- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
118

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1:a häftet. April 1872 - E. Moritz: Om rörförbindningar och tätningar - E. Kauffer: Landtbruksskötseln hos de gamle romarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den inlagda tätningens längre varaktighet som äfven genom
möjligheten att begagna tunnare tätningsskifvor. En vid hvardera
röränden angjuten förstärkning på flänsen innanför skrufhålen
är tillräcklig att bearbeta såsom tätningsyta, emedan det är
åtminstone ändamålslöst att afsvarfva och hoppassa hela flänsen.

Härvid måste äfven anmärkas, att många rörledningar
läggas i ovanliga vinklar. Andra vinkel-, respektive knä- och
krokrör än 90 graders böra och kunna vid en rörsträngs utläggning
undvikas, om de ej genom alldeles särskilda förhållanden
ovilkorligen betingas. Vidare bör den som nedlägger rören aldrig
glömma att träffa sådana anordningar, att han icke blott lätt
och fort kan utföra sitt arbete, utan äfven så att utan allt
för stor tidsförlust och svåra skador ändringar, tillsats och
borttagande af rör kunna verkställas.

Äfven vid armaturen till ångpannor påträffar man ej så
sällan vissa olägenheter. Först hafva vi manhålslocken och
kokrören, hvilka från ångpannefabrikanternas sida icke alltid egnas
tillbörlig uppmärksamhet. Dessa lock erfordra framför allt en
omsorgsfull tätning, då de obehag som medfölja dåligt anbragta
sådana alldeles försvinna. Vidare har man de ovala och
pannans rundning motsvarande tätningsytorna för en mängd olika
armaturpjeser, hvilka sitta antingen direkte på pannan eller på
ångdomen. I hvarje fall är att rekommendera tillnitandet
af särskilda ansatser, så att alla tätningar komma att stå fram
ett stycke från pannytan. I synnerhet gäller detta för
anbringandet af vattenståndsröret. Genom dylika anordningar vinnes,
utom den större säkerheten för förstoppningar, både tid och
penningar. Nästan hvarje sådan tätning kan förnyas, då ångan
borttages från pannan, under det att i annat fall vattnet äfven
måste förut afledas, manhålet öppnas och pannan afkylas så
mycket, att en man utan risk kan ingå i pannan för tätningens
afhjelpande.                         (Deutsche Ind. Zeit.)

Landtbruksskötseln hos de gamle romarne.


Af E, Kauffer.

I sin populära framställning om det offentliga och privata
lifvet hos grekerna och romarne gifver A. Forbiger äfven
beskrifning på en romersk villa med tillhörande ekonomi. En
inblick i landets tillstånd på Antonini tid är säkerligen af icke
ringa intresse, hvarföre vi ej kunna vägra oss nöjet att ur den
ifrågavarande skildringen här meddela det anmärkningsvärdaste.

Vi anmoda således läsaren att med sin fantasi förflytta sig
till en romersk villa från sagde tid. Till den med all lyx
prydda bygnaden slöt sig en tjusande park, bakom hvilken åter
frukt- och köksträdgårdarna vidtogo. I de förra fann man
nästan alla då för tiden i Italien växande fruktsorter; i de senare
odlades i synnerhet salad, kål, sparris, rofvor, gurkor,
ärtskockor, lök etc. Der voro äfven bikuporna placerade.

Uthusbygnaderna lågo skilda från villan och från
trädgårdarne. De inneslöto tvenne stora gårdar, och vid ingången till
den första af dessa visade sig gårdsfogdens bostad. Straxt der
bredvid voro källarne för olje- och vinförråden belägna samt
ofvanpå dem hö- och sädesmagasinerna. Icke långt derifrån
varsnade man det ansenliga köket, i hvilket maten för slafvarne
tillreddes och under vintern hvarjehanda landtliga arbeten
utfördes vid skenet från brasan. Bredvid voro badrum inredda,
hvarest slafvarne kunde göra sig rena. De måste sofva
antingen i underjordiska, källarlika fängelser, eller också, der de
behandladas mildare, inrymdes åt dem bredvid badrummen
kammare och sofsalar, på ena sidan för de manliga och på den
andra för de qvinliga slafvarne. Midten af gården upptogs af en
stor bassäng, hvars vatten, hvilket genom en enkel springbrunn
hölls i ständig, lindrig vågrörelse, tjenade som tummelplats för
ankor och gäss. Här vattnades äfven de från betet
återvändande hjordarne och de från fältet kommande arbetsdjuren.

