- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
86

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 11. 16 Mars 1872 - Ph. Neumann: Om knallqvicksilfver, dess tillverkning och användning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

under förvaringen äro: att de skyddas för fuktighet, och att
icke något metalliskt qvicksilfver är inblandadt i
knallqvicksilfret. Beträffande det senare, hänvisa vi till det, som i
afdelningen II omnämndes vid beskrifningen på Berzelii
framställningssätt. Knallhattarne böra förvaras inpackade i små dosor,
hvilka åter blifvit nedlagda i lådor. Dessa lådor äro fodrade
med skinn och locken äro beklädda med tyg eller läder. Ett
antal sådana lådor nedpackas derefter uti större lårar, hvilka
äro försedda med handtag och trissor, så att de i händelse af
eldfara lätt kunna undanskaffas. Förvaringen af knallhattar är
på det hela taget ej förenad med någon särdeles fara. På
uppmaning af engelska regeringen gjorde Lovell häröfver några
försök. I en låda som innehöll 500 knallhattar antände han
en medelst slag. Endast två knallhattar kommo derigenom till
explosion. Detta försök upprepades flera gånger, men flera
än 3 eller 4 knallhattar antändes aldrig; då några krutkorn
ströddes mellan dem, exploderade deremot alla knallhattarne
som voro i lådan.

V. Huru olyckshändelser så mycket som möjligt skola undvikas
vid explosiva ämnens förarbetning till knallmassa.


Det ändamål, hvartill knallqvicksilfret användes i form af
knallmassa, förutsätter, att denna massa besitter en stor
känslighet. Just detta vilkor tillika med nödvändigheten af massans
blandning och granulering gör, att knallqvicksilfrets förarbetning
städse blir förenad med stor fara, hvilken ej genom alla hittills
använda försigtighetsmått kan fullkomligt aflägsnas. En
förbättring härutinnan kan åstadkommas endast under den
förutsättningen, att ingen af de egenskaper, man fordrar hos
tändmassan, förloras, på samma gång faran vid fabrikationen
minskas. Ett fabrikat, som skall tillfredsställa alla berättigade
fordringar, måste, jemte en tillräcklig känslighet, ega en så ringa
benägenhet att sönderdelas som möjligt och bör tillika kunna
beredas med minsta möjliga fara.

Författaren har gjort försök att af andra ämnen än
knallqvicksilfver bereda en lämplig tändmassa, hvilken mindre än
den hittills brukliga vore underkastad sönderdelning, och hvars
beredning vore mindre farlig. De kroppar, han dertill faun
mest tjenliga, voro kopparcyanur och klorsyradt kali. En deraf
beredd tändmassa, som under ett helt år lemnades öppen för
luftens tillträde, visade efter denna tids förlopp ej det ringaste
tecken till sönderdelning, lika litet som någon minskning i
explosionskraft. Detonationen var ej fullt så stark som de
knallsyrade safternas, men skilnaden var dock ej så stor och
af de knallhattar, som bereddes med denna tändmassa, klickade
icke en enda.

Vi återgå nu till knallqvicksilfrets och dylika preparaters
behandling under de farligaste operationerna vid deras
förarbetning till tändmassa.

Kroppars explosion kan hänföras till tvenne orsaker:

1) Förändringen i deras aggregationstillstånd, i det de
ögonblickligen eller åtminstone med utomordentlig hastighet
öfvergå från fast till gasformigt tillstånd och derigenom intaga
en betydligt större volym än förut.

2) Den höga temperatur, hvilken uppstår genom det vid
sönderdelningen frigjorda värmet.

Till följd häraf blir explosionen häftigare, ju hastigare
sönderdelningen försiggår, ju större gasutvecklingen är och ju
mera värme som utvecklas. Såsom en omedelbar orsak till
explosionen kan värmet betraktas. För i hög grad explosiva
kroppar, såsom knallsilfver, knallqvicksilfver och bomullskrut
behöfves endast det värme, sorn uppkommer genom stöt,
gnidning eller slag, för att framkalla en explosion. Om endast en
liten del af en sådan kropp bringas till explosion, fortplantar
denna sig dock under vanligt lufttryck genom hela massan.
Annorlunda blir dock förhållandet, om man gör försök
dermed i ett rum, der luften blifvit förtunnad. Vi anföra här de
experiment, som Bianchi och Heeren anställt öfver detta ämne.
Bianchi meddelar följande iakttagelser:

1. Jagt-, kanon- och sprängkrut, så väl kornigt som i
form af kakor, förbrinner, om det i lufttomt rum plötsligen
utsättes för en hetta af 2000°, endast långsamt och icke med
samma liflighet som i luften.

