- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
78

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 10. 9 Mars 1872 - Ph. Neumann: Om knallqvicksilfver, dess tillverkning och användning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kan rymma en sexdubbel qvantitet vätska. Efter några
minuters förlopp uppstår vid kolfvens botten en lindrig
gasutveckling, hvilken dock småningom tilltager, till dess slutligen hela
vätskan ser ut som skum. Dervid uppstiger ur kolfvens hals
en hvit ånga, hvilken är utomordentligt lätt antändlig och derför
bör aktas för brinnande kroppar. Denna gas består af en eterlut,
men innehåller äfven qvicksilfver, hvilket antingen mekaniskt
medföljt, eller i kemiskt bundet tillstånd ingår i gasen.
Sedan gasutvecklingen upphört och knallsilfver-kristallerna afsatt
sig, tömmer man kolfvens innehåll på ett filtrum af linne eller
dubbelt papper och uttvättar det, ända tills tvättvattnet ej mera
rodnar lackmuspapper. Preparatet bör bestå af små brungrå
eller gulhvita kristaller, hvilka glänsa i solen och synas
genomskinliga, då de läggas på ett urglas och öfvergjutas med vatten.
Det bör vidare lösa sig i 130 delar kokande vatten. Blifver
dervid någon återstod, innehåller saltet främmande
inblandningar. Vid lösningens afsvalning utfaller knallqvicksilfret
i form af vackra, bladiga kristaller, hvilka dock äro mindre
explosiva, än det icke omkristalliserade knallqvicksilfret.

Den starka gasutveckling som eger rum vid
knallqvicksilfrets framställning, utöfvar ett i hög grad skadligt inflytande
på arbetarnes helsa. Tänderna blifva svarta, ansigtsfärgen
sjuklig och all matlust försvinner, om denna gas under längre tid
inandas. Denna olägenhet vid knallqvicksilfrets beredning väckte
också den förut nämnda franska komitens uppmärksamhet, och
en af medlemmarne, mr A. Chevalier, föreslog att kondensera
ångorna. Den apparat Chevalier för gasens kondensering
uppfunnit, blef först försökt uti Delion’s och Gonpillat’s fabrik,
och sedermera öfver allt tillämpad. Onekligen var denna
uppfinning ett stort framsteg inom knallqvicksilfverfabrikationen.

Vid pyrotekniska militärskolan i Liège, hvarest en sådan
apparat användes, visade det sig emellertid, att arbetarne
derigenom ej blefvo fullkomligt skyddade för de skadliga ångorna.
Emedan glasrören, hvilka förenade koudensatorns förlag med
hvarandra, ej hade så stor diameter, att de massor af gas,
hvilka strax efter qvicksilfverlösningens blandning med
alkoholen utvecklades, hunno förtätas; så uppkom inuti apparaten
ett så ansenligt tryck, att kittet vid retorternas tubuleringar
antingen lossnade eller fick sprickor. Af fruktan för att retorten skulle
springa sönder, vågade man ej tilltäppa sådana öppningar, utan
såg sig stundom nödsakad att ytterligare minska trycket,
derigenom att man på ett ögonblick urtog en af propparne till
det första förlaget. En annan ofördelaktig omständighet vid
begagnandet af Chevaliers apparat var, att man ej kunde
uttömma den i förlagen kondenserade vätskan på annat sätt, än
att man antingen måste använda en häfvert eller taga i sär
apparaten; och till följd af vätskans giftiga beskaffenhet voro
dessa båda operationer utomordentligt farliga.

För att afhjelpa dessa brister konstruerade J. Chandèlon,
professor vid universitetet och pyrotekniska skolan i Liège,
en ny apparat, hvilken i hög grad förtjenar att rekommenderas.
En noggrannare beskrifning på denna apparat skulle måhända
här blifva något vidlyftig, hvarföre vi i stället hänvisa till
Dinglers polytechn. Journal, Band 108, sid. 21, der den
utförligt afhandlas. Chandèlons apparat kan begagnas utan afbrott.
Den består af 2:ne glaskolfvar, i hvilka qvicksilfverlösningen
blandas med alkoholen, och 4 Woulfska flaskor, hvilka göra
tjenst såsom förlag. De ångor, som utvecklas, ledas in uti
dessa flaskor, der en del af dem kondenseras och resten
bortgår genom en med flaskorna förbunden skorsten. För en större
fabriksmessig beredning af knallqvicksilfver är denna apparat
särdeles lämplig. Biomständigheterna vid densammas
användning äro naturligtvis beroende af tillverkningens storlek.
Arbetaren lider icke något men af den giftiga gasutvecklingen,
då denna apparat begagnas. Tillverkningen kan fortgå
oafbrutet. Vill man taga vara på biprodukterna, så göra förlagen
detta möjligt, och vill man det icke, kan man reducera förlagens
antal ända till ett enda, hvarifrån gasen direkte ledes in i
skorstenen. Det sistnämnda är alltid att föredraga, då mindre
qvantiteter knallqvicksilfver beredas, emedan det då ej skulle löna
mödan att tillvarataga det qvicksilfver, som medföljt gasströmmen.

