- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
79

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 10. 9 Mars 1872 - Ph. Neumann: Om knallqvicksilfver, dess tillverkning och användning - Smärre notiser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

exploderande knallqvicksilfret. Blandningen af knallsaltet med
några af dessa tillsatser är ett arbete som erfodrar mycken
försigtighet. Det ämne, som skall tillblandas, försättes med
omkring 10 procent vatten och finrifves på en marmorhäll med
en vals eller löpare af buxbom, hvarefter fuktigt
knallqvicksilfver i små portioner tillsättes medelst en trä- eller hornsked.
Detta arbete är ganska farligt, emedan en explosion lätt kan
inträffa, om blandningen ej är tillräckligt fuktig, eller om den
under rifningen utsättes för ett alltför stort tryck. På senare
tider har man börjat blanda knallqvicksilfret med pulveriseradt
glas för att öka det förstnämndas känslighet. Blandningen af
dessa båda ämnen får ej göras annat än med fina hårpenslar.

Sedan knallqvicksilfvet sålunda blifvit blandadt med den
ena eller andra af de förutnämnda tillsatserna, utbredes denna
blandning på läskpapper och lemnas att långsamt torka.
Massan får dock ej torkas fullständigt utan måste alltid innehålla
så mycket vatten, att granuleringen kan verkställas.
Granuleringen är ett i hög grad farligt arbete, emedan för liten
fuktighet hos massan eller en för stark gnidning lätt kan föranleda
en explosion. Den måste derföre ske i en särskild lokal, uti
hvilken golfvet är betäckt med blyplåtar och väggarne beslagna
med släthyflade bräder. Arbetet utföres öfver ett bord, hvars
skifva är öfverdragen med ylletyg, hvaröfver en vaxduk blifvit
utbredd. Knallmassan bringas i små portioner uti en hårsigt,
hvars undre kant är öfverdragen med en blyplåt af åtminstone
1/3 linies (1 m, m.) tjocklek. Efter hvarje operation neddoppas
sigten uti vatten, hvartill man blandat en ringa mängd saltsyra.
Sigtar af metall må aldrig användas vid detta arbete.

Det granulerade knallpulvrat nedlägger man försigtigt uti
blylådor, hvilka äro beklädda med stanniol och försedda med
ett lock af bly. Då man sedan skall torka preparatet tömmer
man det försigtigt ur blylådan och utbreder det på läskpapper
i små flata lådor af papp eller mjukt trä. Lådorna uppsättas
derefter på ett för detta ändamål uppfördt hyllfack, hvarvid
den öfversta hyllan dock bör lemnas tom, emedan knallpulvret
i annat fall skulle blifva alltför mycket orenadt af damm.
Äfven bör iakttagas, att de hyllor, som användas för torkningen,
ej anbringas högre från golfvet, än att man beqvämt kan nå
dem med händerna utan att behöfva uppstiga på någon
trappstege eller dylik ställning. Sedan pulvret är torkadt, befrias
det medelst en hårsigt från darn och nedfylles derefter medelst
papperstrattar uti flaskor, som äro beklädda med läder och
öfverspunna med rotting samt förvaras med varsamhet. Hvarje
sådan flaska må ej innehålla mera än högst 5 skålpund (2,13
K.gr). Mail har äfven på goda skäl föreslagit att förvara
knallpulvret uti små papperspåsar. Dessa påsar nedläggas sedan
uti dertill passande kärl, hvilka beqvämt kunna tillslutas.

Vi komma nu till den sista operationen, nämligen
knallhattarnes ifyllning. Första regeln härvid är, att man aldrig bär in
mera knallpulver i den lokal, der ifyllningen verkställes, än som för
tillfället är behöfligt. Man beräknar 1/4 gran knallpulver på hvarje
knallhatt af den storlek, som begagnas för vanligt skjutgevär,
och man kan derefter bestämma den qvantitet, som för hvarje
gång bör inbäras i lokalen för att påfyllas. Denna lokal måste
vara inredd med samma försigtighet som den, hvari
granuleringen sker. Äfven bordet, på hvilket ifyllningen göres bör vara
öfverdraget på samma sätt. Alla infattningar från flaskorna, i
hvilka det granulerade pulvret förvaras, måste göras utanför
magasinet.

