- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
75

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 10. 9 Mars 1872 - J. O. A.: Hvad är nödvändigt, för att den tekniska undervisningen i Sverige skall blifva fruktbärande? - Ingeniörs-Föreningens sammanträde den 26 och 27 Februari

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att sätta i händerna på nybörjaren en så abstrakt bok som
Euclides, hvilken dess ursprunglige författare bestämdt ej skref
för nybörjare. Utom det naturliga i en sådan gång af
undervisningen medföres härigenom äfven den stora fördelen, att den,
som af en eller annan orsak, t. ex. för att inträda vid ett
tekniskt läroverk, vill i förtid lemna ett elementarläroverk, dock
erhåller ett afslutadt, om ock ofullständigt helt.

Vi hafva ofvan sökt i all korthet visa det inflytande, som
en missriktad uppfostran i hemmet och i de elementära
läroverken utöfvar på dem, som vid de tekniska läroverken utbilda
sig för det industriela lifvet. Det vore önskligt att föräldrar
mera, än hvad hittills skett, ville söka taga reda på hvad, som
fordras för att här skaffa sig en framtid, och derpå fästa
ungdomens uppmärksamhet. Det är sannerligen ej nog att hafva
gått igenom ett tekniskt läroverk för att vara fullfjädrad
ingeniör. Det första steget är då blott taget; det svåraste återstår.

Men tillgodogörandet af de tekniska vetenskaperna beror
ej ensamt på ungdomen och på de tekniska läroverken;
industriidkarne utöfva i sin mån ett ej obetydligt inflytande härpå.
Det är ett ledsamt faktum, att de svenska industriidkarne allt för
litet intressera sig för och ännu mindre underlätta ungdomens
praktiska studier. Alla vilja hafva skickliga biträden, men om möjligt
utan att sjelfva behöfva praktiskt uppfostra dem. Vi veta
ej, om det blott är likgiltighet eller fruktan för konkurrens,
som är orsaken härtill. I alla händelser antyder det en viss
kortsynthet. Teori och praktik få ej vara likgiltiga för
hvarandra. Det är hufvudsakligen genom samverkan dem emellan
som industrien föres framåt. Hvad konkurrensen beträffar, så
visar det sig mer och mer tydligt, att det endast är genom att
gemensamt uppträda i täta, slutna leder, som de svenska
industriidkarne kunna vinna fotfäste på verldsmarknaden. Föröfrigt
har industrien en vida högre uppgift än att blott bereda
enskilda personer ekonomiska fördelar, och den som med för
mycken kortsynthet förbiser detta, blir ofta sjelf straffad af
händelsernas gång.

                        (Ur »Föreningen T. I:s årsberättelse.»)
                        J. O. A.

Ingeniörs-Föreningens


sammanträde den 26 och 27 Februari.

Ingeniörsföreningen hade förliden vecka sitt första ordinarie
sammanträde för innevarande år, och voro isynnerhet den första
dagen medlemmarne särdeles talrikt församlade, då också de
ur allmän synpunkt intressantaste frågorna af programmet
diskuterades.

Sedan föregående sammanträde qvarstod på
föredragningslistan frågan om "hvilka fördelar en utsträckning af stambanan
till någon lämplig uthamn vid Östersjön skulle medföra", och
tycktes alla vara ense om önskvärdheten och fördelarne af en
dylik utsträckning. Med anledning häraf uppdrog Föreningen
åt styrelsen att till nästa ordinarie sammanträde utarbeta
förslag till inbjudning till ett allmänt möte, der denna för vår
handel på östra Europa vigtiga fråga kunde få diskuteras.

Den andra frågan, "hvilken erfarenhet har ytterligare
vunnits angående landsvägslokomotiv?", qvarstod äfven på
föredragningslistan sedan förra sammanträdet och gaf nu flere talare
anledning att upptaga till granskning de af kongl. maj:t den 5
Oktober förlidet år utgifna föreskrifter, med hvilkas
iakttagande det tilläts Wallåkra stenkolsaktiebolag att trafikera
landsvägar med ifrågavarande fordon. Med undantag af en talare
ansågo alla de i nämnde föreskrifter gjorda stipulationerna
alldeles för stränga och särdeles hindrande för ett allmännare
användande af landsvägslokomotiv. Dylika stipulationer voro
upprättandet af tidtabell för tågens gång, under vissa vilkor en
förridare, som medelst ringning med en klocka tillkännagifver
lokomotivets ankomst, till en del äfven inskränkningen i
hastighet etc. Under sådana omständigheter vore det sannerligen ej
att undra på, att man drog sig för anskaffandet af s. k.
ånghästar, hvilka dock otvifvelaktigt på många ställen äro alldeles
nödvändiga för skapande af underlättade kommunikationer. En
del talare önskade derföre, att ofvannämnde kongl, förordning
måtte helt och hållet borttagas, en annan del åter förordade
åtminstone flera ganska väsentliga förändringar i de gjorda
bestämmelserna med syfte att hellre underlätta än försvåra
landsvägslokomotivens användning. Sådana förändringar voro så
mycket mera af behofvet påkallade, som uti oftanämnde
bestämmelser ej finnes någonting nämndt om vissa detaljer, för hvilka
med större skäl borde reglementeras, såsom t. ex.
hjulringarnes bredd, hvaraf i väsentlig mån vägarnes bestånd är beroende.

