- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
107

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1:a häftet. April 1872 - C. Ahlborn: Om bronsfabrikationen - Grafkapell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

loppet af 14–1500-talet den konstmessiga bronsgjutningen
uppnådde en ansenlig höjd. Det var den betydelsefulla
konststaden Nürnberg, som icke allenast i denna väg mest framstod,
utan utöfvades äfven på den tiden derstädes alla konstens och
konstindustriens grenar, hvilka der bildade en
sammanhängande skola. Redan genom sina år 1380 anlagda
messingsverk, genom sina metallgjuterier, som sysselsatte sig med
förfärdigande af husgerådsartiklar, måste gjutkonsten på det
tekniska området rycka betydligt framåt i denna stad, hvilket redan
syntes af Hans Decker’s arbeten, af hvilka vi endast anföra den af
honom 1447 för Sebaldkyrkan gjutna Christus på korset.
Förnämligast är det familjen Vischer, hvilken såsom brons- och
messingsgjutare skaffade sig ett framstående namn i
konsthistorien. Peter Vischer skapade i brons-grafmonumentet öfver
den helige Sebald, uppstäldt i midten af koret i
Nürnberger-Sebaldkyrkan och ett af Tysklands berömdaste bronsverk; äfven
öfverträffar detta verk, hvad utförande, natursanning och stilkänsla
beträffar, flertalet af de bästa italienska verk af detta slag.
Hans i brons gjutna 12 apostlar äro verldsbekanta; det sista
verk han utförde, betecknadt med årtalet 1532, är en
Apollo-staty, uppställd uti förstugan till "Landauerbrüder", husets f. d.
kapell. Vischers söner, Paul och Jacob, likasom Pankraz och
Georg Labenwolf, Benedict och Johan Wurzelbauer hafva äfven
förvärfvat sig namn för efterverlden genom utförandet af
åtskilliga konstnärligt gjutna fontäner af brons.

Om man vänder sig till Frankrike, så råkar man der de
under Louis XIV i bronsgjutningen så framstående bröderna
Keller, hvilka egnade sin största uppmärksamhet på de
riktiga proportionerna vid blandningen af gjutmetallen, och anser
man, att de i denna sak uträttat mera än mången ännu
lefvande bronsgjutare. Metallen i de af bröderna Keller gjutna
statyerna i Versailles har följande sammansättning:
N:o 1. N:o 2. N:o 3. Medium.
Koppar . . . 91,30 91,68 91,22 91,40
Tenn . . . 1,00 2,32 1,78 1,70
Zink . . . 6,09 4,93 5,57 5,53
Bly . . . 1,61 1,07 1,43 1,37
––––––––––––––––––––––––––––––
100,00 100,00 100,00 100,00

Bronsstatyen öfver Louis XV består af:
Koppar . . . 82,45
Zink . . . 10,30
Tenn . . . 4,10
Bly . . . 3,15
––––––––––
100,00.

Bildstoden af Dessaix på Place Dauphine och den nu
nedstörtade kolonnen på Vendômeplatsen i Paris äro exempel på
felaktig gjutning till följd af metallens dåliga sammansättning.
Den kemiska analysen, verkställd å flera prof från sistnämnde
kolonn, nämligen ett från piedestalens basrelief, ett från
kolonnens sockel och ett från dess kapitäl utvisade, det förstnämda
94 procent koppar med endast 6 procent tillsats, det andra
ännu mindre och det sistnämnda en tillsats af endast 0,21 proc.
Sålunda synes gjutaren ej hafva förstått att bibehålla legeringen
vid smältningarne i oföränderlig blandning.

