- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
90

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 12. 22 Mars 1872 - J. H. F.: Några ord med anledning af professor A. E. Nordenskiölds motion om den tekniska undervisningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

materiens män; men lyckligtvis tillväxa dessas antal det
oaktadt dag från dag

Huru man än må betrakta den tekniska undervisningens
betydelse., så torde likväl alla vara derom ense, att dess
ändamål är att meddela en på naturvetenskaperna grundad
vetenskaplig bildning åt praktikens män för att sätta dem
i stånd att utöfva en framgångsfull verksamhet. Hvad åter
organisationen af de läroverk, som skola meddela denna
undervisning beträffar, så är detta en i sjelfva verket ännu ej
fullt utredd fråga, vid hvilkens besvarande är nödvändigt att
fästa afseende icke endast på uppnåendet af det åsyftade
ändamålet utan äfven på landets undervisningsväsende i sin helhet,
med hvilket den tekniska undervisningen såsom en länk i
kedjan sammanhänger såväl i sin början som i sitt slut. På grund
häraf anse vi en sådan utredning vara ett af tidens största
behof och hvarje försök dertill förtjent af uppmärksamhet.

Professor Nordenskiöld har sökt bringa denna fråga till
önskvärd lösning genom sin på riksdagen väckta motion om
omorganisering af de högre tillämpningsskolorna i Stockholm. I
denna sin motion utgår han från det ortförhållande, att
"universitetet är beläget endast några få rnil från Stockholm." Det oaktadt,
säger han, är dock hufvudstaden i besittning af åtskilliga högre
läroverk, hvilka hafva ett praktiskt hufvudändamål men också
lemna undervisning i de teoretiska naturvetenskaperna, ehuru
dessa läroverk (som han förmenar) beklagligt nog verka
oberoende af hvarandra, i följd hvaraf likartade läroämnen föreläsas
i flera af ifrågavarande institutioner. På grund häraf stämplar
han förevarande faktum, som han kallar "organisation", för
"planlös" och förmenar densamma medföra "ett betydligt
slöseri såväl med penningemedel som lärarekrafter", hvilket
visserligen i och för sig vore en bisak, så framt organisationen i
öfrigt vore ändamålsenlig; men detta förmenta slöseri synes för
motionären just vara sjelfva hufvudsaken, emedan det är
härutinnan, som han vill söka rättelse genom sitt förslag till
omorganisation. Sättet, på hvilket han vill uppnå detta mål, är
helt enkelt, nämligen att förena alla de inom Stockholm
befintliga högre läroverk i en enda stor institution. Denna
lösning af den vigtiga frågan om den tekniska undervisningen
skulle man kunna kalla för geografisk. Men medför en sådan
lösning äfven den åsyftade minskningen i utgiften, och framför
allt medför den några fördelar för undervisningen såsom sådan
– detta är frågan – hvilken tål en närmare granskning,
innan man skänker sitt odelade bifall till hypotesen om fördelarne
af hela den tekniska undervisningens koncentrering.

Motionärens "stora institution", som i sig skulle innefatta
allt högre realistiskt vetande, skulle bestå af A) en
fysiskt-naturhistorisk afdelning, omfattande en mera allmän kurs,
B) en polyteknisk afdelning, omfattande Teknologiska Institutet,
Bergsskolan, Farmaceutiska Institutet, Skogsinstitutet och
förmodligen äfven Landtmäterikursen, ehuru denna ej finnes
upptagen hvarken i denna eller någon annan afdelning, oaktadt
motionären på annat ställe uppräknar denna lärokurs bland de
institutioner, som skulle ingå i den stora institutionen, och C)
en militär-afdelning, omfattande krigshögskolan.

I förbigående skulle man kunna fråga, hvarföre den stora
institutionen ej mera principenligt skulle kunna bestå af endast
2 afdelningar, en allmän och en speciel, i sig innefattande alla
fackskolor. I detta fall finge man Krigshögskolan koordinerad
med Teknologiska Institutets nuvarande 6 fackskolor,
Farmaceutiska Institutet och Skogsinstitutet m. fl., hvilket mera skulle
öfverensstämma med en följdriktig utveckling af idén. Vigtigare
torde dock vara, i händelse en sådan form som den af
motionären föreslagna skulle vara för den tekniska undervisningen
mest fördelaktig, att undersöka, om ej i sådant hänseende
konseqvensen och samhällets sanna väl fordrade, att äfven den
högre undervisningen i landtbruk fick sin plats som fackskola
jemte andra i den stora institutionens speciela afdelning. Man
må ej söka undgå att upptaga denna fråga till besvarande,
derigenom att man påstår, det en sådan undervisning fordrar
kroppsarbete på fältet, hvilket ej skulle kunna åstadkommas,
ty numera äro tankarna hos fackmännen rörande olämpligheten
af en dylik undervisning vid ett landtbruksinstitut nästan fullt
stadgade. Många andra fackskolor, exempelvis byggnadskolan
vid Fria konsternas Akademi, skulle med lika rätt och på
samma grunder likaledes kunna inrangeras i den stora
institutionen, och den besparing i utgifter, som motionären så ifrigt
eftersträfvar och genom sitt förslag tror sig vinna, skulle ju
derigenom kunna göras ännu större.

