- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
98

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 13. 30 Mars 1872 - Till våra prenumeranter! - Dürre: Bronsgjuterierna i Nürnberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med ett häfte i månaden, innehållande 3 ark text af samma
format och med samma tryck som detta nummer samt minst
2:ne litografierade dubbelplanscher.
Tidskriftens omfång blir
alltså oförändradt, om man tager i betraktande det utrymme,
som vinnes genom figurernas öfverflyttande på särskilda
planscher och annonsernas bortfallande, hvilka deremot återfinnas
på omslaget till hvarje häfte. En oafbruten uppmärksamhet skall
likasom hittills egnas åt industriens alla vigtigare grenar, och
kommer dervid landtbruks-afdelningen att till större omfång,
än hittills skett, tillgodoses. Äfven anser sig redaktionen äfven
böra egna ökad uppmärksamhet åt byggnadskonsten, då denna
numera saknar sin särskilda tidskrift.

Priset blir oförändradt, således:
för återstoden af året . . . 7,50 rdr,
för halft år . . . 5,00 « .
Lösa häften säljas för . . . 1,00 « .

Prenumeration emottages i landsorten å alla postkontor
(med tillägg af vanligt postförvaltarearvode) och boklådor samt
i hufvudstaden hos hrr bokhandlare, å Allmänna
Tidningskontoret samt på tidskriftens expedition, Stockholm,, Norra
Smedjegatan 28.

Herrar ingeniörers, konstruktörers, fabrikanters,
verkstadsegares och öfriga industriidkares
uppmärksamhet fästes
vid, att redaktionen, för att bereda tillfälle till en hastig och
allmän spridning af kännedomen om någon ny uppfinning eller
i öfrigt intressant och allmännyttig konstruktion eller
tillverkning, med beredvillighet öppnar tidskriftens spalter för dessa
och biträder vid beskrifningars uppsättande utan annan
ersättning än för den illustration, som möjligen erfordras.

Under rubriken Upplysningar lemnas allmänheten
fortfarande tillfälle att medelst frågor, som falla inom det tekniska
området, och dylika frågors besvarande ömsesidigt gagna och
utbilda sig. Redaktionen förbehåller sig dock rättigheten att
granska alla insända förfrågningar, innan de i tidskriften intagas,

Annonser införas för 10 öre pr petitrad och i
förhållande derefter för större stilar och illustrationer, om hvilka
senares utförande redaktionen åtager sig bestyret.

Stockholm i Mars 1872.

Redaktionen.

Adress: Stockholm, Jakobs Kyrkogata 3, 2 tr. upp.

Bronsgjuterierna i Nürnberg.


Af doktor Dürre.

I Nürnberg finnas för närvarande utom en mängd
metallgjuterier för smärre artiklar tvenne etablissementer för
statyarbeten, af hvilka det ena eges af arfvingarne till den numera
aflidne, bekante Burgschmiet; det andra är offentligt, så till
vida att det tior till konstindustriskolans verkstäder. Den
förstnämnde anstalten lemnar stora monumenter; och om den också
ej kan emottaga så mycket arbete som Lauchhammer och
München, så stå dock dess alster, hvarken hvad storlek eller
egenskaper beträffar, tillbaka för dessa båda stora gjuteriers
arbeten. Vid konstindustriskolans gjuteri är förhållandet helt
annat, i det att hela utrymmet äfvensom alla detaljerna
naturligen äro inrättade för smärre gjutningar. I båda verkstädernas
ledning likasom i sjelfva driftsättct är ingen åtskilnad, då den
nuvarande egaren af Burgschmiet’ska gjuteriet, professor Lenz,
tillika är lärare vid konstindustriskolans gjuten.

Den brons, professor Lenz företrädesvis begagnar, är
gammal kanonmetall från åtskilliga ställen. Denna erhålles af
handlande och består för närvarande till största delen af gamla
turkiska och nyare fransyska kanonstyckon. Användningen af ej
legerad koppar undviker han, så vidt möjligt är, och på vår
fråga, huru han skulle förhålla sig, då gamla kanoner tröte,
förklarade han, att då måste legeringen framställas genom en
bestämd föregående smältningsprocess, hvarvid dock endast de
bästa metallsorter få, användas. Zink undviker han under alla
omständigheter, emedan, såsom han påstår, denna metall ger
anledning till tennets frånskiljande och derjemte bidrager till
uppkomsten af hvita, hårda ställen på ytan. På invändningen,
att zink gjorde legeringen mera lättflytande och således
underlättade gjutningcn, erhöll jag till svar, att ett likartadt resultat
kunde vinnas genom smältningsprocessens ordentliga utförande
och en god ugnskonstruktion. Bronsen smältes vid träeld i
flamugn eller vid kåkseld i degelugn, således under de för dess
renhet mest gynsamma vilkor, under att den, då den smältes
vid koleld i flamugn, alltid förlorar något i goda egenskaper.