För närvarande eger Tyskland de mest betydande
bronsgjuterierna. Den 1814 aflidne Johannes Stiglmayer, hvilken
först utöfvade medaljörs- och rnyntgravörskonsten, blef genom
en händelse grundläggare af Tysklands närvarande konstnärliga
bronsgjuterier. Den dåvarande (1820) kronprinsen af Baiern,
hvilken förstod att uppskatta Stiglmayers stora förmåga,
förmådde denne att öfvergifva sitt forna konstyrke för att ställa
sig i spetsen för ett gjuteri i stort. Under hans ledning blef
i München det kongl, bronsgjuteriet grundlagdt, hvars inspektor
han blef under hela sin återstående lifstid. Före sin död, som
inträffade 1844, utförde Stiglmayer öfver fyrtio monumenter
och statyer af brons, hvaribland må nämnas ryttarestaty en af
kurfursten Maximilian I i München, så ock konung Max I
dersammastädes, Schillers staty i Stuttgart efter Thorvaldsens
modell m. m. Hans efterträdare blef hans nära slägtinge
Ferdinand Miller, hvilken efter honom blef inspektör för det
kongliga gjuteriet. Att denna icke stod efter sin företrädare
bevisade han genom utförandet af den jättestora statyen Bavaria,
hvaraf till vissa delar, som gjötos på en gång, åtgingo 500
centner (21,3 tons) metall och derutöfver. Att en metallmassa
af sådant omfång[1]. med ett så öfverväldigande tryck
erfordrade stor insigt vid smältningen och gjutningen är
naturligt. Millers praktiska blick undanröjde dock alla
svårigheter genom konstruerande af särskilda ugnar hvarvid icke
såsom vanligt användes packning af jord eller sand kring
formen utan blef denna fastmurad inom gjutgropens
koniska väggar. Genom detta nya sätt vann man mera säkerhet
för gjutningens lyckliga utgång, då stora jordmassor,
sammanpackade, ofta innehålla fuktighet, som inverkar ofördelaktigt på
formen och ej lemna tillräcklig borgen för gjutningeus
lyckande. Herr Miller är äfven bekant i Sverige genom flera
statyers utförande efter Fogelbergs och Qvarnströms modeller,
såsom Carl XIV Johan till häst, Birger Jarl, Berzelius, Tegnér
och Engelbrekt samt Schwanthaler Carl Johan i Norrköping.

Äfven i Nürnberg har staty-bronsgjutkonsten på senare
decennier åter kommit till lifs. Derstädes var den nya
grundläggaren den för omkring 10 år sedan aflidne bronsgjutaren
Daniel Burgschmiet. Af honom utfördes gjutningen af Albrecht
Durers staty i Nürnberg, efter Rauchs modell, hvilken efter
konstkritikernas berättelser skall vara så fullkomligt lyckad, att
man öfverallt på denna staty kan iakttaga skulptörens
modellerande hand. Utomdess är af Burgschmiet utförd den i Bonn
uppresta statyn öfver Beethoven samt flera andra. Efter hans
död öfvertogs det af honom grundlagda etablissementet af hans
elever, halfbröderna Lenz och Heroldt, den förre gift med
Burgschmiets dotter och 1869 utnämd till professor vid
konstskolan i Nürnberg.

Den senare, som jemte några af sina arbetare vistades
under större delen af åren 1869–70 och 71 i Stockholm för
att utföra åtskilliga arbeten efter professor Molins modeller,
är ännu i godt minne hos oss genom sitt älskliga sätt; och
den sorgliga händelse, som timade sistlidne års sommar under
formningen af den Molinska fontänen, väckte allmänt deltagande
såväl här som i utlandet. Det genom nämnde händelse
härstädes afbrutna arbetet å fontänen kommer nu att fortsättas i
Nürnberg af halfbrodern professor Lenz, och torde fullbordandet
efter nyligen från denne ingångna underrättelser vara att emotse
under loppet af instundande Augusti, hvarefter den af honom
kommer att uppställas på den bestämda, redan grundlagda
platsen i Kungsträdgården i Stockholm emellan Carl XII:s
och Carl XIII:s statyer.

Grafkapell.


Af arkitekten E. Jacobsson.

(Plansch 1.)

Då numera smaken för såväl oifentliga som enskilda
byggnaders prydligare anordning och utstyrsel blifvit allmännare
utbredd, hafva vi ansett oss böra i denna tidskrift
hufvudsakligast sysselsätta oss med sådana arkitektoniska arbeten, som
kunna intressera en större allmänhet. Vi skola således lemna
ritningar till byggnader, föreslagna eller redan utförda, som,
om äfven i högre arkitektonisk bemärkelse ej så framstående,
kunna tjena till ledning vid uppgörandet af projektor m. m.

Vi göra då början med ett grafkapell för en församling i
en af Sveriges nordligare provinser, framställdt å pl. 1, hvilken
visar fasader, genomskärning, plan och en perspektivisk bild deraf.
Stommen utgöres af ett gammalt benhus, i hilket nya fönster äro
insatta, samt tornspira, listverk och sträfpelare anordnade.
Byggnaden katf utföras af fogstryket tegel eller af kalksten med listverk
och omfattningar af tegel. Tornspiran är af trä. Invändigt
är taklagret synligt och består af större trästolar med utefter
byggnadens längd löpande spärrar, på hvilka en inre och en
yttre panel är spikad. Allt träarbete fernissas, väggarne
putsas och strykas med en allvarsam limfärgston med enkla
oraerande linier kring fönster och dörr.


[1] För jemförelse må anföras, att till Carl XII:s staty endast
åtgick 45 centner (1,91 tons) metall.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free