Detta så vidt man skulle tänka sig en i öfverensstämmelse
med motionärens förslag genomförd metod för den tekniska
undervisningen utan annan geografisk begränsning än landets, och
det torde väl vara det rätta, då fråga är om den högre
undervisningen och sättet för densammas koncentrering. Men
om man skulle tillåta sig en inkonseqvens härutinnan och i
likhet med motionären endast fästa sig vid de läroverk, som
äro tillfinnandes i Stockholm, så kan man fråga, hvarföre ej
Navigationsskolan med lika skäl som Skogsinstitutet kunde
inrangeras ibland fackskolorna, då sådana ämnen sorn matematik
och astronomi föreläsas i den allmänna kursen och härigenom
för denna skola kunde inbesparas lärarearvoden för dessa tvenne
lärare.

Vi vilja nu öfvergå till en annan del af förslaget, nämligen
förhållandet mellan den allmänna kursen och fackskolorna. Här
har motionären lemnat åtskilliga vigtiga frågor oförklarade,
hvilket är så mycket mera att beklaga, som denna del af förslaget
utgör sjelfva kärnpunkten och de eftersträfvade besparingarnes
källa. För att bibehålla motionärens terminologi, som indelar
vetenskaperna i teoretiska och praktiska, och med den förra
benämningen afser de rena naturvetenskaperna och matematik
och med de senare de tillämpade naturvetenskaperna ech de
tekniska läroämnena, så skulle i den fysiskt-naturhistoriska
afdelningen endast läsas teoretiska läroämnen, hvilket skulle
medföra den fördelen, att hela den undervisning i dessa ämnen, som
nu meddelas vid flera läroverk af flera lärare skulle här kunna
meddelas på ett ställe af en lärare. Detta förutsätter likväl,
att t. ex.: kemien skall läsas på samma sätt och till samma
omfång för alla eleverna, i hvilken af fackskolorna de än
sedermera ämna ingå. Men är detta nyttigt? Skall ej derigenom det
stora flertalet komma att, mera än nödvändigt är, sysselsätta
sig med vissa delar af kemien, som för en fackskolas elever är
af vigt men ej för de andra; eller också skulle för att undvika
detta ej mera af kemien föredragas, än som är gemensamt för alla,
och blir ej då speciela kurser i detta ämne nödvändiga i alla
fackskolor, äfven i dem som med kemien hafva högst ringa att
skaffa. Samma förhållande kommer att ega rum med de andra
teoretiska ämnena, och hela denna fysiskt-naturhistoriska
afdelning, som på papperet ser så enkel ut, blir i verkligheten
ganska tillkrånglad och svår, om ej omöjlig att realisera. Hela
fördelen af naturvetenskapernas föredragning inom de nuvarande
tillämpningsskolorna[1] af lärare förtrogna med skolans uppgift
går äfvenledes härigenom förlorad, och följden kunde blifva, att de
komma att läsas antingen för mycket eller för litet, i förra
fallet borttagande en tid, som kunnat bättre användas, i senare
fallet menligt inverkande på de kommande fackstudierna.

Vi hafva nu granskat förslaget till vissa principiela delar
och funnit detsamma i teoretiskt hänseende ofullständigt och
inkonseqvent, i praktiskt afseende svårligen utförbart på det sätt,
motionären antydningsyis låtit förstå. Vi vilja nu granska några
detaljer. Sammanräknade årliga utgifterna för ifrågavarande
läroverk uppgå nu enligt motionärens uppgift till 134,676 Rdr,
och utgifterna för den "stora institutionen" har beräknats till
134,500, hvaraf följer att en besparing af 176 Rdr (!)
uppstått, som således årligen kommer staten till godo. Detta (ehuru
ej "betydligt") är ändock något, men taga vi, efter ett
flyktigt genomseende af motionen i betraktande, att i stället för
7 lärare i matematik och mekanik, som förut funnits att tillgå,
nu endast finnas 3, hvaraf I ensam skall föreläsa lika mycket
teoretisk och tillämpad mekanik samt maskinbyggnadskonst som
för närvarande strängt sysselsätter 4 lärare endast vid
Teknologiska Institutet; att åtskilliga lärares löner nedsatts
(exempelvis lärarens i väg- och vattenbyggnadskonst,


[1] Denna föredragning kan variera högst betydligt i olika
läroverk, äfven om samma lärobok begagnas, något hvarom vi på grund
af egen erfarenhet taga oss friheten försäkra en författare i
»Dagbladet», som anser något sådant vara omöjligt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free