- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
113

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1:a häftet. April 1872 - Paul Loeff: Om ringformiga (kontinuerliga) tegelugnar - J. O. A.: Stakning af en kurva vid försvårade terrängförhållanden - E. A. W.: Om medlen att förekomma rök från ångpanneskorstenar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

anmärkas, att det vid sagde ugnssystem är fråga om en
kombination af kammare, hvilka eldas ofvanifrån, skiljas genom
spjell och i allmänhet drifvas så, som vid de följande ugnarne är fallet.
                        (Forts.)

Stakning af en kurva vid försvårade
terrängförhållanden.


När det är fråga om att med en cirkelkurva af gifven
radie sammanbinda två linier, måste vinkeln, som dessa bilda,
vara känd, för att man skall kunna beräkna eller i tabell söka
afståndet mellan skärningspunkten och tangeringspunkterna.
Inträffar det dervid att den förra är otillgänglig, så kan ej
vinkeln direkte mätas; och äfven om den vore bekant och
således ofvannämnde afstånd beräkueligt, så kunde man likväl ej
direkte mäta sig fram till tangeringspunkterna, d. v. s.
bestämma deras läge. Man blir då nödgad att på omvägar söka göra
detta.

illustration placeholder

Om vid ett dylikt fall två punkter t. ex a och b i de
båda linierna kunde sammanbindas med en rät linie, i fig. alltså den
streckade ab, så behöfde man blott mäta vinklarne B och Y
för att kunna beräkna vinkeln C1 och således äfven AC1 och BC1.
Uppmättes dessutom ab, så vore tillräckligt många storheter
bekanta i triangeln ABC1 för beräkning af aC1 och bC1. Emedan
nu AC1 och aC1 samt BC1 och bC1 äro kända, så kunde Aa
och Bb beräknas, och alltså tangentpunkterna A och B genom
mätning från de åtkomliga punkterna a och b utsättas. Nu
har emellertid ifrågavarande problem blifvit ytterligare
försvåradt genom det antagande, att man endast efter en bruten linie
kan mäta sig fram mellan punkterna a och b. Det återstår
derföre endast att uppmäta linierna ac, cd etc. samt vinklarne
c, d och e och på grund häraf beräkna ab samt B och Y.
Emedan af är samtliga liniernas projektion på ac-riktningen
och fb deras projektion på en häremot vinkelrät linie, så är:
af = ac + cd cos d + de cos d1 + eb cos d11 och
bf = cd sin d + de sin s1 + eb sin d11,
hvarvid d = 180 – c, d1, = 180 + d–d, d11 = 180 + d1e.
Sedan af och bf blifvit beräknade, erhålles värdet af ab, a och
a1 ur formlerna:
____bf
ab = V af2 + bf2, tang. a = –– a1 = d11a.
af
Äro a och a1 kända, så kan i a och b riktningen af ab
bestämmas och således äfven B och Y uppmätas. Den svårighet,
som uppstod med anledning af det sista antagandet, är härmed
öfvervunnen.

Afstånden aC1 och bC1 erhållas nu enligt formlerna:
ab sin (180 – Y) ab sin (180 – B)
aC1 = –––––––––––––, bC1 = –––––––––––––,
sin C1 sin C1
r C1
hvarvid C1 = B + Y – 180. Emedan AC1 = BC1 = –––––, tang
2
r ab sin (180 – Y) C1
fås slutligen Aa = ––––– – ––––––––––– och tang
sin C12
r ab sin (180 – B). C1
Bb = ––––– –––––––––– tang
sin C1 2

Under sådana terrängförhållanden som ifrågavarande, kan
naturligtvis ej någon koordinatstakning komma i fråga, utan
måste kurvan, som föröfrigt i dylika fall ofta blir en
tunnelkurva, stakas medelst teodolit. Efter att hafva delat
centrivinkeln C (= 360 – BY) i ett lämpligt antal lika stora
delar samt beräknat de häremot svarande lika stora kordorna
Am, mn etc. (= 2 r sin ½ F), uppställes instrumentet i A,
inriktas i linien AC1 samt vrides derpå 180 – F/2, då riktningen
af Am blir bestämd. Utsättes nu från A kordans längd, så
erhålles punkten m i kurvan. Instrumentet lodas nu öfver m,
inriktas på signalen A, vrides 180 – F</i> och i den så
bestämda riktningen markeras punkten n på ofvannämnde afstånd.
På samma sätt erhållas de följande punkterna. Att intet
hinder möter för kurvans Stakning samtidigt från A och B är
tydligt. För att sammanträifning skall ega rum, måste
instrumentet väl lodas öfver punkterna, dessa med noggranhet viseras
samt kordafståndet skarpt utsättas.                         J. O. A.

Om medlen att förekomma rök från ångpanneskorstenar.


Det vidsträcktare användande af stenkol för eldning af
ångpannor, som äfven hos oss blifvit en följd af det med
industriens utveckling starkt ökade bränslebehofvet, har isynnerhet
inom de större städerna börjat framkalla klagomål öfver de
svarta rökmoln, hvilka, utgående ur skorstenarne, förbreda sig
öfver hustaken, nedsjunka på gator och promenader och tränga
in i sjelfva rummen. Det är egentligen den svarta röken som
är förargelseväckande i den stora allmänhetens ögon, besannande
det gamla ordspråket: "hvad ögat ej ser, det hjertat ej rör".
Från den synpunkten skulle frågan sålunda egentligen gälla att
hindra röken från att blifva svart, och denna uppgift vore icke
så synnerligen svår att lösa, om icke tillika något afseende
behöfde fästas vid kolkonsumentens intresse. Kan detta sistnämnda
icke på samma gång tillgodoses, torde emellertid hvarje
tillställning för rökblekning förklaras oduglig och förfalla.
Lyckligtvis är det dock så, att härvidlag konsumenten, om han ock
vid en dålig men lättfunnen lösning af frågan är den enda
lidande, dock vid en god lösning af densamma är den mest
intresserade.

Med rök mena vi här produkterna af en ofullständig
förbränning, hvilka innehålla, förutom de vid hvarje fullständig
förbränning uppstående kolsyra, vattenånga, qväfve och
öfverskott af den luft som införts i eldstaden, åtskilliga brännbara
beståndsdelar, nämligen koloxid, kolväteföreningar, väte samt
uppslammade kolpartiklar, hvilka förläna röken dess färg. I
dagligt tal plägar man vanligen kalla den bortgående
gasmassan för rök, endast då den är synlig genom sin mörka färg,
och säger i motsatt fall att ingen rök finnes.

De brännbara ämnena i röken äro i måttlig dosis icke


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free