- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
105

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1:a häftet. April 1872 - Jakob Falke: Den nationela husslöjden i Skandinavien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Andra årgången.

1:a häftet         April månad.         1872.



Tidskriften utkommer med ett häfte i månaden.
Pris: för helt år 10 rdr, 3/4 år 7,50 rdr och
halft år 5 rdr.
Lösa häften 1 rdr.

Redaktör och ansvarig utgifvare:
Civilingeniör W. Hoffstedt.
Byrå: Jakobs Kyrkogata 3, 2 tr. upp.

Annonser emottagas à 10 öre pr petitrad.
Tidningens expedition:
Norra Smedjegatan 28.
–––––

Den nationela husslöjden i Skandinavien.


Af Jakob Falke.

Den inom den konstindustriela litteraturen väl bekante
författaren Jakob Falke har i tidskriften "Gewerbehalle" i en serie
af serdeles intressanta artiklar behandlat frågan om "den
nationela husindustrien" med särskildt afseende fästadt vid hvarje
land. Den del deraf, som mest intresserar oss, är
naturligen omdömet om ifrågavarande industri i de trenne nordiska
rikena; och anse vi den här böra återgifvas, så mycket mera,
som, om man afser från några öfverdrifter, åtskilligt i denna
artikel torde för oss vara att beakta. Den lyder sålunda:

I norden likasom i södern träffa vi på rika källor för den
nationela husslöjden. Danmark har visserligen föga mera att
framvisa än sådana filigramssmycken, som anträffas på de
friesiska öarne, jemte bondqvinnornas spets- och bårdarbeten, hvilka
dock icke öfverallt längre visa gamla mönster, utan stundom
redan äro besmittade af det förra århundradets fransyska och
bryssel-spetsarnes eländiga orneringar. Hvad åter Island
beträffar, så existera der ännu, så vidt oss är bekant, i
husinredningen traditionerna af fornnordiskt träsnideri och snickeri.

Men långt rikare och renare flyta dessa källor oss till
mötes i Sverige och Norge. Man kan här gå ifrån söder
till norr, från landskap till landskap, man kan nästan säga från
nejd till nejd, och öfver allt finna en riklig skörd, detta
desto mera, ju högre vi uppstiga mot norden. Här håller
den långa vintern hustrur och flickor tillsammans vid arbetet
inne i husen; det väfves, sys, stickas och virkas; skjortor
och jackor, mössor och förkläden, borddukar och
handdukar prydas här med sådana ornament, att man fullkomligt
kunde utgifva dessa föremål såsom förskri f v ande sig från
medelåldern eller skapade på den tid, då de gamla
brodermönster-böckerna utgåfvos, hvilka ju betraktas såsom en samling af
gamla originela mönster. Under detta drifver mannen sitt
silfverarbete, skär hushållssaker i trä och ben, bearbetar hudar till
dyrbara pelsverk eller brokigt läder och är i sin genre ej
mindre konstnär.

De nordiska silfver-filigrams-arbetena äro likväl de mest
framstående, som den skandinaviska norden har att uppvisa
såsom nationalsrnycken. Dessa har derföre industrien också redan
tillegnat sig, och i det den med teckningar och mönster håller
sig inom gränserna för nordens egendomligheter, framkallar
den ännu i dag föremål, såsom diademer, brocher och dylikt,
hvilka göra intryck af en antik fulländning och hafva ett
sådant utseende, som de ovilkorligen måste ega för att kunna
vara, hvad de äro. Man finner dessa föremål t. ex. i
guldsmedsbodarne i Christiania, mera sällan i Stockholm. Men
detta slags prydnader är icke det enda egendomliga af
Skandinaviens silfverarbeten. Likasom innevånarne älska
filigramsarbeten till den grad att de dermed omspinna silfverkärl och
pokaler, så älska de äfven klingande, påhängda prydnader. De
utskära af silfverbleck regelbundna bitar kantiga eller runda,
drifva dem till skålform och hänga dem med kedjor vid större
stycken. Dylika smycken äro inhemska i Dalarne, men äfven
flerestädes i norden. Man behänger dermed äfven dryckeskärl
rundt omkring. Detta var redan af ålder bruket, och man kan
derigenom skilja nordiska silfverpjeser från tyska.
Uppmärksamhet förtjena vidare silfverbrudkronorna i Sverige och Norge,
med sina rika bildverk, äfvensom lappländskornas med drifna
silfverbleck i egendomliga ornament och former beslagna
gördlar, hvilka påminna öom de hängande fruntimmersgördlarne från
fjortonde och femtonde århundradet (i Tyskland kallade
"Dupfings"). Dessa äro arbeten helt och hållet utförda af
lapparne sjelfva.