För ifyllningen af knallhattskapslarne betjenar man sig af
tvenne inrättningar, hvilka mera eller mindre afvika från den
apparat Werther beskrifvit i sin "Lehrbuch der Chemi", Band
II. Den ena utgöres af en med många små hål försedd
kopparskifva, kallad "hand", uti hvilken kapslarne nedsättas. Den
andra är ett slags tratt, som består af fyra öfver hvarandra
ställda och sins emellan förenade delar. Den öfversta
afdelningen af denna apparat består af en liten låda af läder, hvilken
kan rymma ungefär 40 ort (170 gr.) knallpulver. Under denna låda
befinner sig tvenne med en mängd hål genomborrade kopparplåtar,
af hvilka den öfre bildar lådans botten. Den nedra kallas
"skjutlådan". Hålen uti dessa begge plåtar måste noga svara
mot de uti "handen" befintliga. Under skjutlådan är den fjerde
delen af apparaten belägen. Den utgöres af en kopparskifva,
som är vida tjockare än de båda öfre och i likhet med dessa
genomborrad på sådant sätt, att hålen fullkomligt motsvara
"handens". Denna plåt är försedd med rännor, uti hvilka
"skjutlådan" kan föras fram och tillbaka. Undre sidan af den
nedersta skifvan är försedd med ihåliga cylindrar, hvilka noga
passa in i kapslarne som skola ifyllas, och utgöra en
förlängning af de i skifvan anbragta hålen. Kommunikationen mellan
de 3 plåtarne och "handen" är så beskaffad, att "skjutlådan" först
innehar en sådan ställning, att hålen i de begge öfre plåtarne
befinna sig i samma lodlinie och fyllas med knallpulver ur
läderdosan, under det de massiva delarne af den 2:dra plåten
tillsluta hålen i den 3:dje, tjocka skifvan. Framföres derefter
"skjutlådan", hvars hål blifvit fyllda med knallpulver, ett visst
stycke, så tillsluter den hålen i den undre, och knallpulvret
faller då genom den senares hål ned uti kapslarne, under det
"skjutlådans" massiva delar tillsluta hålen i den ofvanför
befintliga plåten.

Denna metod är visserligen fördelaktig genom den
snabbhet hvarmed fyllningen af kapslarna försiggår, men den gnidning,
som nödvändigt uppstår genom "skjutlådans" fram- och
tillbakaförande, har föranledt talrika explosioner. Man har derföre
sett sig nödsakad att fråntaga arbetarne handhafvandet af
ifyllningen. Hela proceduren verkställes nu bakom en skärm af
jernblock, hvarigenom tvenne häfstänger äro införda, hvilka dels
tjena till den trattlika apparatens höjning och sänkning och
dels till ,,skjutlådans,, förande fram och tillbaka. "Handen"
hvaruti kapslarna sitta, upplyftes medelst en fals, hvarvid man
genom en särskild inrättning lätt kan märka, när kapslarne
befinna sig midt under de ofvan omtalade cylindrarne i den
nedersta plåten.

Ännu återstår att göra knallpulvret uti hattarne häftande
och att skydda det för fuktighet. Får nämligen fuktigt
knallqvicksilfver vara i beröring med en kopparyta, så sönderdelas
det ganska hastigt, emedan kopparens frändskap till både syre
och knallsyra är större än den, qvicksilfret har till dessa
ämnen. Det är alltså af största vigt, att preparatet är torrt, och
man söker fördenskull gifva knallqvicksilfvet ett passande
öfverdrag för att derigenom skydda detsamma. För detta
ändamål är en lösning af mastix i terpentinolja särdeles lämplig.
Denna fernissa torkar hastigt, häftar bra vid kopparen och
skyddar förträffligt knallqvicksilfvet mot fuktighet utan att
försvaga dess explosiva kraft. Vid några fabriker skyddar man
knallqvicksilfret från fuktighet och från att utfalla ur kapslarne
genom små, medelst en stämpel påtryckta kopparskifvor.

De färdiga knallhattarne kastas i en sigt, som blifvit ställd
på ett ramverk, vid hvilket en kägelformig läderslang är fästad,
hvarigenom pulverformiga delar af knallpreparatet nedfalla i ett
kärl med vatten. Om knallhattarnes inpackning och förvaring
komma vi i följande kapitel att yttra oss.                 (Forts.)

Smärre notiser.


Dank’s roterande puddelugn. Middlesbrough är den första
plats i England, hvarest jern blifvit puddladt med Danks’
maskineri. Messrs Hopkins, Gilkes and C:o, egare af "Teesside
Iron Works", hafva nämligen, öfvertygade om framgången af
Danks’ uppfinning, låtit uppföra några af hans ugnar. En af
dessa har nu blifvit försökt och den 22 sistlidne Februari
förevisades på börsen i Middlesbrough det första med ifrågavarande
ugn i England puddlade jernstycke, äfvensom en oförarbetad
puddelboll. Praktici undersökte profven noga samt voro alla
af den åsigten, att produkten var af bästa qvalitet. Några af
dem tvekade till och med ej att påstå det puddlarnes tid vore
förbi. – I sammanhang härmed må nämnas, att "the Industrial
Iron Company, Carlton", håller på att bygga 6 Danks-ugnar,
att vid "Darlington Works" uppföras flera dylika, utom på
flera andra ställen, icke namngifna af tidningen "Engineering",
hvarur denna notis är hemtad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free