Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 10. 9 Mars 1872 - J. O. A.: Hvad är nödvändigt, för att den tekniska undervisningen i Sverige skall blifva fruktbärande?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
industriens tjenst. Vi vilja här nedan i all korthet söka
belysa hithörande förhållanden och skulle intet högre önska, än
att personer, som se djupare än vi, ville verka för lösningen
af en fråga, som är af så stor vigt, att den ej längre bör ligga
oberörd.
Det synes oss, som om i Sverige ungdomen i allmänhet vore
allt för litet sjelfbestämmande öfver sitt öde, ett förhållande,
som mindre menligt inverkar hos dem, hvilka såsom t. ex.
embetsmän efter formulär arbeta på sin framtid, och hvars
verksamhet snart sagdt går efter ett gemensamt af höga
vederbörande uppsatt formulär, än hos dem, hvilka arbeta inom det
tekniska området, der verksamhetsyttringarne för de olika
individerna äro af så skiljaktig karakter, att hvar och en måste
genom sitt förstånd och sin kraft bryta sin bana. Det är ej nog
att då blott vara passivt ordentlig, att som en spårvagn rulla fram
till sitt mål utan att hoppa ur spåret, det fordras att vara en
initiativets man, hvars energi ej ryggar tillbaka för de
oförutsedda hinder, som inom detta fack aldrig underlåta att infinna
sig. Det är derföre, som vi tro, att en förvekligad uppfostran
inverkar skadligast för den, som egnar sig åt industriens tjenst,
och detta äfven i fysiskt afseende, då här ofta det kroppsliga
arbetet, åtminstone till en början, bör gå hand i hand med de
teoretiska studierna; ty hvar och en som på det industriela
området vill avancera, måste i de flesta fall genom kroppsligt
arbete, ofta under åratal, förskaffa sig praktiska insigter,
utan hvilka de teoretiska kunskaperna ej kunna göra sig så
gällande, som de böra. Den största svårigheten för hvarje ung
man, som egnar sig åt industrien, är att planmässigt kunna
idka sina teoretiska och praktiska studier, så att häri deraf
kan draga största möjliga nytta. Det är detta, som flertalet
ej förstå, och på hvars nödvändighet de ej blifvit
uppmärksamgjorda. Derför finnes vid de tekniska läroverken ett stort
antal elever, som, ehuru ofta arbetsamma, utan plan studera och
derför förlora intresset för tekniska kunskaper, och som ej sökt
göra klart för sig sin kommande verksamhet, ej uppställt något
mål och derföre blifva tillfällets slafvar, hvilka kastas hit och
dit utan att danas till något bestämdt.
Men huru skall en förändring till ett bättre ernås? Utan
tvifvel genom en uppfostringsmetod i hemmet samt de
elementära läroverken, hvilken bättre utvecklar karakteren och
förståndet.
Utom väl uppfostrade ynglingar skulle man kunna
särskilja två klasser: de som vårdats för litet, så att
karakteren fått allt för fritt utveckla sig, samt de som vårdats för
mycket, så att hvarje karaktersyttring blifvit förqväfd. Båda
fallen äro lika olycksbringande. Inom den förra klassen synas
många ynglingar allt för tidigt utveckla och derigenom
missrikta sig, men stundom uppspirar der kraftfulla karakteren
Från den senare härleda sig passiva medelmåttor; "snälla"
genom sin svaghet såsom barn, falla de ett offer för den såsom i
män. De äro vana att ledas och blifva derföre sällan ledare.
Från den förra klassen kan industrien någon gång erhålla män
med initiativ och kraft till att genomföra något stort, från den
senare nästan aldrig. Knappt något torde vara vigtigare, än att
hvarje karaktersyttring hos barnet rned största försigtighet
vårdas. Ofta, kanske oftast visar den ett sjelfsvåldigt uttryck, och
många fäder se deri endast sjelfsvåld eller uppstudsighet och
behandlar den såsom sådan utan att veta, att de förqväfva en
ädel flamma, grunden till all framtida storhet, som måste
vårdas men ej utsläckas.
Vi hafva endast i förbigående vågat vidröra detta ämne,
som tyvärr alltför litet studeras. Vi vilja nu äfven i all
korthet söka visa, hvart den undervisningsmetod, som i allmänhet
följes vid våra elementära skolor, leder samt specielt det
inflytande, den utöfvar på den tekniska undervisningen.
Det tyckes väl alldeles i öfverensstämmelse med naturens
lagar, att all undervisning bör lämpas efter
förståndsutvecklingen hos ungdomen. Det vill synas emellertid, som man allt
för mycket bröte emot denna regel vid våra elementära läroverk.