De försök, som blifvit gjorda för att redan under det
gasutvecklingen pågår, qvarhålla qvicksilfret i förlagen (t. ex.
genom kolsyradt natron), hafva ej ledt till något godt resultat.
Det obetydliga tryck, vätskan härigenom utöfvar på gasen,
tyckes vara till hinder för det knallsyrade saltets bildning.
Isynnerhet mot slutet af operationen, då gasen är starkt mättad
med salpetersyra, är det ofördelaktigt, om ångorna ej kunna
obehindradt bortgå, ty i sådant fall bildas lätt en viss mängd
basisk salpetersyrad qvicksilfveroxid, hvilken betydligt minskar
preparatets godhet.

Såsom vi redan förut antydt, erhålles genom det af
Berzelius uppgifna förfaringssättet, visserligen ett godt preparat,
men det oerhördt stora öfverskottet af alkohol (32,6 delar på
en del qvicksilfver, då likväl 8,3 delar alkohol äro tillräckliga)
utsätter lätt fabrikanten för faran att erhålla en produkt, hvari
genom öfverskottet af alkohol en del af knallqvicksilfret
reduceras till metalliskt qvicksilfver, som i form af små kulor
mekaniskt blandar sig med preparatet. Denna inblandning vill
man framförallt undvika då knallqvicksilfret skall förarbetas
till knallhattar. Dessutom är alkoholens successiva ingjutande
i qvicksilfverlösningen alltid åtföljd af explosivartade företeelser,
då deremot qvicksilfverlösningens ingjutning i alkoholen
försiggår lugnt.

Till slut vilja vi här anföra några observationer af Ure,
hvilken vid perkussionständningens införande i England af detta
lands regering erhöll uppdrag att undersöka den proportion,
hvari de uti knallqvicksilfret ingående ämnena borde stå till
hvarandra. I en deröfver afgifven berättelse, yttrar han
hufvudsakligen följande:

Om man till beredning af knallqvicksilfver använder 10
delar salpetersyra af 1,375 eg. vigt och 14 delar alkohol af 0,85,
så erhåller man ett antingen icke kristalliniskt och till följd
deraf icke exploderande preparat, eller ett till en del
kristalliniskt och till en del pulverformigt, hvilket innehåller en stor
mängd basisk salpetersyrad qvicksilfveroxid och är fullkomligt
oanvändbart till knallhattar. I stället för 130 erhåller man
endast 10 delar knallqvicksilfver och äfven detta har svag
explosionskraft. Hvarje gång kokningen och gasutvecklingen
ej sker raskt, bildas äfvenså föga verkligt knallqvicksilfver och
en stor mängd qvicksilfver qvarstannar upplöst i den sura
vätskan.

Om man, med iakttagande af ändamålsenliga
vigtförhållanden mellan ämnena, i små portioner gjuter alkoholen i
qvicksilfverlösningen, så går genom de dervid uppkommande
explosionslika uppstötningarna en stor del af alkoholen förlorad.
Äfven syrans verksamhet synes lida deraf, och man får en
ganska liten qvantitet godt knallqvicksilfver. 100 delar
qvicksilfver lemna, på detta sätt behandlade, blott 51 delar af ett
gulhvitt pulver, som hvarken genom upphettning eller slag
kan fås att explodera. Om till en del qvicksilfver tagas 8
delar salpetersyra af 1,375 och 6,5 delar alkohol af 0,846 eg. vigt,
får man icke något kallqvicksilfver alls. Afkylning af kolfvarne,
uti hvilka bildningen af knallqvicksilfret försiggår, äfvensom
hvarje inverkan, genom hvilken eterbildningen hämmas,
förorsakar, att man får ett mindre utbyte.

III. Knallqvicksilfrets förarbetning till knallhattar.

Sedan knallqvicksilfret blifvit upptaget på filtrum och noga
uttvättadt, föres det, om det genast skall förarbetas, till
torkrummet, der det utbredes på grått läskpapper och nedlägges i
papplådor. Kärl eller redskap af stengods och dylik materiel,
få ej komma i beröring med knallqvicksilfret. Skall
knallqvicksilfret först efter någon tid ytterligare förarbetas, måste
det till dess förvaras med största försigtighet. Ett lämpligt
sätt synes vara att förvara detsamma i träkärl under vatten.
Locket till ett sådant kärl utgöres af en ring, öfver hvilken
en vaxduk är utspänd, på sådant sätt att dess glatta sida är
vänd nedåt. Då man på detta sätt förvarar knallqvicksilfver,
bör man tillse att det alltid är fugtigt, och om vid dess
upphämtande ur kärlet någon del deraf skulle hafva fastnat på
kanterna eller locket, bör detta borttagas med en våt svamp.

Sådant knallqvicksilfver, som skall användas till knallhattar,
erhåller vanligen en tillsats af salpeter och mjölkrut eller en
blandning af svafvel och salpeter. Man använder sådana tillsatser,
för att krutladdningen ännu säkrare skall antändas af det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free