Såsom for m material nyttjar man i Nürnberg sedan flera
århundraden den fina sand och massa, som förekommer i
trakten. Denna är för det mesta glimmerartad sand och har dels
uppkommit genom förvittring af sådan sandsten, som man ännu
anträffar vid Nürnbergs borg, dels är den aflagringar, hvilka
bildats utaf qvarlefvorna af åtskilliga formationer, och som
blifvit uppsvämmade vid Pegnitz och Regnitz. Den senare sanden
– motsvarande den som blifvit funnen i Spreedalen samt på
Thiergarten-fälten vid Berlin och af Bennigsen-Förder kallas
med det gemensamma namnet "regenererad sand" – visar för
det mesta en stor rikedom på lorarartade inblandningar och
egnar sig särdeles väl för åstadkommande af formar, som skola
brännas. Man gräfver den i Pegnitz omedelbara grannskap,
och äro de jordstycken, hvarest den anträffas, sedan lång tid i
medlemmarnes af metallgjutareskrået ego, hvarföre denna sand
är svår att erhålla. Massan är fin, af grågul färg och kännes
ej så skarp som Parisersanden. Den är äfven finare än den
vid bronsgjuteriet i Lauchhammer genom blandning tillredda
formmassan. För det mesta har den likhet med den naturliga
formmassan frän Annaberg i Oberschlesien och den vid
Witkowitz i Mähren anträffade. Den krymper kanske något mera,
än som vore önskligt och gör derföre vid mantelns indelning en
viss uppmärksamhet på sömmarne nödig.

Formningssättet är detsamma som i München och
Lauchhammer. Gipsmodellen iuhöljes, sedan den blifvit sönderdelad,
med fin, beredd massa, som fastpressas i stycken af 2 till 3
knytnäfvars storlek. Derefter anbringas till åstadkommande af
en intimare förening ett tunt lager af gröfre massa samt
der ofvanpå ett gipsskal af tillräcklig styrka, 13,5 à 40 linier (4 à
12 c. m.). Styrkan, äfvensom möjligheten att kunna flytta de
sålunda framställda formmantlarne, tillgodoses genom de inlagda
smidesjernsankarne. Sedan de af massa och gips bestående
mantlarne blifvit på detta sätt tillverkade, borttagas de och
sönderdelas i stycken, hvarpå de väl torkas i torkrummet samt
brännas. Metalltjockleken utmärkes nu genom inlagda, tunna,
utvalsade lerskifvor, och hela formen sammansättes åter
omkring den i sjelfva gjutgropen uppställda kärnställningen. Derpå
torkas formen något, och man ingjuter i densamma en nyss
beredd blandning af gips och tegelmjöl, efter hvars stelnande
rnantlarne jemte lerskifvorna åter borttagas från den fuktiga
kärnan. Lerskifvorna borttagas och de under den sista
proceduren lätt skadade formdelarne upphjelpas. Slutligen svärtar
och slätar man dem, sedan reparationerna fått torka öfver
öppen eld, och bränner dem grundligt ännu en gång i torkrummet.
Kärnan omgifves efter upptagningen med eld, och värmen
koncentreras omkring densamma medelst uppställda plåtar. Sedan
man ännu en gång hoppassat de särskilda formmantlarne, för
att öfvertyga sig, huru efter kärnans och rnantlarnes
krympning metallstyrkan visar sig, sammansättes formen, ingötena och
lufthålen anbringas, och allt göres färdigt för gjutning. Under
uppehållen vid detta arbete hållas mantlarne torra medelst en
öppen eld, och straxt före utslaget omgifves den sammansatta
formen med den från gjutgropen förut uppkastade sanden.

Gjutningen sker, såsom bekant, så raskt som möjligt, och
måste derföre den flytande metallen hafva ett starkt fall.
Gjutgropen lägges med anledning häraf jemförelsevis djupt, såsom
förhållandet äfven är vid Lauchhammer, hvarest man förflyttade
bronsgjuteriet från deri sumpiga dalsänkningen, i hvilken
jernverket ligger, upp på en angränsande sandig höjd. Det
Burgschmiet’ska gjuteriet ligger lika gynsamt, då platsen är
tillräckligt högt belägen öfver Pegnitz vattenspegel för att deraf ej
besväras. Gjutgropen är nästan qvadratisk samt helt och hållet
murad och erbjuder för formens uppstöttning tillräckligt
motstånd mot den flytande metallens tryck.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free