Hvad de skandinaviska lergodsarbetena beträffar, så erinrar
jag mig icke under min vistelse i Sverige – ehuru jag sökte
derefter – hafva sett några, som genom särskild
egendomlighet fjettrat min uppmärksamhet. I det lergods, som jag såg,
igenkände man det nordtyska inflytandet, ty det finnes en stor
likhet emellan de ordinära sorterna lergods i Sverige och
Nordtyskland. Det torde på grund af de handels- och
näringsförbindelser, som en gång egde rum mellan Skandinavien och de tyska
hansestäderna, icke förhålla sig stort annorlunda i Norge.
Deremot förtjenar träkärlen, isynnerhet skålar och dryckeskärl,
någon uppmärksamhet, då de icke blott hafva egendomliga
former, utan äfven äro försedda med benknappar och dylika
prydnader. Äfven finner man dessa kärl målade med ornament
och tänkespråk, så att de tjena såsom prydnadskärl för
boningarne. Icke mindre förtjenar trämöblerna att uppmärksammas,
hvilka med sina nordiskt-fantastiska ornament, med sina drakar
och slingrande bandverk redan från början af medeltiden lemna prof
på underbara snideriarbeten. Säkert är denna konst icke utdöd
vid fjordarne och i dalarne vid Bergen och Trondhjem, och
om äfven träsniderikonsten sjunkit, så hafva dock de
egendomliga formerna hos husgeråden qvarblifvit.

Det mest betydande, sorn den nordiska nationela
husslöjden lemnar, är dock väfnaderna och nålarbetena. Vi hafva
redan varit i tillfälle att antyda dem. Att uppräkna och
beskrifva allt, som derutaf blifvit oss bekant, skulle föra oss för
vidt; och vi åtnöja oss derföre med några särdeles
karakteristiska exempel. I södra Sverige, i provinsen Skåne, väfva qvinnorna
linnetyger, hvilka tjena till täcken, sängomhängen och
förhängen på väggarne till rummens prydnad. De äro på ett
särdeles karakteristiskt sätt ornerade med röd och svart randning
samt smårutade. Effekten är lika så originel som lycklig och
förtjenar direkt efterhärmuing för våra bords- och linnetyger.
Den som känner linneväfnaderna från den gamle väfmästaren
Jakob Pfannstiel i Gross-Tabarz vid Gotha, hvilka, likaledes
efter gammal tradition, äro prydda med samma färger och
motsvarande ornament, .kan göra sig en föreställning om de svenska.
Öfverhufvud äro linneväfnaderna utsirade med rödt, hvilket i
sextonde århundradet var helt vanligt både i Tyskland och
andra länder, men isynnerhet ofta förekom i Skandinavien, och
det just i de gamla goda monsterna, så att vi ännu i dag
kunna af dem låna mönster för tdet elegantaste bord. Till och
med stickade strumpor och jackor äro utsirade i rödt, blått
eller svart med uråldriga egendomliga mönster, som äro
ordnade i ränder.

Såsom särdeles rik på elementer af den nationela
husslöjden har jag redan omnämnt den genom sin afskildhet och
egendomlighet bekanta provinsen Dalarne. Här hafva
qvinnorna vanan att i sina kjolar insätta på tvären randade
tygbitar liknande förkläden. Hvarje nejd eller rättare hvarje
socken har sina särskilda färger, på hvilka man skiljer den ena
från den andra. Dessa randade tyger, hvilka qvinnorna sjelfva
förfärdiga, hafva likhet med romarinnornas på Campagnan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free