- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Andra årgången. 1872 /
119

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1:a häftet. April 1872 - E. Kauffer: Landtbruksskötseln hos de gamle romarne - Apparat för stärkelsemjöls vinnande ur potatis - C. E. Bergstrand: Svafvelsyrefabrikationens betydelse för landtbruket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

först derefter nedfördes det i vinrummet. Förderfvad drufsaft
eller dåligt vin förvandlades till vinättika. Återstoden
användes antingen såsom foder åt boskapen eller, blandad med jord,
till gödsel åt vinstockarne.

Utom gårdarne, som vi nu tagit notis om, och de dem
omgifvande bygnaderne fanns slutligen ännu en större dam,
rikligen försedd med ålar och andra fisksorter Arbetet med
utfodringen af kreaturen och fiskandet utfördes, likasom alla
andra sysslor, af slafvar. Man bör ej förundra sig öfver att
romarne läto hela sitt landtbruk skötas af slafvar, då dessa voro
fria från krigstjenst och kunde ostördt egna sig åt sina göromål.
Dessa voro emellertid mycket strängt ordnade, och för hvarje
arbete, för fältarbetet, oljetillverkningen, vinodlingen, för frukt- och
köksträdgårdarne, för boskapsskötseln, hönsgården, bikuporna,
fiskdammarne och vilddjursparken, der sådan fans, voro särskilda
slafvar bestämda, som med anledning häraf hade olika namn.
De voro derjemte underkastade uppsigt och ledning af en egen
uppsyningsrnan för hvarje gren af landtbruksskötseln. Samtliga
uppsyningsrnan stodo åter under förvaltaren, öfver hvilken
dessutom på många landtgods en särskild prokurator hade
öfverinseendet. Slafvarne behandlades af några mildt och af andra
särdeles grymt. Piskslag från decurionernas sida fattades väl
aldrig. Motvilliga och olydiga slafvar måste bära kedjor och block.

Återvändande till villan meddelar oss egaren, hvars
ekonomiska skötsel af godset verkligen kunde kallas
mönstergiltig, ytterligare, att de förnäma romarne alltid tillbragte blott
en kort tid på något af sina gods, och då för det mesta
betraktade villan och parken såsom hufvudsak men landtbruket
såsom bisak, om hvilket senare de föga bekymrade sig utan
öfverlemnade detta ofta åt okunniga och egennyttiga förvaltare,
hvarigenom behållningen, äfven vid goda skördar, blef ganska
ringa och knappast räckte till för egarens hushåll samt stod
ingalunda i ett tillbörligt förhållande till de höga summor, som
betalades för dylika gods. Många egendomsegare störtade sig
också i skuld genom dålig skötsel af sina oerhörda fält och
genom ett kolossalt slöseri.

Vi sluta härmed vårt utdrag ur Forbigers läsvärda verk
och hänvisa dessutom dem, som vilja närmare studera
landtbruksskötseln hos de gamle romarne till Magerstedts "Bilder aus
der römischen Landtwirthschaft". (Sondershausen 1862),
häftet 5.                         (Ill. landwirth. Zeit.)

Apparat för stärkelsemjöls vinnande ur potatis,


konstruerad af professor K. Siewens.

(Plansch 2, figg. 14 och 15.)

Emedan mängden af den stärkelse, som kan erhållas ur
potatis, i första handen beror på halten af stärkelsemjöl, men
derjemte äfven af den mera eller mindre fullständiga
förstöringen af de trådar, sorn innesluta stärkelsemjölkornen, så blir
alltid sättet för dessas afskiljande från sagde trådar af stor vigt.
Vi finna åtskilliga inrättningar, från de enklaste till de mest
komplicerade, använda för ett dylikt afskiljande, hvilket
vanligen försiggår genom stärkelsemjölets aftvättning eller afspolning
med vatten.

För fabriksdrift eller stärkelsemjölets vinnande i stor skala
är väl användningen af en skakande sikt den enklaste
inrättningen, men den lider med den anordning den hittills haft af
brister, som redan gifvit anledning till de mest olikartade
förändringar. Till dessa brister hör framför allt den stora
vattenförbrukning som uppstår, derigenom att den på sikten
placerade massan ligger hopskjuten i större mängder och sålunda
ej kan annat än ofullständigt uttvättas.