Den fråga som vid detta möte tilldrog sig största intresset,
och rörande hvilken äfven den lifligaste diskussionen utspann sig
var: "är bibehållandet af inmutningsrätten af malmfyndigheter
till nytta för den svenska bergshandteringen?" Denna frågas
uppsättande på programmet hade närmast föranledts af direktör
A. Grill’s motion vid innevarande riksdag, "att denna måtte ingå
till kongl. maj:t med underdånig anhållan om skyndsamt
utarbetande och utgifvande af ny grufvestadga med borttagande af
den så kallade inmutarerätten".[1] Sedan motionären, som sjelf
var närvarande, motiverat denna sin motion på hufvudsakligen
samma grunder, som blifvit i den motionen föregående
skrifvelsen anförda, begärde en mängd framstående fackmän ordet,
och hvilka alla, på en enda när, med verklig värma och på det
lifligaste opponerade sig mot inmutningsrättens borttagande.
Det ansågs till och med af flera för en verklig riksolycka, om
ett stadgande, som otvifvelaktigt till stor del varit orsaken till
upptäckandet af de rikedomar, som legat förborgade i vår jord,
skulle slopas. Jernhandteringens närvarande ståndpunkt i Sverige
har ganska mycket att tacka den nu gällande grufvestadgan för;
och det måste förefalla en minst sagdt besynnerligt, yttrade en
talare, att just nu, då en större lifaktighet inom
bergshandteringen synes börja göra sig gällande genom anläggande af
storartade etablissementer för våra malmers tillgodogörande, och
således behofvet på råmaterial kommer att i ökad mån göra
sig gällande, att just då vilja upphäfva ett stadgande, som
enligt sin natur måste vara en sporre till upptäckandet af nya
malmtillgångar. Flera exempel anfördes, hvilka ådagalade, att
malmlager, tack vare inmutningsrättens tillvaro, blifvit
upptäckta, hvilka sannolikt eljest ej sett dagen. I öfrigt kunde
det väl ej annat än vara till nytta för jordegaren, om
malmfyndigheter upptäckas på hans egor, då han ju blir egare till
hälften deraf. Man medgaf dock i allmänhet att nuvarande
grufvestadga behöfde en revision i flera afseenden, men
inmutningsrättens bibehållande bör såsom en af dess grundpunkter
bibehållas.

De under den andra dagens möte diskuterade frågorna
rörde sådana tekniska ämnen, hvilka voro af mera specielt
intresse för personer, arbetande inom olika fack. Härvid
lemnades åtskilliga värdefulla upplysningar, af hvilka vi i största
korthet endast vilja anföra några. Vid frågan om ståltubers
användning för ångpannor omnämndes att man genom direkta
försök i utlandet ansett sig hafva kommit till det resultat att
bessemerståltuber bättre stå emot rost och således blifva
varaktigare än vanliga jerntuber, hvarjemte de förra lämpligen
kunna tagas tunnare i godset, hvaraf följden åter blir, att
värmen lättare släppes igenom.

Rörande "lämpligaste anordningen af valsverk för
framställning af gröfre fasonjern", framhölls 3-valssystement såsom
det bästa och egande flera företräden isynnerhet framför
sådana valsverk, der omkastning af rörelsen måste ske. Under
vissa fall, såsom då man ej ville hafva valsarne för långa,
rekommenderades äfven 4-valssystemet.

Med anledning af några af ingeniör Fränckel framkastade
anmärkningar mot de onödiga utgifter, som vid våra jernvägar
förorsakas deraf, att nu alltid s. k. säkerhetskopplingar måste
begagnas samt om obehöfligheten häraf, nedsattes en komité
för denna frågas närmare granskning och utredning.

Sekreteraren förevisade en modell på en af bergsnotarien
J. Wiborgh konstruerad s. k. "blästerbehållare" för
bessemerverk.[2]


[1] Införd i förra numret af Ill. Teknisk Tidning.
[2] Teckning och beskrifning öfver denna apparat finnes införd i
N:o 31 af Ill. Teknisk Tidning, 1871.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free