Den andra, likaledes af slafbostäder omgifna gården,
hvilken medelst en öppen gång stod i förbindelse med den
förstnämnda, innehöll likaledes en bassäng, som begagnades för
blötandet af lupiner och andra frukter. En mängd höns,
hvaribland icke saknades kapuner, drefvo här omkring i sällskap med
påfåglar, låugbenta, blekröda flamingos samt präktiga guld- och
silfverfasaner. Bland dem rörde sig äfven innevånarne i
dufslagen, hvilka senare likasom torn höjde sig öfver platsen, och
under dessa voro anbragta mörka förvaringsrum der
turturdufvor och kramsfåglar höllos fångna. Omkring denna andra gård
funnos utom de redan nämnda slaf bostäderna åtskilliga
stall för nötboskap, hästar, får, åsnor, äfvensom svinstior;
vidare vagnslider, bageri med qvarn, som sattes i gång än med
slafvar än med åsnor, mjölkkammare, vin- och oljepressar, m.
m. Vi vända oss nu till förvaltaren för att erfara något om
det vid olje- och vinfabrikationen öfliga förfaringssättet.

Hvad oljetillverkningen beträffar, hvilken fordrade stor
omsorgsfullhet, så väntade icke den, som var försigtig och
erfaren häruti, tills de fullkomligt mogna oliverna afföllo af sig
sjelfva, utan lät afplocka dem tidigare, då de började svartna,
för hand och lät ej nedslå dem med stänger eller nedskaka
dem genom slag på grenarne, emedan då de unga qvistarne
afslogos samtidigt och således oljeträdet bar frukt endast hvart
annat år. De sålunda helst vid klar himmel afplockade
frukterna sållades derpå i täcken eller rörmattor och rensades,
hvarpå de i alldeles nya och rena korgar genast transporterades
till källaren, hvilken måste tillslutas och skyddas för allt
luftdrag. Då man icke gerna förde hela oliver under pressen,
stampades dessa först något i en slags mortel, hvarvid redan
den finaste och bästa oljan af sig sjelf afflöt. Den grötartade
massan, till hvilken man för skalens uppmjukande satte något
koksalt, fördes nu tillsammans med de deri befintliga kärnorna,
sedan den gått öfver ett galler eller i korgar, en eller två
gånger under pressarne. Många egendomsegare nyttjade en
särskild oljeqvarn. Äfven då förde man frukterna, aftvättade i
varmt vatten, ostampade under pressen för att bortskaffa
oljeslemmet samt först sedan i qvarnen. För uppsamling af den
utrinnande oljan ansågos runda stenkärl bättre än fyrkantiga
af bly och koppar. Men en stor mängd sådana kärl, tre
omgångar, måste finnas i oljerummet, på det att man städse skulle
kunna gjuta oljan i andra kärl och icke behöfva blanda den
första oljan, som användes till maten, till offer och till salfvor,
med den olja, som erhålles vid den andra eller tredje
utpressningen. Efter denna underrättelse kunna vi ej längre förundra
oss öfver det stora antalet kärl. Hade nämligen oljan fått stå
en tid i det första kärlet, så utgjöts den upprepade gånger i andra
och större kärl, på det att den måtte blifva mera lättflytande
och klarare samt friare från gäst. Till densamma sattes äfven,
då den vid starkare kyla icke afflöt så lätt, något
koksalt, hvarefter den slutligen intappades i de med vax öfverstrukna
faten för att förvaras i oljekammaren. På många egendomar
bedrefs i öfrigt oljetillverkningen icke af husslafvarne utan af
främmande, dertill lejda, sakkunniga personer.

Vi vända oss nu till vinberedningen. Vid tiden för
vinskörden, som vanligen inföll i början af Oktober, samlades de
fullt mogna drufvorna i korgar eller lädersäckar, helst vid
fullmåne, eller då regn fallit. Trarnpningen följde nu, sedan man
skakat drufvorna i cisterner, tråg eller s. k. "småskepp", d. v. s.
i form af båtar af ett trästycke urholkade kärl, omedelbart,
eller först efter det att drufvorna fått ligga utbredda i
solskenet i sju dagar på ett slags flätverk, som var placeradt
omkring 7 fot (2,08 m.) öfver marken, då de vattenhaltiga delarne
afdunstade. Trampningen var uteslutande männernas sak och
försiggick med nakna fötter i en slags tunnor, hvarvid ofta flera
trampare stodo i en tunna. Sedan härvid den första och bästa
drufsaften afgått, fördes återstoden under träpressarne; och den
genom de af silar bestående tunnbottnarne och genom det under
pressen stående kärlet flytande drufsaften afleddes genom lerrör
eller rännor till stora ler- och träfat för att jäsa i ett års tid,
eller också inkokades saften genast i särskilda kokkärl. Derpå
utpressades vanligen återstoden ännu en gång och gaf den då
med tillgjutet vatten en sorts "eftervin", som dracks af
fattigare folk, soldater och slafvar samt äfven af fruntimmer.
Var gäsningsprocessen fulländad, så dracks det sämre vinet
genast från fatet, hvaremot det bättre och för beväring bestämda
tappades på krus, sedan det kommit i stillhet. Detta ställdes
först i ett rum i öfre våningen, vanligen öfver badrummet för
att här utsättas för ångorna, som befordrade dess ålder; och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free