2. Bomullskrut förbrinner mycket sakta i lufttomt rum.
Till och med då det djupaste mörker är rådande kan man vid
denna förbränning ej upptäcka någon ljusutveckling.

3. Förbränningsprodukterna äro icke desamma, som vid
förbränning i luften.

4. Krutet kan äfven förbrinna i qväfgas, kolsyra och
andra gaser, hvilka ej äro egnade att underhålla
förbränningen.

Heeren hade genom anställda försök gjort den
iakttagelsen, att krut i luftförtunnadt rum ej kunde antändas, hvilket
var fullkomligt i strid med de resultat, Bianchi erhållit. Det
visade sig dock snart, att motsatserna endast voro skenbara,
och att de härrörde af de olika sätt, hvarpå dessa båda
vetenskapsmän utfört sina experiment. Heeren satte nämligen krutet
ofvanifrån i beröring med en glödande platinatråd, då Bianchi
deremot upphettade det i en liten korg af piatinatråd befintliga
krutet nedifrån, med tillhjelp af en galvanisk ström,
hvarigenom allt krutet förbrändes. Sedan Heeren blifvit gjord
uppmärksam på denna olikhet i förfaringssätten, erhöll han alldeles
samma resultat som Bianchi. Då han berörde blott den öfre
ytan af krutet med en glödande platinatråd, förbrunno endast
de krutkorn, som voro utsatta för en omedelbar beröring med
tråden, utan att förmå antända den öfriga massan; men
nedsänktes deremot tråden genom hela krutmängden, så förbränn
småningom alltsammans. En använd jerntråd smälte hvarje
gång strömmen slöts, så att denna derigenom åter afbröts,
hvarföre Heeren föredrog att begagna platinatråd.

Af det, som här blifvit anfördt, framgår, att krutet ej kan i
lufttomt rum förmås att explodera, ty något mera kraftigt
antändningsmedel än smältande jern torde väl svårligen finnas. Vidare
har genom dessa försök visat sig, att en fullkomlig lufttomhet
ej är nödvändig, utan att en 168-faldig förtunning är
tillräcklig.

Heeren gjorde äfven försök med kroppar, som ega en långt
starkare explosionskraft än krutet, nämligen med det hvita krutet
från Augendre (klorsyradt kali, blodlutsalt och socker),
knallqvicksilfver och knallsilfver. De delar af de tvenne förstnämnda
kropparne, som kommo i beröring med den glödande platinatråden, blefvo
utan eldfenomen bortslungade och utan att massan antändes.
Knallsilfver försvann deremot, vid beröring med den upphettade
tråden, under svag ljusutveckling men utan att explodera. Heeren
yttrar sig på följande sätt öfver resultaten af sina försök:
"Såsom förklaring på denna underbara företeelse antager jag,
att de från de exploderande kropparne utvecklade gaserna,
hvilka eljest genom sin höga temperatur fortplanta antändningen
till de närliggande smådelarne, nu genom det högst obetydliga
motstånd, som lemnas af den omgifvande, förtunnade luften,
blifva i stånd att så hastigt utbreda sig, att de dervid afsvalna
under den temperatur, som erfordras för de kringliggande
små-delarnes antändning; ty som bekant är, undergår hvarje
gasformig kropp en temperatursänkning, då den utvidgas. Om
man antager att denna förklaring är riktig, följer dock deraf,
att redan en skilnad i tryck af en atmosfer måste utöfva ett
enormt inflytande på den utvecklade gasens temperatur. Om
sålunda en explosiv kropp, t. ex. krut, fick förbrinna i ett rum,
i hvilket gasen på sig sjelf utöfvade ett tryck af 4000
atmos-ferer, så måste härvid temperaturen stiga till en grad, som
säkert trotsar all beräkning."

Med stöd af de resultat, som här blifvit anförda, uppmana
vi hvarje fabrikant, som sysselsätter sig med beredning af
knallqvicksilfver, att göra bruk af detta hjelpmedel, som fysiken
erbjuder. Vi föreslå att de farligaste operationerna, nämligen
blandningen och granuleringen af knallmassan, verkställas i ett
luftförtunnadt rum. Må man ej låta afskräcka sig af de
mekaniska hindren. Mekaniken har redan öfvervunnit så många
tekniska svårigheter, att den äfven bör kunna genomdrifva det
praktiska utförandet af detta förslag.

(Bayer. Industri- und Gewerbe-Blatt.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 12:28:43 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free