I stället för att till en början endast gifva de yttre lättfattliga
konturerna af ett ämne samt sedan i jemnbredd med
förståndets utveckling komplettera detsamma, låter man undervisningen
fortgå sida efter sida i olämpliga, torra läroböcker, ofta gemensamt
skrifna för de yngre och äldre eleverna; skilnaden består
endast i, att de förra läsa i början, de senare i slutet. De
förra måste dervid förgäfves bråka sin hjerna med en mängd
saker, som de ännu ej äro i stånd att fatta, dervid vänjande
sig vid denna olycksbringande tanklösa minnesläsning, snarare
egnad att hämma än att utveckla förståndet. Sålunda bygger
man sig ett vetandets tempel; vertikala skiften användas i
stället för horizontela, och den ena delen fulländas med inredning
och dekorering etc., innan den andra påbörjas. Att det just ej
blir något sammanhang vid ett sådant sätt att bygga är
sjelfklart, detta så mycket mer som dessutom minnets svaga
murbruk till väsentlig del användts. Den, som härmed afslutar
sina studier, skådar ej med tillfredsställelse tillbaka på sitt
verk; dess kuriösa, omotiverade former tilltalar honom ej; han
negligerar det mer och mer – och slutligen ligger magasinet
i ruiner. Den, som fortsätter att studera, fortsätter
vanligen att magasinera, tills han bekommit ett intyg på att
magasinet är fullt – då han oftast upphör. Man har genom ett
sådant förvändt sätt att undervisa missriktat ungdomen, lärt
den att fatta afsmak för studier; och ofta anföres af lärare den
gamla satsen, "lärdomens tid är bitter, men frukterna äro ljufva",
såsom en slags bekräftelse på att studier måste vara tråkiga.
Under sådana förhållanden är det helt naturligt, att ungdomen
ej studerar af intresse för kunskapen utan fastmera af ambition,
blandad med ett äregirigt sträfvande efter höga betyg. Dessa
må emellertid vara huru höga som helst, så torde det ej vara
mycket bevändt med den kunskap, de antyda, om ej intresset
för den varit den förnämsta driffjädern till studier. Häri torde
man måhända äfven finna en förklaringsgrund till den
obenägenhet för alvarliga sjelfstudier, som i allmänhet karakteriserar
oss svenskar.
På sådant sätt missriktad, inträder ungdomen äfven vid de
tekniska läroverken, som på grund af sin natur och sitt ändamål
fordra så mycket som möjligt sjelfständiga studier. Som den
emedlertid lärt sig fatta afsmak härför, fortsattes
magasineringsmetoden äfven här, ofta med ett berömvärdt nit – vi erkänna
det – men sjelfstudiet existerar ej. Men den, som endast
magasinerar kunskaper, och som intet förädlar med sina tankar,
han blir sjelf genom sådana kuskaper föga förädlad. Hans
inteligens odlas ej; han tar emot på god tro och utan kritik, hvad
som meddelas honom, blir derföre missledd och faller lätt ett
offer för fördomar. En ingeniör måste emellertid ega ett
odladt förstånd och en på, såvidt möjligt är, sjelfförvärfvad
sakkännedom grundad kritisk förmåga. De praktiska företeelserna
inom hans verksamhet hafva så mångskiftande former, att han
sällan kan stöpa i samma form. Oupphörligt måste hos honom
nya idéer föda nya förbättringar; hemfaller han under
slentrianens ok, stjelpes den industri, han leder, i stället för att föras
framåt. Sällan uteblir derför sorgliga följder för den, som på ett
slentrianmessigt sätt studerat. Hans praktiska verksamhet får
alltid ett intryck häraf, och ej utan stora svårigheter kan han frigöra
sig ur de bojor, som då binda honom. Sjelf ett magasin, duger
han på sin höjd till materialförvaltare; ty den lärer väl ej
åtminstone i högre mening förädla mycket inom industrien, som
ej först förädlat förståndet.
Det synes oss vara en lifsfråga i allmänhet och specielt för de
tekniska läroverken att få en förståndet mera odlande undervisning
införd vid de elementära skolorna, hvarigenom ungdomen läres att rätt
studera och ej att onyttigt förslösa sina krafter. Vi vilja ej i öfrigt
taga den franska undervisningen till mönster, men der finnas för oss
åtskilligt att lära, synnerligen hvad beträffar det missförhållande,
som här ofvan påpekats. Vid de franska lyceerna finnas skilda
läroböcker för de yngre och äldre eleverna och med ett
framställningssätt, som alltid intresserar. Så t. ex. studeras vid
lyceerna i Paris matematik i tre omgånger. Först läses en
förberedande kurs med enkla lättfattliga bevis för de särskilda
satserna, som här på långt när ej äro så talrika och ej hafva
samma ordningsföljd som i Euclides, hvarefter afslutning följer
med praktiska tillämpningar på landtmäteri m. m. Derpå
kommer en något strängare kurs, som förenar den föregående med
den sedan följande abstrakta kursen. Det är högst naturligt
att ett sådant undervisningssätt skall mera intressera, bringa
mera klarhet än det hos oss begagnade, som hittills bestått i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
