga kristaller. Kokas deremot lösningen under längre tid,
så afsätter sig vid afsvalningen en gulhvit pulverformig
fällning, som alls icke är explosiv. Knallqvicksilfret löser sig
rikligen i ammoniak, utan att någon qvicksilfveroxid afskiljas.
Utsatt för luften betäckes denna lösning genom amnioniakens
afdunstning med en kristallhinna af oförändradt knallqvicksilfver.
Knallqvicksilfret är mycket svårlösligt i kallt, men lättare i
varmt vatten.

II. Fabriksmessig framställning af knallqvicksilfver.

Frankrike och England äro de länder, der man först
började bereda knallqvicksilfver i stor skala. År 1816 anlades
den första fabriken i Frankrike för beredning af
knallqvicksilfver och knallhattar. För det sistnämnda ändamålet
blandades knallqvicksilfret med vax, benzoëtinktur, salpeter eller
svafvel. I Tyskland anlades den första knallqvicksilfverfabriken i
början af 1830-talet i Prag, under ledning af tvenne fransmän.

Emedan de knallsyrade salterna genom upphettning, stöt
eller rifning, och stundom till och med genom den obetydligaste
skakning, häftigt explodera, är deras framställning i stort
förenad med ganska mycken fara. Fabriker af detta slag äro
derföre bland de mest farliga, och af detta skäl hafva särskilda
föreskrifter för dem blifvit gjorda, i ändamål att förekomma
olyckshändelser och att så mycket som möjligt minska den
skada, som derigenom kan uppkomma. De talrika olycksfall,
som till följd af denna industrigrens hastiga utveckling
inträffade, föranledde redan 1834 franska regeringen att nedsätta en
komité, bestående af sakkunnige män, hvilka skulle utarbeta
förslag till ändamålsenliga förbättringar uti beredningssätten.
Dessa förslag torde förtjena att här upptagas, alldenstund de
äro af fullkomligt allmängiltig beskaffenhet. I Frankrike blefvo
de dels upptagna såsom förordningar, och dels såsom goda råd,
meddelade åt fabrikanterna. Ända hittills hafva dessa förslag
varit att betrakta såsom rättesnören för ofvannämnde tillverkning:

De lyda sålunda:

1) Arbetet skall vid utförandet fördelas på fem särskilda
lokaler. I den första skall lösningen verkställas, hvilket dock
äfven kan ske ute i fria luften; i den andra bör
knallqvicksilfrets blandning med salpeter utföras; i den tredje bör
granuleringen verkställas, hvilket skall ske medelst tagelsigtar;
den fjerde afses för knallqvicksilfrets förvaring; och i den femte
sker pulfrets nedfyllning i kapslarne.

2) Vid hvarje fabrik skall finnas en erfaren och skicklig
person, hvilken så sällan som möjligt bör ombytas; ingen
annan än han och fabriksegaren har rättighet att inträda i de
verkstäder, der blandningen, granuleringen eller förvaringen
eger rum.

3) Golfvet uti verkstäderna skall bestå af gips,
emedan man funnit att knallqvicksilfret ej exploderar mot detta
ämne, till och med om man slår derpå med en hammare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free