Denna olägenhet ville man undanrödja med den icke
sällan brukade Lenne’ska apparaten på det sätt, att der skjutes
massan medelst en ändlös kedja öfver siktytan, hvarjemte
vatten skulle besparas äfven deriganom, att flera sådana siktar
anbragtes öfver hvarandra, så att det på den öfversta sikten ledda
vattnet åter begagnades på den näst under belägna. Men
äfven vid denna inrättning förbrukas det mesta vattnet utan att
göra tjenst, emedan äfven här massan icke fullständigt täcker
sikten. Kedjan skjuter med sina länkar massan framför sig i
strimmor och lemnar bakom sig den större delen af siktens
yta obetäckt. Ett icke mycket gynsammare resultat erhåller
man genom användning af roterande cylindersiktar. Om med
dessa också en långt bättre fördelning af massan kan ernås, så
är derföre ej vattenförbrukningen mindre stor än vid de enkla
plansiktarne, emedan äfven här mycket vatten går obegagnadt
genom sikten. Dessa otillfredsställande resultat förde då till
bruket af flera s. k. borstapparater, hvilka väl medgåfvo en
besparing af vattnet, men vid en större tillverkning visade sig en
hastig utnötning af borstarne och siktarne.

Å den vid den kongl. landtbruks- och skogs-akademien i
Hohenheim förut begagnade apparaten för stärkelsemassans
uttvättning förenades den enkla skaksikten, på hvilken den från
rifverket kommande massan först skulle afspolas, med en
cylindersikt, och mellan båda inlades ett par valsar, som hade
för uppgift att bättre sönderdela de genom skakningen från det
mesta af sitt stärkelsemjöl befriade trådarne. Fulländningen af
rifapparaterna, sådana dessa numera tillverkas af Fesca i
Berlin, gör dessa valsar mindre nödvändiga. Vid trådarnes
uttvättning lemnar dock med afseende på vattenförbrukningen och
stärkelsemjölets fullständiga vinnande den i Hohenheim numera,
i stället för den gamla uppstälda tvättinrättningen intet öfrigt
att önska, hvarjemte hela apparaten är ytterst billig för såväl
större som mindre tillverkning.

Pl. 2 fig. 14 visar apparaten i längdgenomskärning och
fig. 15 i tvärgenomskärning efter linien Y–Z. På en enkel
tvärställning a ligger rifcylindern b, från hvilken massan
nedfaller direkte på skaksikten c, som medelst stängerna d är
förbunden med ställningen. Rifcylindern erhåller sin rörelse
genom drifskifvan e (e1 är nollskifva). Rullen f öfverför
rörelsen till skifvan g, hvilken sålunda bibringar vefaxeln h en
roterande rörelse, som medest stången i förvandlas till en
fram- och återgående hos sikten c. Denna apparat skiljer sig
väsentligen från de hittills använda inrättningarne deruti, att den ej
efter hela sin längd bildar en oafbruten siktyta, utan afbrytes
denna upprepade gånger genom blecklådorna k. Det genom
röret l tillförda vattnet inledes här genom kranarne m blott i
sagde lådor, från hvilka den med vatten uppblandade massan
likformigt utgjutes öfver siktytorna n. Dessa stycken af
sikten låta vattnet jemte stärkelsemjölet afflyta, under det att
massan nedfaller i de nästföljande lådorna och der ånyo
uppblandas med vatten. Derpå förlorar massan åter på de
nästföljande siktstyckena sitt vatten och en del af stärkelsemjölet
o. s. v., tills den blifvit fullständigt skild härifrån, då den
faller ned i kärlet o eller på annat sätt afledes. Vattnet, som
jemte stärkelsemjölet går genom siktarne, uppfångas i rännan
p och ledes härifrån genom röret q i uppsamlingskaren.

En dylik apparat med en sikt af 11 fots (3,3 m.) längd och
1 fots (30 c. m.) bredd med 8 siktstycken och lika många
lådor är tillräcklig för att per timme fullständigt uttvätta
massan af 8–10 centner (340 à 425 K. gr.) potatis.

(Mittheil. aus der landw.-technol. Werkstatt der Akademie Hohenheim.)

Svafvelsyrefabrikationens betydelse för landtbruket.


Af professor C. E. Bergstrand.

I.

Med rätta betraktar man svafvelsyran såsom grunden och
vilkoret för utvecklingen af den kemiskt-tekniska industrien
inom ett land. Nästan hvarje kemisk fabrik, som afser att
framställa någon produkt af större betydelse och användning
inom samhället, beror merändels af tillgången på svafvelsyra,
och man har derföre ej utan orsak velat betrakta den större
eller mindre förbrukningen af svafvelsyra såsom en gradmätare
på den kemiska industriens ståndpunkt hos ett folk. Hvad
Sverige beträffar i detta afseende, så kan man säga, att det
är först på sista tiden, som den praktiska och tillämpade
kemien börjat tillvinna sig ett mera allmänt erkännande och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:23:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1872/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free