- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
101

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 13. 30 Mars 1872 - Meddelanden från utlandet: E. S.: Om den tyska och engelska lokomobiltillverkningen - Vattenkranar för ångcylindrar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

uti den olika organisationen, vare sigi tekniskt eller merkantilt
afseende eller måhända i båda. Som bekant skilja de engelska
fabrikanterna ganska strängt mellan fabrikation och försäljning,
hvilket också öfver hufvud taget alltid blir nödvändigt för
betryggande af tillräcklig afsättning, då en sak öfvergår till
specialitet. Äfven här har man nu börjat inse riktigheten af denna
princip, och torde väl härmed ett stort steg för framgång vara
taget.

En sak, som äfven torde mycket bidraga till engelsmännens
öfverlägsenhet, är, att de tyska fabrikanterna i allmänhet ej
till fullo inse vigten af sakkunniga agenter. Härmed vare dock
ingalunda sagdt, att här icke finnas agenter. Sådana träffas i
tillräckligt antal öfver allt, men hvad sakkännedomen beträffar,
synes den emellanåt tryta i väl betänklig grad – en sak,
som alltid blir fallet, så länge? såsom nu ofta sker, mera
afseende fästes vid den erbjudna säkerheten än vid kompetensen.
De fördelar, en duglig agent erbjuder, äro så tydliga och ofta
omnämnda, att derom behöfver intet vidare sägas, ty uppfyller
agenten, såsom han bör göra, sin plats såsom mellanhand mellan
fabrikanten och konsumenterna, undvikes alltid mycket obehag
för båda parterna. Vid maskiner i allmänhet kan en i och
för sig obetydlig sak mången gång föranleda ganska
allvarsamma olägenheter, och det är tydligt, att detta blir fallet i ännu
högre grad då, såsom vid lokomobiler ofta är händelsen,
skötseln i såväl ett som annat afseende blir temligen ofullständig.
Egaren behöfver derföre hafva någon närmare än fabrikanten
sjelf att vända sig till.

Att de tyska lokomobilerna ofta nog i arbetets utförande
stå öfver de från England komna är väl sannt och riktigt nog,
men innan en sådan sak hinner göra sig fullt gällande bland
allmänheten, torde en längre tid behöfvas, hvarföre någon snar
och allmännare framgång säkerligen är mindre att basera härpå.
Att göra mindre stabelt arbete för billigare pris är en förmåga,
som just icke i allmänhet brukar fattas tyskarne, och kommer
den sannolikt äfven här att i sinom tid göra sig gällande, blott
konkurrensen blir något mera uppdrifven. Kommer en väl
ordnad sådan fabrikation en gång till stånd, utveckla sig sakerna
nog så småningom till allmänt fromma. Ryssland blir i sinom
tid ett ypperligt täflings- och experimentalfält, och lärer der
säkert intet försummas för sakens lyckliga framgång – en
slutsats, som kan vara berättigad nog, då man nu ser, hvilken
verksamhet här utvecklas åt detta håll i maskinbyggnad i
allmänhet.

Här i Tyskland finnas redan flera verkstäder, hvilka
behandla lokomobiler och transportabla ångmaskiner i allmänhet
såsom specialitet och arbeta de säkerligen med framgång.
Något fullt bestämdt omdöme kan man ej komma i tillfälle att
få om dem ännu, emedan de äro temligen nya, och verkstäderna
här i allmänhet för närvarande hafva fullt upp med arbete och
till och med för tillfället mera än hvad, som kan medhinnas.

Mycket skulle ännu kunna sägas om denna fråga. Den är
likväl, såsom redan är nämndt, förut ganska mycket
ventilerad, och det sagdas riktighet börjar allmänt erkännas, ehuru
föga tillämpas. I öfrigt medgifver ej utrymmet att här inlåta
sig på någon vidlyftigare diskussion, utan omnämnes saken
endast för att framhålla, det frågan äfven här fortfarande är vid lif,
och hvad vigtigare är, äfven så småningom börjar följas.

Berlin i Mars 1872.                         E. S.
Fig. 1. Fig. 2. Fig. 3. Fig. 4.
illustration placeholder
illustration placeholder
illustration placeholder
illustration placeholder
Fig. 5. Fig. 6. Fig. 7. Fig. 8.
illustration placeholder
illustration placeholder
illustration placeholder
illustration placeholder

Vattenkranar för ångcylindrar,
konstruerade af ingeniör W. Widmark.

Vattenkranar för ångcylindrar,


konstruerade af ingeniör W. Widmark.

Ofvanstående illustration framställer några nätta och enkla
anordningar af vattenkranar, uppfunna af en svensk ingeniör,
W. Widmark, anställd som första konstruktör vid "Avonside
Engine Company’s verkstad i Bristol. Ändamålet med dessa
anordningar är att få bort alla de axlar och häfstänger, som
vanligen användas å lokomotiv för att från lokomotivförarens
plats kunna öppna och tillsluta vattenkranarne. I dess ställe
leder ingeniör Widmark ett smalt ångrör, som står i
förbindelse med pannan mellan sagde plats och cylindrarne, och blir
det sålunda medelst ångan han verkställer de ifrågavarande
manipulationerna. Detaljerna kunna anordnas på mångfaldiga sätt, af
hvilka några här må anföras.

Figg. 1, 2 och 3 framställa en anordning, då vattenkranen
eller rättare sagdt ventilen är anbragt på cylinderlocket. Då
denna skall öppnas, påsläppes ånga genom en ventil å pannan
vid sidan af föraren. Den sålunda påträngande ångan pressar
ett stift inåt cylindern, ända till dess hufvudet tager emot ansatsen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free